Mina kampanjanteckningar skulle nog vara totalt omöjliga att förstå för utomstående. Dessutom är de mycket kortfattade, ibland bara en sida med stödord.
).
Ja, ett bra spelmöte ger energi, oavsett vilken roll man har vid spelbordet. Jag hade velat undersöka det här mer.
Vi har också (naturligtvis) mycket mer erfarenhet av att starta projekt än att avsluta dom.
Jag brände ut mig genom att planera mindre och mindre, vilket ställde högre och högre krav på mig under spelmötet. Hade jag inte upptäckt spel som InSpectres, där spelarna driver hela handlingen, hade jag slutat med rollspel helt. Nu är det så jag spelleder, men jag har även hittat rätt prep för mig.
Man får helt klart mer sällan beröm och ryggdunk som spelare! Eller, när jag tänker på det, kanske inte? Men på något sätt känns berömmet helt klart annorlunda!
Verkligen! Det känns ibland (kanske lite felaktigt/överdrivet?) som att det finns en utbredd allergi mot det ordet och det nöjet här.
Liten avstickare, men själv har jag alltid tolkat allergin som en reaktion på förväntan att SL ska vara underhållare till en grupp passiva spelare som endast väntar på att spelledaren ska stå för showen.
… tror det är därför jag uppskattar och uppskattat allt som liknar samberättande och delande av ledarrollen, rollspel i stort eftersom det är en kreativitetshandling.
Tja, man kan ju se mängden uppröstningar som ditt kontra mitt inlägg fick för att se att aversionen är på plats i varje fall.
Beror också på vad man ser som ”passiva” spelare.
