Vad kommer du ihåg (av sådant du läst, sett hört)?

I tråden om Fria Ligans nya spel skrev krank:

krank said:

Jag läste album 1 och album 2 2021. Jag minns numera nästan ingenting, men jag är sugen på att köpa kompendium 3 och sen läsa allihop i ett svep…

Click to expand...

I recensionerna är han väldigt positiv till Invincible och verkar tycka att det är en toppenserie.

Det fick mig att fundera över vad det är som gör att vi minns eller inte minns, eller hur mycket vi minns, av sådant vi läst, sett eller hört.

Min egen erfarenhet är att jag minns "allt" jag läst. Frågar någon mig "har du läst X? vad tyckte du?" så har jag alltid en klar bild av X om jag läst den: handling, språk, karaktärer och vad jag tänker och tycker. Även böcker jag tyckt varit ganska ointressanta fastnar. Men det gäller böcker. Filmer och serier är jag sämre på att minnas - där måste jag nog verkligen ha gillat det jag sett för att det ska fastna.

Jag läser inte serier direkt, men för typ 15-20 år sedan gick Thorgal i Fantomen som mina föräldrar prenumererande på, och den läste jag alltid med stort nöje när jag hade tillfälle. Men jag kan inte riktigt påminna mig några enskilda äventyr eller särskilt mycket övergripande handling från Thorgal alls. Samtidigt som jag minns alla Stephen King-böcker jag läste vid samma tid (även de mediokra och mindre lyckade).

Parallellt med detta har jag nästan ett encyklopediskt minne för olika varulvsspel som spelats (vem som arrangerade, viktiga teman i spelet och intressanta händelser), medan jag här ypperligt svårt att komma ihåg storyn i dataspel jag spelat (oavsett om storyn är simpel, komplex, lökig eller välskriven).

Läsforskning visar också att vi är betydligt sämre på att ta till oss böcker när vi lyssnar på dem än när vi läser dem med ögonen. Det är också min upplevelse av att lyssna på böcker, det blir något mer flyktigt och ytligt. De fastnar inte på samma sätt.

Så, jag funderar vad det är som gör att vi minns, eller inte minns, berättelser.

Vilken roll spelar mediet? Spelar det roll vad berättelsen handlar om? Spelar genren roll? Vad är era erfarenheter? (Och, finns det något spännande skrivet på de här frågorna som ni vill rekomendera?)

Tar jag del av något en enstaka gång har jag troligtvis, oavsett medium, glömt bort det inom en vecka mer eller mindre. Jag minns fler saker från tonåren än från de senaste tio åren, och väldigt lite fastnar nu för tiden. Om jag inte kollar om/lyssnar om/läser om. Och det har inte mycket att göra med om jag gillar det jag tar del av eller ej.

Jag har ett generellt jävligt dåligt minne. Jag får plugga elevers namn för att få in dem, glömmer dem hela tiden, och ögonblicket de tagit studenten är de försvunna helt, med något enstaka undantag. Jag minns väldigt lite av min egen levda, upplevda historia – jag har brottstycken av förhållanden, resor och så vidare. Men det är extremt fläckigt.

Så det förvånar mig inte alls att jag också har dåligt minne för serier, till exempel. Jag kan minnas huvuddragen och några enstaka nedslag, men mer än så har jag inte ens för den serie jag antagligen läst flest gånger (Marvels gamla Transformers-serie).

Böcker samma sak. Jag kan minnas huvuddrag och nån enstaka scen eller två. Jag behöver antaligen läsa en sammanfattning för att koppla ihop titel och innehåll. Lyssnade bäcker är ännu värre.

Samtidigt minns jag fortfarande en himla massa namn på och personligheter för olika enskilda transformers. Jag har också mycket lätt att komma ihop koncept, inom t.ex. programmering. Jag har rätt lätt att komma ihåg exakt hur man gör saker, både inom programmering och inom annat. Hur man gör saker, hur saker hänger ihop, hur saker funkar (rent principiellt alltså). Jag minns plot twists och hur saker hänger ihop även i filmer. Världsbyggens underliggande mekanik, absolut.


Jag minns (lite) bättre om jag skriver ner saker. Det är en av anledningarna till att jag skriver så mycket recensioner. Men ja, nä, jag har lärt mig med åren att mitt minne inte är att lita på. Det är bland annat därför jag blir så förvirrad av och frustrerad över folk som behandlar minnet som ett perfekt fotografi, "om jag minns det så, så var det så". Jag tror säkert att de har bättre och tydligare minnen än mig, men jag tror inte att de har så bra minnen. Och vad jag vet om minnesforskning säger att jag har rätt =)

Tv-serier kan jag bara se första säsongen av, eller hur många säsonger det nu kommit när jag börjar titta på den. Att titta på säsong två som kommer ett år efter den första blir ganska meningslöst, eftersom jag har noll koll på vad som hänt innan. Filmer och serier minns jag oftast huruvida jag sett dem och vad jag tyckte. Men där konsumerar jag mest lättittat skräp ändå. Böcker minns jag bättre, även om det också bleknar med tiden. Rollspelssessioner minns jag ungefär som böcker. Jag blir väldigt imponerad av folk som minns någon rollperson från när de var 15. Jag minns knappt mina klasskamrater, och generellt sett har jag väldigt få minnen från innan jag var typ 20.

Jag har bra minne, särskilt för popkultur och nördiga specialintressen.
Mitt minne beror i hög grad på om jag kan montera in händelser eller berättelser i min kognitiva struktur?
Antingen att de bekräftar andra saker som redan finns där eller att de motsäger dem.
Jag läser nog i första hand för att lära mig saker.

Saker som inte riktigt lockar, engagerar eller utmanar mig och min föreställning kan jag dock efterhand glömma, eller att de blir mer diffusa
Typ 3:e Die Hard filmen - där måste jag se om några scener för att sätta den i sitt sammanhang, därefter fungerar mitt minne normalt igen.
Det spelar inte så stor roll för mig om det är böcker, serier, musik, film eller nåt annat. Allt funkar ungefär likadant.

Vissa saker visar sig extra svåra att minnas om jag var för ung för att riktigt ha nån struktur att placera in dem i - t.ex. böckerna om Övärlden.
Andra saker minns jag "väl" men jag förvånas ändå när jag återvänder till dem över att min smak förändrats så mycket över tiden (Tom Clancy, Guillous Hamiltonböcker, mycket gammal fantasy, etc.).

En annan anledning till att jag minns saker relativt bra är säkert också att jag är ganska sparsam och selektiv i min konsumtion.
Jag läser eller ser sällan saker som ren förströelse, utan det blir mest att jag tar mig tid för sånt som jag är genuint intresserad av.
Många av de bästa böckerna/filmerna återkommer jag också till med jämna mellanrum vilket håller dem mer levande och tillgängliga.


//EvilSpook

De intressanta bitarna, bra eller dåligt. Är det intressant minns jag det. Vissa verk bara sätter sig ovh jag minns allt. Vissa saker är mer om känsla och då minna jag mer känslan.

Usel på namn.

Det finns folk som skuggläser böcker. Jag läser för att plugga.

Är en film dålig kommer jag knappt ihåg den. Så intresset måste finnas där, men för just film måste jag se dom två gånger för att minnas dom tydligt.

Sedan kan glömska bero på depression - ett naturligt mentalt försvar.

Det är lättare att minnas saker ju fler saker vi kopplar till det: känslor, sinnesintryck, situationer.... När jag hör vissa låtar så minns jag lukter, exempelvis.

Böcker och filmer som jag gillat minns jag ganska detaljerat. Så till den grad att jag sällan läser eller ser om något. För antingen minns jag det väl, eller om jag inte minns det antar jag att det beror på att det inte var bra.

En grej som jag funderar på (och som låg bakom tråden) är hur olika medier påverkar vårt "minne". Min upplevelse är att visuella medier- såsom film, serier och dataspel - blir mer flyktiga. Det är kanske egenheter hos mig som gör det, men om jag ska våga mig på något form av teoretiserande om "människor i allmänhet" tänker jag att vi när vi ser något (i form av serier eller filmer) inte på samma sätt behöver bygga en mental berättelse av det vi upplever. Som nämnts i tråden är minnet minst sagt opålitligt. När jag säger att jag minns "allt" av böcker jag läst är gör citattecknen en hel del arbete. Detaljer och enskildheter minns jag förstås inte - jag kan förstås dra mig till minnes detaljer av saker jag läst, sett, hört eller varit med om, men allt som oftast är det förstås min hjärna som är "hjälpsam" och fyller i lite saker som verkar rimligt. Däremot är vi ganska bra på att komma ihåg berättelser (de är ju också strukturerna som hjärnan använder för att ljuga ihop detaljer utifrån), och jag tänker mig att det lästa ordet i större utsträckning gör att vi faktiskt bygger de här mentala berättelserna, medan visuella kulturupplevelser inte riktigt gynnar det på samma sätt. Hur lirar det med era erfarenheter eller sådant ni vet?

(Jag vet egentligen för lite om det här för att kunna säga att "jag tror att det är såhär", utan ovanstående får mer ses som "jag tänker mig att det kan vara såhär, vad tror ni?")

Vimes said:

Min egen erfarenhet är att jag minns "allt" jag läst. Frågar någon mig "har du läst X? vad tyckte du?" så har jag alltid en klar bild av X om jag läst den: handling, språk, karaktärer och vad jag tänker och tycker. Även böcker jag tyckt varit ganska ointressanta fastnar. Men det gäller böcker.

Click to expand...

Hur många böcker läser du? Jag funderar på om det kan spela roll.

Dimfrost said:

Hur många böcker läser du? Jag funderar på om det kan spela roll.

Click to expand...

Det varierar ganska kraftigt över året. Men jag skulle tippa på en varannan veckan de senaste 25 åren typ.

Okej. För jag tänker att jag minns de tv-serier jag sett betydligt bättre än många romaner, men jag läser många fler böcker. Framför allt just att många böcker som var mediokra smälter samman med varandra.

Anekdotiskt minns jag sådant jag intresserar mig för, och ju mer jag intresserar mig desto bättre minns jag det. Repetition hjälper.

Jag hade ett väldigt bra minne när jag var yngre, vilket gör att jag kan komma ihåg filmer och teaterpjäser jag såg för kanske 20-30 år sedan, ibland replik för replik. Nu har mitt minne blivit betydligt sämre och jag glömmer innehållet i filmer, serier och böcker otroligt snabbt. Som exempel minns jag att vi hade en rolig och engagerande diskussion rörande Robert Eggers Nosferatu här på forumet men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag tyckte i diskussionen eller vad jag i övrigt tyckte om filmen förutom att den (bortsett från några pet peeves) var bra.

Det kassa minnet är extra jobbigt rörande tv-serier. Nu när säsong 3 av Wheel of Time kommer måste jag hinna med att skumma igenom föregående säsong då jag glömt väldigt mycket av den. Jag gillar visserligen serien så det är angenämt att se om den, men när ska jag hinna?

Franz said:

Som exempel minns jag att vi hade en rolig och engagerande diskussion rörande Robert Eggers Nosferatu här på forumet men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad jag tyckte i diskussionen eller vad jag i övrigt tyckte om filmen förutom att den (bortsett från några pet peeves) var bra.

Det kassa minnet är extra jobbigt rörande tv-serier. Nu när säsong 3 av Wheel of Time kommer måste jag hinna med att skumma igenom föregående säsong då jag glömt väldigt mycket av den. Jag gillar visserligen serien så det är angenämt att se om den, men när ska jag hinna?

Click to expand...

Ja, här känner jag igen mig. Jag sitter ofta och läser äldre trådar, ofta inlägg jag själv skrivit för jag har glömt min poäng. Och när jag såg sista säsongen av My brilliant friend på Max så klämde jag tidigare tre säsonger på fyra dagar (2x hastighet!) då jag kände att jag glömt alla karaktärer.

Jag brukar som sagt skippa senare säsonger, för jag har ingen lust att se om en serie jag redan sett, så om det är en serie som bygger på att man minns första säsongen (istället för en klassisk status quo-serie) så ser jag ofta bara första säsongen.

Min hjärna är väldigt selektiv i vad den vill minnas. Som liten bestämde jag mig (på riktigt) för att jag inte ville lära mig att rabbla information som huvudstäder, flaggor eller månader. Det verkar tyvärr ha funkat då jag fortfarande bara hjälpligt kan säga månaderna i rätt ordning.
Däremot minns jag nästan allt som jag läser eller ser på TV. Läser jag en bok minns jag allt som hände i den från början till slut. Förutsatt att jag inte "skimmat" boken (vilket händer), då missar jag givetvis en massa.

Mitt minne av det jag läst om minnesforskning (hö hö) är att minesinlagringen till långtidsminnet gynnas av vissa faktorer som exv multisensoriska erfarenheter. Att tex skriva anteckningar i marginalen kring det man läser kan vara ett sätt att ”hjälpa till” minnesinlagringen. Jag brukar skriva ner ett blad över viktiga saker i vår Masks of Nyarlathotep-kampanj på ett separat papper bara för stt minnas dem bättre. Men ännu bättre går det att minnas allt om jag kompletterar information med vissa detaljer: lukter, särskilda karaktärsdrag, lustiga bokstavskombinationer mm. Märkligt.

Sedan är nog minnesfunktionerna komplexa att förstå: det kan ju vara så att vi inte minns något av en händelse, men om vi blir påminda om något så kommer minnen tillbaka. Frågan är väl då hur vi återkallar minnen och vad som är nödvändigt för att sätta igång återkallningen?

Basenanji said:

Mitt minne av det jag läst om minnesforskning (hö hö) är att minesinlagringen till långtidsminnet gynnas av vissa faktorer som exv multisensoriska erfarenheter. Att tex skriva anteckningar i marginalen kring det man läser kan vara ett sätt att ”hjälpa till” minnesinlagringen.

Click to expand...

Ja, absolut. Vad gäller läsförståelsestategiforskning är ju just den här typen av aktiv läsning som främjar läsarens närvaro i texten det som det finns ett konsensus runt att det främjar läsförståelse. Det är väl inte helt överförbart på skönlitteratur kanske, men just vårt aktiva medskapande i det vi läser är väl det som leder till att saker sätter sig på djupet (och, vilket alltså var min tanke här, det som gör att medier där vi inte behöver vara medskapare på samma sätt blir mer flyktiga).

Jag minns i stort sett inte ett skit någonsin. Tråkigt men så är det.