Ja, precis. Jag har svårt att tro att den här tråden startades för att @entomophobiac ville vinna över någon, även om en del (?) kanske uppfattade det så. En tråd behöver inte ha en vinnare.
Spelar det så stor roll egentligen? Är det något centralt som uppnås av att vara mot påståendet att äventyr gör ett skitbra jobb med fyra av fem teoretiska subhobbies, för att det finns en femte som du inte håller med om?
Om jag får svara, trots att frågan inte är ställd till mig, så brukar jag själv i regel bara svara på sådant som är viktigt för mig. Som ovan i tråden. Det är viktigt för mig att äventyr tillåts innehålla stora mängder text som ställer krav på läsaren. Det är inte viktigt för mig att alla äventyr ser ut så, men jag älskar verkligen att gräva ner mig i ett komplext och maffigt äventyr. Mitt spelande grundar sig till stor del på detta. Så att lyfta det perspektivet är centralt för mig.
Det känns dock som ditt svar handlade mer om "dökött"-konversationen än om något annat?
Det skulle dock vara intressant att utforska hur många, och vilken typ av skrivna äventyr, som faktiskt tar sig hela vägen till spelbordet.
Jag är alldeles övertygad om att textmängd många gånger kan verka avskräckande. Ur det perspektivet är det sannolikt sämre när det gäller spelbarhet på ett generellt plan. Och även för de som gillar digra verk kan det såklart vara skönt med en pamflett eller korta oneshots. Olika typer av äventyr fyller olika typer av syften, och det går dessutom utmärkt att spela helt utan färdiga äventyr.
En fråga som din trådstart får mig att ställa är: hur kort kan ett äventyr vara utan att det upphör att vara äventyr som är intressant för många? Vad måste finnas med? Vad kan man plocka bort? Att en del äventyr innehåller info som många inte använder (dökött) tycker jag inte är ett konstigt påstående.
Skulle säga att äventyr, som varande kommersiell produkt, främst spelas i den grad de säljs och marknadsförs. Att hitta vilka äventyr till D&D som spelats mest är nog inte supersvårt, om man har lite koll på den scenen (vilket inte jag har).
Det är inte ett konstigt påstående. Men att kalla det för "dökött" signalerar att det saknar värde, och att den som författat det borde låtit bli. Det tycker inte jag är konstruktiv inställning. Din frågeställning klarar sig utmärkt på egen hand. Och svaret där är "väldigt, väldigt kort" vilket inte minst alla pamflettäventyr visar, och innan dess var ju Lady Blackbird tongivande på den fronten.
Ja det gör du. Vad jag säger är ju att spela utan färdig plot, utan färdigt äventyr, oavsett hur det går till (full on impro, preppar situation + plats + SLPs eller vad som helst med eller utan SL osv) inte innebär att man måste ha en viss skicklighet. Det är inte next level. Detta är något som återkommer på wrnu där äventyr blir nybörjarens stödhjul. Det jag säger är att det väl snarare är rätt olika aktiviteter, om det sen är yttelrigheter på olika skalor eller kvalitativt annorlunda aktiviteter kan vi debattera kring, men tycker inte man ska låsa ner det ena till att vara något som kräver en viss skicklighet för att genomföra. Det handlar bara om var peppen kring aktiven hittas och hur man får till det. Oavsett om man är amatör eller virtuos. Så självklart kan man levla upp en herrans massa i hur man spelar rollspel på en herrans massa vis. Det var inte något jag protesterade kring öht. Det ser jag som självklart givet.
Då håller vi med varandra till 100%! Jag tycker inte heller att färdiga äventyr är lättare på något sätt, eller mer nybörjarvänligt. Om jag måste välja skulle jag nog säga att någon form av friare berättande är mer nybörjarvänligt, eftersom vi redan kan det.
Jag tycker att en del äventyrsförfattare borde ha uttryckt sig mer kortfattat. Det är riktigt att det finns många mycket korta pamflettäventyr, men det finns också fortfarande många tjocka äventyrsböcker. Enligt min mening hade många av de senare vunnit på att vara kortare. Att göra väl valda avgränsningar och strykningar är för mig dygder.
Jag kan tänka att vi bör tänka tekniker, alla är inte i rollspel för berättelser.
That is what I said …
Nja, berättartekniker är väldigt specifikt. Men jag släpper den, vi tänker nog lika i slutet även om vi uttrycker oss olika.
Eller för att det var det äventyret som författaren ville skriva?
Det här tror jag är det absolut vanligaste, och på närmast alla tänkbara sätt även det bästa.
Skriv vad du vill! Jag föredrar alla dagar i veckan 20 komprimerade pamflettäventyr. Det är min personliga preferens. Men, som jag skrev tidigare i tråden, jag är också intresserad av helt nya hybridformat. Exempelvis bestiarier eller splatbooks som också är eller innehåller äventyr. Allt helst i ett komprimerat format.