#Drakar25

wilper said:

Jag har nunna och hovdam i yrkeslistan så det blir långt från Tolkien.

Det bästa yrket i klassiska drakspelen är ju kurtisan. Jag funderar på om jag skall ha med det, men jag har hört mutter om att hovdam hade passat bättre, och det har jag ju redan.

Click to expand...

Ha kurtisan också! Mer sexarbetare i fantasy!

Sparvdalen
Hordrottningens domäner. En metropol med varelser från överallt under himlen som alla sökt sig till Sparvdalen för att kunna utforska köttets och sinnets yttre extremer eller bara för att kunna leva fria. Staden började som en av Kungarikets prinsars privata njutningspalats där slavar, konkubiner och underhållare skeppades från alla världens hörn, villiga eller inte. När Kunggariket kollapsade skedde en revolt, hans tjänare mördade prinsen och de byggde sin egen stad med hans palats som dess nav. Sexarbetarna styr staden och de väljer sin egen ledare vart femte år. Hon regerar sedan som hordrottning till nästa val. Stadens industrier är sex, spel och droger. Hordrottningen har låtit spänna upp ett enormt segel över hela dalen för att dölja synderna som händer där från Drakens ögon.
Färdighet: Uthållighet

Jag sitter och slipar på Orakeltabellen (där jag även 3d-printat en specialtärning med det fetade orden från tabellen). Grundslaget i spelet är ett “slå högt under”-slag mot någon egenskap; orkeltabellen är ett komplement till deta:

”Denna tabell används när ni vill låta slumpen styra hur det går, men det inte finns något konkret att slå för. Slå en 1t6 och läs av; ju lägre desto sämre:

1: Nej! (Det går tokfel)
2: Nej (Det går inte)
3: Nej? (Det går inte, men något bra kan ändå komma ur detta)
4: Ja? (Det går, men något dåligt inträffar också)
5: Ja (Det går)
6: Ja! (Det går riktigt bra)”

Tabellen kan kombineras med bonus- eller malusslag (slå 2t6, och använd den bästa respektive sämsta).

Efter att ha varit ledig en vecka, och har haft mycket tid att fundera över min variant av Drakspel kommer här en ny version. Den är ordentligt omarbetad (den är genomskriven från början med otaliga justeringar), och dessutom utökad med ett magikapitel (också det 2 sidor, så nu totalt 8 sidor liggande A4 i tvåspalt).

Jag inså att jag varit för bunden av traditionens drakspel, och höll på att skapa något som jag aldrig själv skulle vilja spela just för att det var för komplext regelmässigt. Jag har därför skalat ner komplexiteten ordentligt. Bl.a. har jag tagit bort alla sekundära egenskaper (så inga kroppspoäng etc), alla stats för vapen och rustningar mm. Spelet är mycket mer narrativt nu, mer samberättande, och mer rulings än rules. Det flyter utmärkt vid speltest – bättre nu än med den större komplexiteten! Fler spelexempel (i egna avsnitt) har också fått plats.

Men dessa fyra kapitel är spelardelen avslutad, så nu tar spelledardelen vid under månaden som kommer. Bl.a. ett avsnitt om första spelsessionen, som jag börjat skissa på, men som inte är färdigt än. Senare väntar en startplats för äventyr samt ett inbtroduktionsäventyr, så totalt kanske spelet blir ca 30 sidor. Precis så långt som jag vill att ett spel av den här typen skall vara (andra sorters rollspel får gärna vara längre!).

"Spelaren föreslår att hon visserligen ramlar ner, men att hon landar mer eller mindre oskadd i en
kärra med hö. Spelledaren går med på detta."

Spelet säljs med silkeshandskar som spelledaren har på sig medan man spelar, typ som DSAs spelledarmask?

Gustav Lorentz said:

Jag inså att jag varit för bunden av traditionens drakspel, och höll på att skapa något som jag aldrig själv skulle vilja spela just för att det var för komplext regelmässigt.

Click to expand...

Det där är jag funderat på också. Jag tror det blir en period av klippande när jag härjat klart för antalet specialregler och klurigheter i mitt eget drakspel konkurrerar med MERP/SRR vid det här laget.

wilper said:

Spelet säljs med silkeshandskar som spelledaren har på sig medan man spelar, typ som DSAs spelledarmask?

Click to expand...

Nja, som det inledande exemplet (avsnitt 1.1) visar kan det går riktigt illa även med dessa regler! Snarare är jag ute efter en princip som klarande för mig först idag, när jag läste spelledartipsen till Graham Walmsleys kommande Cosmic Dark: tolka alla tärningsslag på ett sätt som bidrar till en god berättelse. Blir personer skadad? Det beror på om det är intressantast så eller inte. Dör bifiguren eller inte? Det bero på vad som blir den intressantaste berättelsen. Går svärdet sönder eller inte? Det beror på vad som gynnar handlingen på det mest intressanta sättet. OSV. Jag har nog alltid spelat så som SL, men inte satt ord på det förrän nu (tack Graham!). Så därför har jag redan börjat skriva om mina regler i grunden – igen . Version WIP 0.4 kommer inom kort! Men här kommer en försmak (det är spelexemplet från 1.1 i sin nya version – ungefär precis så här brukar vi spela, även om just detta är ett påhittat exempel):

Spelledaren: Malda ser hur Finn stönande faller till marken. Med ett hånflin lyfter Gorm den nu bloddrypande dolken och pekar mot henne. Nu är det din tur verkar han mena, och börjar röra sig i hennes riktning.
Spelaren: Jag tror det är läge för Maldas övernaturliga förmåga Vrede att kicka in!
Spelledaren: Jag håller med. Om du beskriver det ur Maldas perspektiv – vad upplever hon?
Spelaren (som Malda): Jag känner hur en besinningslös vrede växer inom mig, alldeles för stark för att kunna kontrolleras. Plötsligt bryter den sig ut och riktar sig som en stormvind mot Gorm.
Spelledaren: Ok, och vad vill du skall hända?
Spelaren: Jag vill att vredesvinden kastar Gorm över klippkanten.
Spelledaren: Då är det detta slaget gäller. Men som alltid kan en övernaturlig förmåga slå fel, det vet du?
Spelaren: Jodå, det vet jag.
Spelledaren: Bra. Slå ditt slag!
Spelaren (slår): Ajdå. Det går tydligen tokfel….
Spelledaren: Ok, något händer ju alltid när en övernaturlig förmåga aktiveras, så vad tror du sker?
Spelaren: Jag kan tänka mig att vredesvinden är alldeles för stark och sveper iväg inte bara Gorm utan även Finn mot klippkanten. Låter det rimligt?
Spelledaren: Det gör det. Gorm kastas handlöst ut för stupet – men även Finn sveps stönande av smärta med av vinden mot klippkanten, och –
Spelaren (som Malda): Jag kastar mig efter honom och försöker stoppa hans fall!
Spelledaren: Självklart. Men du är med på att du redan har slagit för den här situationen, och att det gick tokdåligt?
Spelaren: …
Spelledaren: Så vad tror du händer?
Spelaren: Då … då antar jag att Finn också faller mot sin död. Eller?
Spelledaren: Ja, om det är ok med dig. Det går ju trots allt tokfel, men om bara Gorm dör blir det ju egentligen tvärtom.
Spelaren (funderar kort): Huh! Du har rätt. Och jag tror faktiskt att det kan bli nog så bra för berättelsen att han dör som att vi hittar på något osannolikt som gör att han överlever.
Spelledaren (återvänder till berättelsen): Malda hinner inte fram utan ser hur Finn faller över kanten, precis utom räckhåll för henne. Det sista hon ser av honom är hans blick, som lyser av besvikelse över att hon inte skyddade honom som hon lovat.
Spelaren: Inte bra…
Spelledaren: Inte alls bra. Detta sliter hårt på Malda, eller hur?
Spelaren: Ja … ja, det gör det verkligen. Men jag tror inte att hon just nu kan ta in det som skett, inte känslomässigt. Hon stänger av istället. Blir hård.
Spelledaren: En helt ok reaktion – för nu. Det kan sannolikt komma ikapp henne längre fram dock, och det etter värre! Det är du med på?
Spelaren (nickar bistert): Jodå, det förstår jag alltför väl.

Jag är fylld med ett djupt hat.

Mina jävla regler fungerar inte!!

Så låt mig gå igenom processen som ägt rum den här månaden: Speltest, det var inte kul, fixande av saker, speltest, fortfarande inte kul. Försökte en radikal omskrivning med samma grund. Samma problem.

Det är för stelt. FÖR STELT. Striderna är inte kul, de är stela, folk får inte göra saker, de ÄR väldigt taktiska men på en nivå av hela gruppen inte en spelare.

Så, mina val är: 1: Ge varje spelare en hel grupp karaktärer. Det är sjukt otympligt och jag hatar det. Men det hade fungerat om jag gör saker ännu stelare och gör detta till ett solospel.

2: Slit ut systemet. Skriv bara setting. Liksom, kul, men hade inte utmanat mig.

3: Börja om. Rädda fluffet och världen men gör nya regler.


….

Jag tror det blir 3.

Lystring utmanare!

Det är sista veckan av februari och det hade varit jättekul att höra hur det går för er. Vill ni posta ett utkast, ett prov på vad ni gjort eller bara kommentera hastigast om vad ni hittat på så här långt så skulle både jag och @God45 tycka det var jättekul.

JA! Visa vad ni har! Eller, om ni som jag, haft problem, skriv om dem!

Status är följande:

Jag tänkte att jag den här månaden skulle skriva lite regler och rekommendationer om resor, och sedan ha en kort tabell för varje region med sex slumpmöten. Det visade sig att när jag har över 20 regioner, vill att varje möte ska vara unikt och tycker att "2T6 rövare" är för ynkligt som mötesbeskrivning, så blir det väldigt mycket jobb.

Så nu kommer jag att skriva klart regler och rekommendationer för resor och spara mötestabellen till mars.

Jag är klar med februari sen länge Men nu är jag lite osäker på min peppnivå eller vad jag vill göra framöver.

Mitt hinder har varit mitt kringflackande fokus. I mellandagarna hade jag driv och flyt. Nu har jag sysslat med annat, fått flyt i ett äldre projekt, men det har avstannat här. Jag är för det mesta till freds med att det är så jag funkar. Små projekt blir klara snabbt för då blir dom färdiga innan jag tröttnar. Större projekt får kanske mellan en veckas och tre månaders intresse per år, men längre än så arbetar jag inte i sträck.

Får se om jag får drivet tillbaka närmsta tiden.

Mitt lilla projekt väntar på att @DeBracy ska få tid och lust att pyssla med formgivningen.

Ja, då har jag ännu en version av spelarreglerna klar. 8 sidor, och nu tror jag att de sitter – de är precis så nerbantade som jag vill ha ett regelpaket. Spelledarkapitlet härnäst, sedan tror jag det blir en handfull äventyr, inte bara ett som jag först tänkte. Jag måste ju ha att göra varje månad resten av året!

Här är min uppdatering för februari

https://drive.google.com/file/d/1jHK4gLI_r--S1i0hFfTmFbC9wJL3BJBf/view?usp=sharing

Changelog:

• Fipplat lite med grafiken, lagt till lite bilder osv.
• Börjat med stridsreglerna, turordningssystem och dylikt.

Jag tar det här projektet som en ursäkt för att skamlöst få bejaka mina mörkaste drifter när det kommer till speldesign, vilket innebär att hänge sig fullt ut åt komplicerade turordningssystem, börja med den grafiska formgivningen lång innan texten är klar, och liknande.

Drakars land - Februari

Februari var ingen bra månad. Arbetet med Drakars land har stort sett stått still hela månaden.

• Jag har skrivit en till trollformel till magikapitlet.
• Snattat en fin tabell för färdighetsresultat från MERP.
• Bestämt mig för att lägga huvuddelen av vapenskada hos själva rollpersonen och sedan låta vapnen göra mindre modifikationer, i stället för det motsatta som är det traditionella Drakspelssättet.

Och jag har en rätt kul encounter i huvudet som jag skall lägga till i intro/exempel-kampanjen nästa gång jag sätter mig för att skriva.

(Inget bestämt om kurtisanens vara eller icke-vara.)

Vem var det som tyckte att det var en bra idé att ha en massa månader med 30 och 31 dagar, och sedan en stackars strykpojke till månad med bara 28 dagar?

Jag blir klar med något imorgon.

Jag blev klar precis till den 30:e februari. Hurra!

Länk till lite prat om resor och väder

Malmö
En källareverklighet, fallen från Drakens närhet och kall där den verkliga världen är varm. När de olyckliga varelserna från Malmö, som de kallar sin värld, lyckas komma upp till verkligheten fylld med Drakens närvaro vakna ofta magiska krafter, nedtryckta i deras egen värld, till liv i deras blod. Många av de mest fruktansvärda demonmagikerna sedan Kungarikets fall har kommit från Malmö. Vissa lärda män hävdar att de från Malmö inte egentligen är människor utan en typ av demon, men de verkar vara blott kött och de kan skapa ätter med människor från verkligheten. Vissa malmöiter antar formen av mer magiska raser, såsom alver eller orqer, när de anländer i verkligheten men ingen vet varför. Malmöiterna talar ofta en ålderdomlig form av kungarikets språk, som de kallar ”Skånska” eller ”Svenska” fast med en märklig dialekt. De har ofta med sig maskiner eller magiska föremål som inte fungerar i verkligheten, men som ibland är fyllda med dyrbara metaller. Sättet Malmöiterna kommer till verkligheten är oftast genom tillfälliga portaler som dyker upp på botten av havet, längst bak i garderober, i ringar eller genom dörrar som inte borde vara där.