Search results

Klurade lite på att gå (gillar ju BAGS) men krafterna sinade efter en enhetsdag på jobbet. (Samt att om jag skulle dyka upp och vara representativ i enlighet med min forumnärvaro skulle jag sitta två bord bort och inte säga nåt.) Men, det verkar trevligt, och kanske nästa gång då, om det blir igen.

Tänkte samma, sno inspiration för att det är bra grejer. Och just de två och de utgåvorna har jag dreglat efter att äga i många år. Men fint att du fick dem sålda nu ändå. Allt gott!

... men jag måste passa den här gången.

Jag skulle gärna ta CoC Mansions... och Great old ones.

Stranger Things hette det, yes box. Shock: Social Science Fiction är ett spel jag vet var inspirerat av Trollbabe också.

Symbaroum. Tistla fäste ftw (ses på Bevingade stopet). Eller Kopparhavet förvisso, om jag fick va anka.

När jag klurat på att göra en egen Unknown Armies-variant emellanåt har jag alltid tänkt på den som Mindless Pleasures (titeln lånad från arbetsnamnet på Gravity's Rainbow).

En annan var ju känd kring Trakoriska sjön som Svartenbuk, kläckt föräldralös och kallad Reginaldo i Tricilve. Var med där på Marjura när Shagul vakna, dog ett tag i Oraklets fyra ögon men kom tillbaka när både spelledarn och de andra rollpersonerna saknade min cynism och humor, lika svart som...

Just ja, hade jag glömt! Inte vad jag vet eller kommer ihåg då 🤔

Hittade den gamle bloggen! 2008, jeez, att den fanns kvar. Om nån spelare vill delete så säg till 🙂 http://bloggspel.blogspot.com/?m=1

Nackdelarna tid och pyspunka lider rollspel av överlag (kring mitt bord). Men tidsbestämt och kort tror jag också på för det här formatet.

Jag höll i ett blogspot-spel med The Shadow of Yesterday en gång i tiden. Minns det som väldigt roligt och bra, till viss del pga formatet och några fördelar med det som du nämner.

Personlig anekdot, som väl kan illustrera det där med att vara klipsk och känna igen referenser: När vi spelade Dungeon Crawl Classics så hade min flickvän två rolllpersoner som överlevt den funnel vi kört (Sailors on the starless sea). De hette Kent och Yvonne. Jag tyckte det var grymt, och...

Och var drar man gränsen egentligen? Det verkar jobbigt att hålla på och reagera på referenser till vår värld i olika grad. "Åh nej, minotaurer i Kopparhavet! Här har ju aldrig Kung Minos funnits!" 😃

Och dissonansen är inte önskvärd förstår jag. Men vad händer, berätta vad som sker när man "rycks ur immersionen".

Bra start, jag är också nyfiken på svar, och förstå hur och lite mer varför. Jag gör precis likadant med namn till äventyr och grejer. Tror tex att varenda shagulit i Döds ände är en referens till nåt/nån i form av anagram/ordlek/översättning el dyl. För mig beror en spelvärlds värde och...

Ja jag blir då nyfiken: Om en spelar antingen/eller-rollspel vad gäller humor eller inte, eller om all humor bara är in-game sats; finns det då skämt i den "allvarliga" spelvärlden/kampanjen, och hur är de? För de lär ju vara tämligen unika och inte anspela på vår världs humor och vetande, eller?

Har inte just kritik mot metahumorn i MUA snarare handlat om att den är akademisk, studentikos osv, historiskt sett alltså?

Trakorien och just MUA var ju jäkligt fina att ha till hands när man aldrig fick (kunde eller kan) få Thomas Pynchon RPG, just för att kanalisera lite surrealistpsykedelisk paranoia å samtidssvärta via en figur som heter typ Ernst Loplop, muterad fink och målarkludd, eller nåt. Senaste (sista?)...

Lite lätt relaterat: https://www.geeknative.com/128629/dark-trails-rpg-rebrands-as-weird-frontiers-to-avoid-a-fight-with-chaosium/ Här ledde namnbytet till något bättre trots allt.