Fantastiska inslag i andra genrer

Jag vill ha tips på främst romaner, men kanske även tv-serier och filmer, där (gärna ganska subtila) fantastiska inslag förekommer, trots att genren inte är fantasy, science fiction eller skräck (och försök hålla er borta från att definiera de här genrerna i den här tråden). Jag har märkt att jag sällan känner samma engagemang för verk som tydligt tillhör de genrerna, men älskar verk där fantastiken finns med som något slags sovande mystik.

Några exempel
- I Knausgårds romanserie som börjar med Morgonstjärnan tänds en mystisk ny stjärna på himlen. Dessutom börjar krabbor gå upp på land och en massa andra grejer som kanske är synd att spoila, men romanen glider ändå, vad jag kan uppfatta, inte in i någon av de ovan nämnda genrerna. Det handlar om vår värld, våra bekymmer, och det blir en ganska realistisk skildring av hur vi hade reagerat på fantastiska fenomen.
- True detectives säsong 1 och 4 ligger väl visserligen ganska nära skräckgenren i vissa avseenden, men har kittlande antydningar om övernaturligheter.
- I en av novellerna i Östergrens Tre porträtt märker en ganska högt uppsatt politiker (har jag för mig) att hon har blivit synsk och hamnar därmed i ett dilemma om hon ska berätta det för folk (och riskera framstå som galen) eller hålla tyst (och låta folk gå miste om de förutsägelser hon gör).
- I Stefan Lindbergs Nätterna på Mon Chéri läste jag nyligen ett kapitel som utforskar en idé om att vapnet som användes vid Palmemordet trollades bort genom transferering.
- Utan att fjäska har Anyurus båda romaner De kommer drunkna i sina mödrars tårar och Ixelles sådana här inslag.

Det kanske helt enkelt är något slags modern magisk realism jag är ute efter, men är det vedertaget som genre? Hur som helst får ni gärna fylla på med tips som påminner om dem ovan, men inte går så långt som typ:

- Harry Potter
- Narnia
- Jordskott
- Ghostbusters

Tipsar stenhårt om Sara Bergmark Elfgrens romaner Norra Latin och Grim, som känns exakt som det du söker! Båda är modern faktastik men där det fantastiska är väldigt smygande och mystiskt (och i en av böckerna kanske inte ens finns?)

Vad jag har förstått så är allt som klassas som "magisk realism" sånt som du söker.

Gamiel said:

Vad jag har förstått så är allt som klassas som "magisk realism" sånt som du söker.

Click to expand...

Ja, och jag gillar en del av det som beskrivs som magisk realism, medan annat glider för långt över i fantastiken (för vad jag är ute efter här). Jag är nog ute efter balansgången och det subtila och perifera.

Gamiel said:

Vad jag har förstått så är allt som klassas som "magisk realism" sånt som du söker.

Click to expand...

Andra sökord kan vara ”Wainscot Fantasy” och ”Liminal Fantasy”.

Rövarna i Skuleskogen har ett troll som huvudperson, men är mycket mindre fantasy än det får det att låta som.

The Baroque Cycle är fritt från fantastik förutom att en biroll är en odödlig alkemist och Salomons guld finns (och att det är en till förvillelse lik alternativhistoria).

Teknothrillern brukar kännetecknas av att den har teknologi som inte finns, men inte gör SF av det.

Det mesta av Haruki Murakami innehåller inslag av övernaturligt eller magisk realism. De böcker jag rekommenderar starkast är Kafka på stranden och Efter mörkrets inbrott.

Jag läste nyligen Satirië av Arie Storm. Den är fullt materialistisk fram tills en bit i slutet, där huvudpersonen och en till får en sorts magisk vision av en julgranskula, som visar dem vad som hände en stund tidigare när de inte tittade. Det är ganska oväntat, känns lite som en inkrystad förklaring för att förklara något som huvudpersonen annars inte kunnat se, och vet inte om jag egentligen skulle rekommendera romanen. Men den har i alla fall det du söker.

Gurgeh said:

Det mesta av Haruki Murakami innehåller inslag av övernaturligt eller magisk realism. De böcker jag rekommenderar starkast är Kafka på stranden och Efter mörkrets inbrott.

Click to expand...

+1 för Murakami helt klart. Läste första delen av Mordet på kommendören för ett tag sedan och den är ju inte alls övernaturlig. Eller? Kanske är den det. Svårt att säga.
Även Fågeln som vrider upp världen, enastående bok.

Det du beskriver låter som genren slipstream.

Eftersom du nämnde True Detective, säsong 1:

The Leftovers, jävulskt fin tvserie

Men @guldfink. Ska du inte släppa taget om rinken och komma med i matchen istället? Övärlden-böckerna kommer du att gilla. Del fyra, Tehanu, är helt enastående.

Lars Jakobson skriver mest fantastik (och fullkomligt briljant sådan), men även i den annars fullt realistiska John & Denise uppträder den synbarligen odödlige Walk som en oviktig bifigur (som sedan spelar större roll i den senare romanen De odödliga).

David Mitchells Utopia Avenue är en utmärkt realistisk roman om en musikgrupp på 1970-talet, men innehåller några korta referenser till en övernaturlig konspiration från några av hans andra romaner.

Lemur said:

Men @guldfink. Ska du inte släppa taget om rinken och komma med i matchen istället? Övärlden-böckerna kommer du att gilla. Del fyra, Tehanu, är helt enastående.

Click to expand...

Jag vill inte ha bråk men läste Trollkarlen från Övärlden (första boken i serien?) och tyckte den var tråkig.

Här är ytterligare några böcker som inte räknas som fantasy, men helt klart har fantastiska inslag:

Baudolino av Umberto Eco
Kvinnan och apan av Peter Høeg
Maali Almeidas sju månar av Shehan Karanutilaka
Den omättliga vägen av Ben Okri
Midnattsbarn och Satansverserna av Salman Rushdie
Stallo av Stefan Spjut
Kråkornas herre av Ngũgĩ wa Thiong'o

Gurgeh said:

Baudolino av Umberto Eco

Click to expand...

Foucaults pendel och Rosens namn känns som att de skulle ha små övernaturliga inslag, men har det faktiskt inte.

The Club Dumas är boken där den ena halvan av plotten blev filmen The 13th Gate.

Dimfrost said:

Lars Jakobson skriver mest fantastik (och fullkomligt briljant sådan), men även i den annars fullt realistiska John & Denise uppträder den synbarligen odödlige Walk som en oviktig bifigur (som sedan spelar större roll i den senare romanen De odödliga).

David Mitchells Utopia Avenue är en utmärkt realistisk roman om en musikgrupp på 1970-talet, men innehåller några korta referenser till en övernaturlig konspiration från några av hans andra romaner.

Click to expand...

Alltså verkligen +1 på Lars Jakobson.

Andrzej Tichy skriver i en liknande stil, om än i andra miljöer. I den senaste tegelstenen Händelseboken går till exempel ängeln Metatron runt bland höghus och halvkriminella existenser.

Om man kan låna Mia Cuotos Sämngångarland på bibblan är den en sorts afrikansk magisk realism, som jag i alla fall gillade i sena tonåren.

En del av Selma Lagerlöfs böcker, t ex Gösta Berlings saga, har tvetydigt kanske-kanske-inte-övernaturliga element.