Rickard
Urverk speldesign
Stress också. Dålig sömn...
Vad kommer du ihåg (av sådant du läst, sett hört)?
- Thread starter Vimes
- Start date
Jag har nu för tiden ganska dåligt minne. Under en period när jag var yngre så hyrde jag massor med filmer på VHS och DVD och kom ihåg i princip alla åtminstone på en övergripande nivå. Nu för tiden minns jag mycket lite. Jag vare sig läser eller tittar riktigt aktivt på saker längre känns det som. Jag har kvar förmågan att ta till mig information mycket snabbt men mycket lite fastnar.
Sedan finns det undantag. Stats och regler till figurspel och även andra brädspel jag spelar sitter bra både på kort och lång tid. Jag har i det närmaste perfekt vägminne. Har jag kört en väg en gång så kan jag den, även efter lång tid. Jag har generellt bra bildminne, inte på detaljnivå men bilders generella innehåll stannar kvar i huvudet.
Sedan finns det undantag. Stats och regler till figurspel och även andra brädspel jag spelar sitter bra både på kort och lång tid. Jag har i det närmaste perfekt vägminne. Har jag kört en väg en gång så kan jag den, även efter lång tid. Jag har generellt bra bildminne, inte på detaljnivå men bilders generella innehåll stannar kvar i huvudet.
Nen du har väl extremt svårt att minnas i bilder om jag inte minns fel?
Sant, men det har inget med minnet att göra. Jag visualiserar inte, varken när jag tänker tillbaka eller när jag föreställer mig saker eller spelar rollspel. Men det är ju separat från minnet.
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,982
Föga förvånande minns jag bästa sådant som är väl repeterat över tid. Böcker jag kanske läst om, serier eller filmer jag sett om någon gång etc. Kan jag hänga upp det på något slags ramverk minns jag ofta mer -- tex en bok som tydligt förhåller sig till kända historiska skeenden gör det lättare att också återkalla enskildheter från verket. Men saker bleknar över tid. Kommer säsong 2 av en serie flera år efter säsong 1 kan jag behöva repetera lite lätt - men återigen, går det att hänga på något annat minns jag mer. (Tex jag har bättre minne av Wheel of time som bygger på böcker jag läst än av Squid game, trots att lika lång tid förflutit sedan jag såg första säsongen.)
För att ta rollspel som exempel minns jag ofta regler och setting väl, jag kan minnas enskilda äventyr om jag varit SL men jag minns sällan enskilda spelpass om det inte hände något extra ovanligt (eller i övriga var unika - tex enda gången jag spelade X).
För att ta rollspel som exempel minns jag ofta regler och setting väl, jag kan minnas enskilda äventyr om jag varit SL men jag minns sällan enskilda spelpass om det inte hände något extra ovanligt (eller i övriga var unika - tex enda gången jag spelade X).
Faehrengaust
Hero
Mycket intressant fråga. Jag har flera egna reflektioner:
Tidiga minnen: Jag har mycket färre minnen från tidig barndom än vad de flesta andra verkar ha. Jag minns absolut inget från förrän typ 5-6 ålder och det är ytterst lite även där, typ bara isolerade minnesbilder. Det är inte förrän i mellanstadiet jag börjar ha en tydlig tidslinje och context i mina minnen, men då blir mitt minne ovanligt bra å andra sidan (jämfört med andra jag pratat med). Då tänker jag inte på minne generellt utan just om händelser i barndomen/ungdomen.
Krokar: För att ett minne ska fastna så behöver i alla fall jag något att fästa det vid. Om jag bara läser en text utan att vara engagerad så kommer det inte att fastna. Orden tolkas i hjärnan, men det sker ingen vidare bearbetning och då skapas inget (långtids-)minne. Men, om jag t.ex. visualiserar det jag läser så fastnar det lättare. Hjärnan har jobbat och då sitter det bättre. Känslor fungerar också som ett bra klister för minnena.
Minnen kan också "fastna" med hjälp av andra minnen, de skapar nät. Man läser något och kopplar ihop det med ett tidigare minne.
Namn: Jag är urusel på namn och det är jag ju inte ensam om. Det är väl inte så konstigt egentligen, namn är bara en etikett på en person. Man kommer ihåg personen, men inte namnet/etiketten. Namnet i sig betyder inget (oftast). Om vi hade namn med betydelse, "Stornäsan", så skulle de vara lättare att minnas.
Tror sig minnas: Det är ofta jag tror mig minnas något. Jag håller t.ex. på att läsa Bilbo för dottern just nu och jag tror ju att jag minns hela berättelsen och alla detaljerna. I stora drag är det också sant, jag minns det viktiga, men när det kommer till detaljer så visar det sig att det är min hjärna som fyller i luckorna i minnet och ibland blir det fel. Minnet kan ibland även blivit lite förvanskat av filmerna som jag sett senare än jag läst boken.
Media: Ju mer engagerad man är i det man läser/lyssnar/tittar på desto bättre minns man det. Oftast är man mer engagerad och arbetar mer med hjärnan när man läser än när man t.ex. lyssnar så det är rätt naturligt att man kommer ihåg det lästa bättre. Det gäller dock inte alltid, en dikt kan vara lättare att komma ihåg om den är väl uppläst än om man läser den själv.
Tidiga minnen: Jag har mycket färre minnen från tidig barndom än vad de flesta andra verkar ha. Jag minns absolut inget från förrän typ 5-6 ålder och det är ytterst lite även där, typ bara isolerade minnesbilder. Det är inte förrän i mellanstadiet jag börjar ha en tydlig tidslinje och context i mina minnen, men då blir mitt minne ovanligt bra å andra sidan (jämfört med andra jag pratat med). Då tänker jag inte på minne generellt utan just om händelser i barndomen/ungdomen.
Krokar: För att ett minne ska fastna så behöver i alla fall jag något att fästa det vid. Om jag bara läser en text utan att vara engagerad så kommer det inte att fastna. Orden tolkas i hjärnan, men det sker ingen vidare bearbetning och då skapas inget (långtids-)minne. Men, om jag t.ex. visualiserar det jag läser så fastnar det lättare. Hjärnan har jobbat och då sitter det bättre. Känslor fungerar också som ett bra klister för minnena.
Minnen kan också "fastna" med hjälp av andra minnen, de skapar nät. Man läser något och kopplar ihop det med ett tidigare minne.
Namn: Jag är urusel på namn och det är jag ju inte ensam om. Det är väl inte så konstigt egentligen, namn är bara en etikett på en person. Man kommer ihåg personen, men inte namnet/etiketten. Namnet i sig betyder inget (oftast). Om vi hade namn med betydelse, "Stornäsan", så skulle de vara lättare att minnas.
Tror sig minnas: Det är ofta jag tror mig minnas något. Jag håller t.ex. på att läsa Bilbo för dottern just nu och jag tror ju att jag minns hela berättelsen och alla detaljerna. I stora drag är det också sant, jag minns det viktiga, men när det kommer till detaljer så visar det sig att det är min hjärna som fyller i luckorna i minnet och ibland blir det fel. Minnet kan ibland även blivit lite förvanskat av filmerna som jag sett senare än jag läst boken.
Media: Ju mer engagerad man är i det man läser/lyssnar/tittar på desto bättre minns man det. Oftast är man mer engagerad och arbetar mer med hjärnan när man läser än när man t.ex. lyssnar så det är rätt naturligt att man kommer ihåg det lästa bättre. Det gäller dock inte alltid, en dikt kan vara lättare att komma ihåg om den är väl uppläst än om man läser den själv.
Intressant! Jag minns ju det mesta i form av bilder. När jag till exempel tänker på en upplevd semester i Grekland så ser jag stranden framför mig eller hotellrummet.
