Vilka rollspelsteoretiska termer behöver utforskas mer?

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
592
Jag ska skriva en uppsats i Dramapedagogik, och ska då konstruera ett rollspel som ska testas på en villig publik. Det är ett dramapedagogiskt rollspel, inte bordsrollspel, så mer som en halvt rälsad/snitslad bana av olika flaggor och händelser där deltagarna har fördefinierade men rätt så vaga roller. Det skulle vara kul att utforska någon av termerna från vanlig rollspelsteori, till exempel Bleed, men det är typ den enda sån termen jag känner till som skulle ha bra överlapp mellan fälten.

Kan ni hjälpa mig att spåna fram lite fler att välja på?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,135
Location
Göteborg
en halvt rälsad/snitslad bana av olika flaggor och händelser där deltagarna har fördefinierade men rätt så vaga roller.
Det här låter väl iofs som vad som helst från Fastaval/Nordic LARP/Jeepform-traditionen.

”Rollspelsteoretiska termer” är väldigt brett och suddigt i kanterna, men saker som kan ha intressant överlapp: agens, delat föreställt utrymme (Shared Imagined Space), hyperkonvergens, (narrativistisk) premiss/tema, immersion, nitfol, samberättande, rollperson, explicit icke-explicit …
 

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
592
Det blir något om hur känslomässig resonans påverkar rolltagandet.
 

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
592
Det blev "Gränslandet mellan roll och verklighet" en undersökning av fenomenet bleed i interaktiv teater eller dramapedagogiska rollspel (en sorts kondenserade minilajv). Jag kan nog inte säga att vi kom fram till så mycket. Det var mer att vi bekantade oss med det och diskuterade lite saker som berörde det. Jag bifogar rapporten för den intresserade.
 

Attachments

lupmet

Swordsman
Joined
19 Feb 2014
Messages
797
Location
Göborg
Jag har nu läst uppsatsen och följande citat tog mina tankar och sprang iväg:

“Det var svårt att både spela en roll och att lösa uppgiften” - Flödesskrivning
Det här har direkt bäring på rollspel och en sak som jag tycker är viktigt när jag själv spelar men samtidigt är väldigt svårt: att lyckas koncentrera sig på uppgiften samtidigt som en befinner sig i sin roll. Jag tror att det är varför det är så lätt att falla ur rollgestaltandet och övergå till ren problemlösning. Det visar på vikten att faktiskt fundera igenom sin rollpersons personlighet och varför en inte skall hoppa över att besvara personlighetsfrågor. En del av dem jag spelat med har sagt att de inte vill göra en personlighet ifrån början utan låta den växa fram men jag undrar om inte det här är ett direkt motargument till den strategin.

Detta i sig kan också vara en risk, att en person går över en gräns för vad som är okej genom att enkelt “skylla” på att det var rollen inte personen som sa eller gjorde något.
Och jag tycker ni med det missade ett utmärkt tillfälle att kommentera den klassiska kommentaren "but that is what my character would do"…
 

QueenCattis

Veteran
Joined
15 Dec 2024
Messages
2
Fantastiskt ämne! Bleed är ett superintressant fenomen men kan orsaka oerhört mycket obehag. Jag använder mig av vissa skådespelarmetoder när jag rollspelar för att höja immersionen (Stella Adler främst men även andra Stanislavskij-baserade tankeskolor) och jag har väldigt lätt att ramla in i min roll och uppleva den som verklighet - särskilt när jag tillämpar mina metoder på lajv. Verkliga tårar är normen för mig när jag rollspelar.
Men en gång, på lajvet, gick jagför långt. Vi spelar i World of Darkness, som är en väldigt mörk setting. Min karaktärs klansayster, blev mördad. Jag spelar en hög humanity karaktär som berörs av saker lättare än andra vampyer, och klansysten betydde mycket för henne. Hon spelades dessutom av en av mina närmaste vänner.Jag brukar kunna sära på karaktär och verkligheten, men något hände i min hjärna när jag kroppen slöpas ut och hindrades från att ingruipa av starkare karaktärer. Jag rasade som ett korthus. In-game var det rimligt såklart, men den här gången tog sorgen inte slut när lamporna tändes och lajvet var över. Minhjärna hade startat en sorgeprocess som existerade i mitt psyke utanför spelet. Min karaktär sörjde sin syster och min dumma lilla hjärna bestämde sig för att spelaren också var död.
Intellektuellt visste jag att det var på låtsas men när en sorgeprocess väl startats kan den inte avbrytas, den måste bearbetas.
Jag föll ihop i gråt flera gånger om dagen i två veckor, min vän ringde mig flera gånger i veckan bara för att min hjärna skulle påminnas om att den faktiskt inte var död.
Det här var enormt. Såklart obehagligt, men jag ångrar ingenting, sånt här händer när du spelar så nära kanten, och det området, där verkligheten och spel nääästan blir samma sak är fantastiskt. Ibland slinter du över och lider av det, men jag ser det som en extremsport för hjärnan. En klättrare ramlar och bryter benet ibland, men slutar inte älska klättring.
<3

Thanks for coming to my ted talk I guess?
 
Last edited:
Top