Det jag menar är snarare att man skapar ihop. Sen om det blir en berättelse i slutändan är strunt samma, det är just skapelseprocessen i grupp som är grejen.
Ja, man skapar ihop. Men det är skapandet ihop i
formen av ett spel som gör rollspel till rollspel enligt mig. Det är ett gemensamt skapande på samma sätt som man skapar en fotbollsmatch genom att delta i fotbollsspelandet, som jag skapar en promenad genom att gå den, som vi skapar ett parti schack eller omgång poker genom att
spela det.
Det är, enligt mig, en annan typ av skapandeprocess än när jag skapar en teckning jag sparar i mitt skissblock (eller lägger upp i en tråd på WRNU), eller om man skapar en riktig rivig punklåt med sitt band, eller skapar en
berättelse som en blir så nöjd med att man vågar publicera den på fanfiction.net, eller skapar ett silversmycke som man visserligen inte blev nöjd med men
nästa gång skall man göra något annorlunda och då jävlar, osv.
Rollspel är en skapandeprocess där processen i sig
är målet, och där det som skapas upphör att existera så fort processen tar slut. Det är en
annan typ av skapande än det vi oftast menar när vi pratar om att "skapa berättelser" (eller tavlor, eller musik, eller en vas, eller en väldigt trevlig bastu på gården). Det är inte bättre, inte sämre, men inte för den sakens skull samma sak.
Och jag tror genuint att rollspel som kulturform har lidit illa av att många projicerat sina förhoppningar om att det skall vara något annat än det är på det, det är en av orsakerna till de diskussionerna tråden handlat om.
Och målet är väl att vi ska ha roligt i slutändan. Eller hur?
Ja, eller i vart fall att vi skall
uppskatta det vi gör, bry oss, känna något osv.
Saker kan ju vara tillfredsställande, engagerande och meningsfulla utan att vara
roliga, men det är ju verkligen en diskussion för en annan tråd.