Mycket intressant fråga. Jag har flera egna reflektioner:
Tidiga minnen: Jag har mycket färre minnen från tidig barndom än vad de flesta andra verkar ha. Jag minns absolut inget från förrän typ 5-6 ålder och det är ytterst lite även där, typ bara isolerade minnesbilder. Det är inte förrän i mellanstadiet jag börjar ha en tydlig tidslinje och context i mina minnen, men då blir mitt minne ovanligt bra å andra sidan (jämfört med andra jag pratat med). Då tänker jag inte på minne generellt utan just om händelser i barndomen/ungdomen.
Krokar: För att ett minne ska fastna så behöver i alla fall jag något att fästa det vid. Om jag bara läser en text utan att vara engagerad så kommer det inte att fastna. Orden tolkas i hjärnan, men det sker ingen vidare bearbetning och då skapas inget (långtids-)minne. Men, om jag t.ex. visualiserar det jag läser så fastnar det lättare. Hjärnan har jobbat och då sitter det bättre. Känslor fungerar också som ett bra klister för minnena.
Minnen kan också "fastna" med hjälp av andra minnen, de skapar nät. Man läser något och kopplar ihop det med ett tidigare minne.
Namn: Jag är urusel på namn och det är jag ju inte ensam om. Det är väl inte så konstigt egentligen, namn är bara en etikett på en person. Man kommer ihåg personen, men inte namnet/etiketten. Namnet i sig betyder inget (oftast). Om vi hade namn med betydelse, "Stornäsan", så skulle de vara lättare att minnas.
Tror sig minnas: Det är ofta jag tror mig minnas något. Jag håller t.ex. på att läsa Bilbo för dottern just nu och jag tror ju att jag minns hela berättelsen och alla detaljerna. I stora drag är det också sant, jag minns det viktiga, men när det kommer till detaljer så visar det sig att det är min hjärna som fyller i luckorna i minnet och ibland blir det fel. Minnet kan ibland även blivit lite förvanskat av filmerna som jag sett senare än jag läst boken.
Media: Ju mer engagerad man är i det man läser/lyssnar/tittar på desto bättre minns man det. Oftast är man mer engagerad och arbetar mer med hjärnan när man läser än när man t.ex. lyssnar så det är rätt naturligt att man kommer ihåg det lästa bättre. Det gäller dock inte alltid, en dikt kan vara lättare att komma ihåg om den är väl uppläst än om man läser den själv.