Varför spelar ni rollspel digitalt?

Fler och fler spelar både digitalt och solo. Utvecklingen har skett snabbt - jag kommer fortfarande ihåg när järnringen med en skrattemoji berättade att det fanns en person som spelade Symbaroum själv Alla skrattade. Hur länge sedan var det, typ 7 år? Nu har varenda jävla spel ett solo-mode

Min fråga.
Har folk verkligen blivit sämre på att gå över till polare på andra sidan stan och spela? Är det på riktigt en skill som folk inte längre har? För med nätet är det ju egentligen enklare än någonsin att hitta folk att spela med. INGEN bad om solo-rpg förr. Varför inte? Man hade kunnat göra solo-rpg på 80-talet precis lika lätt som idag. VARFÖR gjordes inte det? Ingen frågade efter det -varför?

Har folk på riktigt (och inte bara i kristen propaganda) blivit mer aspergiga och sämre på att umgås? Är det verkligen så - i den verkliga världen - att 3 pers i mjölby har svårare att träffas en lördag idag än de hade för 20 år sedan? Vad har hänt i mjölby som kan förklara det? I väldigt urbana settings kan jag ibland förstå det - Stockhom är säkert på många sätt en genuint stressigare stad idag än på 80-talet. Men generellt. Ute på landet. Är livet i eskilstuna så annrlunda?

Det som ytterligare förvirrar mig är att brädspel och TCG fått ett stort uppsving. Läste någonstans att enkätstudier visade att bräd-och kortspelandet FYSISKT gått upp med typ 200% eller vad det nu var.

Men samtidigt läser jag hela tiden att rollspelare mer och mer kör digitalt.

Eller är hela min fråga befängd, och folk spelar lika mycket IRL som någonsin. (och digitalt spel kanske bara är ett TILLÄGG, för att tekniken finns)

För mig är det helt enkelt för att mina gamla spelvänner är utspridda över landet - Borås, GBG, Linköping, Uppsala, Skara, och en stackare som hamnat i London. Då går det inte riktigt att ses varje måndag fysiskt och köra. Hade alla bott inom bussavstånd från varandra tror jag det är klart sannolikare att vi setts fysiskt istället.

Platon said:

Fler och fler spelar både digitalt och solo. Utvecklingen har skett snabbt - jag kommer fortfarande ihåg när järnringen med en skrattemoji berättade att det fanns en person som spelade Symbaroum själv Alla skrattade. Hur länge sedan var det, typ 7 år? Nu har varenda jävla spel ett solo-mode

Min fråga.
Har folk verkligen blivit sämre på att gå över till polare på andra sidan stan och spela? Är det på riktigt en skill som folk inte längre har? För med nätet är det ju egentligen enklare än någonsin att hitta folk att spela med. INGEN bad om solo-rpg förr. Varför inte? Man hade kunnat göra solo-rpg på 80-talet precis lika lätt som idag.

Har folk på riktigt (och inte bara i kristen propaganda) blivit mer aspergiga och sämre på att umgås? Är det verkligen så - i den verkliga världen - att 3 pers i mjölby har svårare att träffas en lördag idag än de hade för 20 år sedan? Vad har hänt i mjölby som kan förklara det? I väldigt urbana settings kan jag ibland förstå det - Stockhom är säkert på många sätt en genuint stressigare stad idag än på 80-talet. Men generellt. Ute på landet. Är livet i eskilstuna så annrlunda?

Det som ytterligare förvirrar mig är att brädspel och TCG fått ett stort uppsving. Läste någonstans att enkätstudier visade att bräd-och kortspelandet FYSISKT gått upp med typ 200% eller vad det nu var.

Men samtidigt läser jag hela tiden att rollspelare mer och mer kör digitalt.

Eller är hela min fråga befängd, och folk spelar lika mycket IRL som någonsin. (och digitalt spel kanske bara är ett TILLÄGG, för att tekniken finns)

Click to expand...

Din fråga utgår ifrån att mängden rollspelare är konstant.
Det är den inte, rollspelandet ökar. Globalt är det större idag är någonsin tidigare, i Sverige är vi i hög takt påväg mot siffror som liknar 80-talets, med skillnaden att spelandet sker av en mycket bredare grupp människor.

Alltså, fler spelar digitalt och fler spelar solo för att fler människor spelar.
En bidragande orsak till att fler människor spelar är för att det går att spela digitalt och det går att spela solo.

Det är kul att köra digitalt, för då kan man spela med folk man annars inte hade kunnat spela med. Typ, jag hade inte kunnat leda @Dimfrost genom en mastodontkampanj i hans gamla rollspel Terone om det inte vore för online, eftersom han bor i Linköping och jag, under tiden kampanjen varade, bodde i Uppsala, Umeå och Barcelona.

Sen tycker jag onlinespel innebär vissa tekniska fördelar också, även om jag inte använder VTT:er i någon större utsträckning och denna punkt är rätt marginell jämfört med föregående.

Jag spelar också IRL, men eftersom jag bor i Barcelona så måste det spelet äga rum på utrikiska med diverse löst expat-pack och det inser ju vem som helst att det är en suboptimal upplevelse.

Platon said:

INGEN bad om solo-rpg förr. Varför inte? Man hade kunnat göra solo-rpg på 80-talet precis lika lätt som idag. VARFÖR gjordes inte det?

Click to expand...

Apropå detta så fanns det väl massa solorollspelsböcker förut i stil med Ensamma Vargen osv. Inte exakt samma sak men addresserar väl samma efterfrågan, förmodar jag.

adrian_of_arcane_lore said:

Din fråga utgår ifrån att mängden rollspelare är konstant.
Det är den inte, rollspelandet ökar. Globalt är det större idag är någonsin tidigare, i Sverige är vi i hög takt påväg mot siffror som liknar 80-talets, med skillnaden att spelandet sker av en mycket bredare grupp människor.

Alltså, fler spelar digitalt och fler spelar solo för att fler människor spelar.
En bidragande orsak till att fler människor spelar är för att det går att spela digitalt och det går att spela solo.

Click to expand...

Jag förstår. Men den RELATIVA andelen som spelar digitalt och solo går ju upp hela tiden. det har ju inte så mkt med mängden spelare i absoluta tal att göra.

Jag spelar i många grupper som kör tex brädspel också. Visst kör några där oxo digitalt någon gång ibland. Men min känsla är att det är mycket mer sällan, det utgör kanske en bråkdel av deras spelande totalt. Medan många rollspelare nuförtiden har majoriteten av sitt rollspelande digitalt.

Man Mountainman said:

Apropå detta så fanns det väl massa solorollspelsböcker förut i stil med Ensamma Vargen osv. Inte exakt samma sak men addresserar väl samma efterfrågan, förmodar jag.

Click to expand...

ja men det är ju verkligen inte samma sak. Det var en liten nich-grej. Man hade ju kunnat göra regelrätta solo-expansioner till alla stora vanliga rollspel då också. Men det fanns verkligen ingen sådan efterfrågan. Varför då lixom?

Platon said:

Jag förstår. Men den RELATIVA andelen som spelar digitalt och solo går ju upp hela tiden. det har ju inte så mkt med mängden spelare i absoluta tal att göra.

Click to expand...

Ja, men eftersom en stor del av det som drar in ny publik till spelandet är det digitala, så är det naturligt att den relativa delen ökar.

Platon said:

ja men det är ju verkligen inte samma sak. Det var en liten nich-grej. Man hade ju kunnat göra regelrätta solo-expansioner till alla stora vanliga rollspel då också. Men det fanns verkligen ingen sådan efterfrågan. Varför då lixom?

Click to expand...

Ja, jag har inte koll på historiska försäljningssiffror etc. so I'll take your word for it.

Det är väl en ganska etablerad bild att folk har färre nära vänner nu än förr, träffas mindre, osv. Vilket förstås är en tragisk utveckling men det lär ju driva på efterfrågan på soloaktiviteter.

Kan bara tala för mig själv, men jag spelade uteslutande "IRL" fram till ungefär pandemin. Strax innan dess hade ena spelgruppen i princip splittrats då flera flyttade från stan. Under pandemin joinade jag en grupp där SL bodde i Storbritannien och resten av oss i Sverige. Då var det Online som gällde. Gruppen som splittrades kunde fortsätta online och så blev det. Alla mina spelgruppen är numera online och det är 100% av bekvämlighetsskäl när folk bor för långt ifrån vandra. För mig som har småbarn underlättar det något enormt då går till datorn och direkt kunna spela, istället för att åka från familjen ett par extra timmar med resa till och från

Jag saknar spel i person ibland, och det ligger på listan för framtiden, men för mig är onlinespel snarare praktiskt än något annan anledning. Jag tror det inte är svårare än så

Vi kör generellt sett fysiskt när det går att få till längre spelpass och digitalt när vi vill försöka klämma in några timmars spel under en vardag. Även om alla bor inom 15-20 minuter från varandra tar logistiken ändå tid.

Jag har provat solospel (Ironsworn) några gånger men inte fastnat. Det blir lite som uppsatsskrivande med slumpelement.

Rollspelarna är äldre, bor på olika ställen och har svårare med livspusslet. De digitala möjligheterna är bättre.

Dels för att folk är långt bort. Men även att det är skönt att slippa ses, att slippa se de andra, att ha avstånd och ändå umgås.

Textbaserat spelande skulle vara att föredra, gärna asykront, om det inte vore för att man måste skriva så mycket.

Platon said:

Har folk verkligen blivit sämre på att gå över till polare på andra sidan stan och spela?

Click to expand...

De flesta jag spelar rollspel med bor inte på andra sidan stan. De bor i andra städer.

Även bland de som bor i stan spelar jag ibland online med. För flera av dem är småbarnsföräldrar, och om de kan avsätta 3 timmar i veckan till rollspel så inkluderar det eventuell restid. Enklare att bara träffas online. Och eftersom de då ju faktiskt fortfarande är hemma och kan springa ifrån och hjälpa till med ett blöjbyte eller en matning, så kan de nu kanske istället spela i 4 timmar!

Online är sjukt smidigt för folk som har svårt att få vardagen att gå ihop.

Det sagt träffas vi också och spelar IRL när vi kan. Till och med de där som bor i andra städer. Men online är ett sjukt smidigt sätt att få ihop folk mellan de gångerna.

Rollspel vid fysiskt möte >> digitalt
men
Digitalt rollspel >>>>> Inget rollspel


Innan 1 dag i månaden (12h)
Nu ett 3h pass i veckan.


Rent logistiskt för vår del. Olika städer, småbarnsföräldrar, konstiga arbetstider, livspussel., etc

Min spegrupp har vägrat att spela digitalt, de vill ha den sociala biten. Därför övergick vi till att spela brädspel tills vi kan få till regelbundna träffar igen (och numera skäms jag över att vara bromsklossen...)

Men, utvecklingen är väl i linje med utvecklingen i stort? Det är alltmer saker som sker digitalt så det är ju inte konstigt att rollspelen hänger med i den utvecklingen. Samtidigt utvecklas verktygen och blir bättre vilket också gynnar utvecklingen.

Tidigare var nästan alla möten på jobbet IRL men nu är över hälften digitala. Det går även bra att jobba hemifrån och bara prata med kollegorna över via en video-chat.

Många träffas online genom dataspel, forum, chattar, etc. Man hoppar över att besöka farmor under helgen och i stället för barnen prata med henne via video chat. Man försöker inte hitta en partner via barhäng längre utan via dating-appar.

Barnen tar inte cykeln och cyklar över till kompisen för att kolla om det är någon hemma så att man kan spela fotboll. I stället så spelar de Roblox tillsammans.

Om hela samhället digitaliseras mer och mer så vore det väldigt underligt om rollspelen inte hängde med i utvecklingen. Förutom i min konservativa spelgrupp då....

Genesis said:

Rollspelarna är äldre, bor på olika ställen och har svårare med livspusslet. De digitala möjligheterna är bättre.

Click to expand...

Ja, visst måste det faktum att det går att spela digitalt vara den största anledning till att fler spela digitalt? När det inte gick att spela digitalt så hade man ju inte så mycket annat val än att spela afk. Och internet har visserligen funnits rätt länge, men det är trots allt rätt nyligen som folk dels fått tillräckligt bra internet och mjukvaran har utvecklats för att det inte ska kännas superjobbigt att försöka spela digitalt.

Man Mountainman said:

Ja, jag har inte koll på historiska försäljningssiffror etc. so I'll take your word for it.

Det är väl en ganska etablerad bild att folk har färre nära vänner nu än förr, träffas mindre, osv. Vilket förstås är en tragisk utveckling men det lär ju driva på efterfrågan på soloaktiviteter.

Click to expand...

Hittar inga aktuella siffror men hittade en artikel som sa att det var dubbelt så vanligt 1980 att vara utan en nära vän som det var 2017, så tror inte riktigt det är förklaringen.

Jag har en spelgrupp där vi spelar Mutant varannan vecka. Den kom till över nätet. Den som bor längst bort bor upp i Norrland och den som bor närmast bor granne med mig på nästa gård

Jag har en spelgrup där vi spelar Drakar varannan vecka. Den kom även den till över nätet. Alla bor vi inom 1 mil från varandra. Vi har på ett år träffats en gång. Vi kommer träffas oftare framöver.

Jag har även ytterligare en spelgrupp i Drakar som träffas mer oregelbundet. Den kom till IRL men spelas över nätet ibland och ibland IRL. Min sambo är med i den gruppen och när vi spelar online sitter hon i köket och jag sitter i spelrummet och de andra två hemma hos sig 8 mil från oss.

Och jag verkligen tagit till mig VTT/Online-spelande efter pandemin. Det är så mycket enklare att få till en regelbundenhet i spelmötena. Men som beskrivet ovan blir det något spel IRL då och då

Jag bor inte nära de jag spelar med och dessutom har jag små barn hemma som måste nattas osv. Hade jag inte kunnat köra online hade det blivit mycket lite spelat, men nu kör jag 1-2 ggr i veckan.
Det är roligare att ses, äta snacks tillsammans osv, men svårare att styra upp och få till.