Såg alla tre avsnitt igår. Ska direkt säga att det är jävulskt kul med en seroe som bara verkar bli bättre och bättre för varje säsong! Säsong 2 var ju bra men började lite segt, här var det riktigt fullt ös från början! Överlag är det mesta väldigt bra. Det känns påkostat, stämningen är på topp, skådisarna är som vanligt bra etc. Och det är spännande, inget snack om saken! Självklart finns även här saker som är mindre bra och vi ska prata om detta.
Men först några enskilda grejer som jag verkligen gillade:
Mat får äntligen vara Mat! Det har känts lite trist att vi har fått dras med en deppig stackare i två säsonger. Härligt att se karaktären som vi känner honom som!
Fortsatt komplexa skurkar. Lindarin fortsätter att bli än mer intressant, när man trodde man visste allt om hennes förflutna kommet ännu mer. Och Lanfear lyckas på något sätt att vara både smått sympatisk och megaond. Älskar scenen där hon gullar med Rand i en dröm samtidigt som hon stryper Egwene i en annan dröm, riktigt härligt ondskefullt!
Gillar att det Egwene gjorde i förra säsongen får efterdyningar här. De har skrivit om hennes karaktär väldigt mycket i tv-serien, men i ärlighetens namn tyckte jag att hon var sjukt störig i böckerna, fram till
A knife of dreams då hon blev en av mina favoritkaraktärer. Så helt rätt att ändra tycker jag!
Blev riktigt glatt överraskad att de hade med scenen med yxan, spelkorten och speglarna! Orsaken till att de blir som de blir är annorlunda och lite vagt, men jag tycker ändå att det funkar!
Nya skådisar och karaktärer! Jag ska väl erkänna att jag inte var överförtjust i hur Galad framställs, men Morgase och Elaida är amazing! De känns faktiskt mer intressanta än i böckerna, framförallt Morgase var rätt trist i böckerna och jag bävade alltid för när man kom till ett kapitel där man följde henne.
Gillar att man inte drar sig för att visa blod och slakt när det behövs! Folk får hjärtat utslitet, klyvs på mitten etc. Det blir aldrig på den nivån att det känns överdrivet fånigt som första avsnittet i
House of dragon, utan det är rätt mängd som vi får se.
Vitrockarna har fått en makeover! Deras dräkter sågades ju vid fotknölarna i första säsongen. I den andra gjordes de om och det såg bättre ut. Nu har de gjorts om igen och det ser bra ut! Kan inte tänka mig att det klagas lika mycket på detta nu.
Så jävla snygga vyer! Det är något med fantasy när de promenerar igenom snygga landskap, jag älskar det! Miljöbilderna när de vandrar var nästan på Sagan om Ringen-nivå och musiken gjorde det inte sämre!
Inga störiga onödiga sidostorys som tar fokus från huvudhandlingen! Det hade jag faktiskt inte väntat mig, trodde jag skulle få förlika mig med att det skulle vara pepprat med små onödiga historier. Men det verkar som att manusförfattarna äntligen lärt sig läxan här!
Och nu kommer vi vill grejer som jag inte tyckte var superbra men inte usla heller. Grejer som förvånade, men inte förfärade typ.
Moghedien skapar grå män. Så var det verkligen inte i böckerna, men jag tycker inte att ändringen gör någon skada.
Aviendha och Eleayne har en romans. Vi har ju innan fått reda på att det förmodligen skulle vara så. Det var inte en relation jag blev superintresserad av, men det kändes inte heller dåligt.
Mat är extremt vårdslöd med Valeres horn. Det känns som en sådan grej som är typsik honom, så det bekymrar mig inte. Däremot är det extremt konstigt att Aes Sedaierna tillåter det såpass länge. Det utmynnar dock i en rolig scen som jag tycker gör det hela värt det.
Loial kan öppna portarna till Vägarna. Så var det ju i böckerna. Sedan i tv-serien ändrar de till att man öppnar vägarna med kraften. Och nu visar de att man kan öppna vägarna med ett nyckelblad, precis som i böckerna. Gott så, men varför var de då tvungna att ändra från första början? Känns lite onödigt.
Och så till grejer jag inte gillade alls:
Vad i hela friden hände med Mats dolk?! Den plotten hade verkligen spelat ut sin roll så jag är glad att de lagt ner den här, men det känns väldigt konstigt att dolken inte ens nämns! De hade ju åtminstone kunnat lägga in en liten replik i stil med: "Åh, vilken tur att aes sedaierna i Vita tornet förstört den onda dolken!". Då hade de ju dessutom hade en orsak att befinna sig i Tar Valon som
@Bifur efterlyser.
Orsakerna till att Rand beger sig till Aielöknen och Perrin till Tufloden är ganska märkliga. Rand säger att han vill till öknen för att samla en armé. Okej, antar jag, men det känns lite random. Det byggs inte upp till. Och med Perrin är det ännu konstigare. Han får liksom bara för sig att han vill hem. I boken fick han höra att vitrockar höll byn gisslan och han åkte dit för att överlämna sig själv. Detta händer i serien också, men han får inte reda på det förrän han väl är på plats. Hade han inte kunnat få bud om det tidigare?
Loial. Jag tycker inte han tillför något, och jag gillar verkligen inte hur han är designad. Om de kan designa om vitrockarnas kläder, varför kan de inte designa om honom? Är de verkligen nöjda med hur han ser ut?
Så, överlag är detta en väldigt bra början! En del brister finns, men tycker inte att dessa är såpass genomgående att jag skulle vara rädd för att de kan dra ner kvalitén på säsongen som helhet. Och som sagt, kul med en serie som bara blir bättre och bättre!