Många bra skurkar här, men ofta tveksamt om förslagens personliga kompetens kan jag tycka.
Kejsar Commodus (han i filmen Gladiator, men han var rätt annorlunda i verkligheten): urstark gladiator med storhetsvansinne och grandios fåfänga. Tänk Trump plus Rambo.
Oliver Cromwell: en av tidernas...
Som jag minns det var settingen välgjord, men det fanns för lite att göra. Fejder med grannarna, visst; men sen då. @Nässe sätter fingret på spelets stora problem; att det inte visste vad det ville vara.
Jag tror att kvitt-eller-dubbelt vintern 81/82 gjorde stor skillnad. Alla såg ju på det.
Då hade jag redan läst Ringarnas herre, efter att ha hittat den i mina borgliga och frireligiösa morföräldrars hem. Tror mormor hade läs första delen i alla fall.
Ur ett världsbyggarperspektiv är det här resonemang intressant. Centraliserad imperier med teokratiska drag har historiskt sett varit politiskt, religiöst, ekonomiskt och socialt konservativa, och kommer troligen främst ändras under starkt yttre eller inre tryck.
Har ni använt den här tanken...
Det här kommer från Paul Kennedy, Rise and Fall of Great Powers (1987) och så vitt jag minns boken en korrekt återgivning av hans centrala resonemang - med tillägget att han inte bara talar om Kina, utan också om de muslimska riken i Mellanöstern (Perserriket, Osmanerna, Indien). Han menar att...
Inte bara det, de kunde dessutom grekiska. Bifogar en länk till artikel här, för att visa att jag inte bara hittar på. Under kejsartiden levde en legionär i snitt fem år längre än en vanlig romare, bla tack vare den utmärkta sjukvården.
Är detta användbart för en rollspelare? Ett äventyr med...
Sjukvården i den romerska armén ska dock ha varit av hög standard. Typ romerska legionärer hade bättre sjukvård än överklasseuropéer fram till 1900-talet.
@Rymdhamster Det går självklart att använda den här tanken till rollspel. En cool krigarkultur eller -folk, t ex, skulle kunna ha en väldigt krass och hård inställning till sin avkomma.
Jag ville dock uppmärksamma dig och andra på att detta är syn på barndomen i det förflutna som...
Eva Österberg (typ Sveriges största historiker det sista halvseklet) har argumenterat för att detta inte stämmer - och så vitt jag kan förstå är hon i gott sällskap. Hittade t ex denna artikel som summerar upp argumenten bra.
Han kan ha varit en 5e-paladin hela vägen.
Man förstår ju att han blev kanoniserad.
Här finns ett gäng roliga historiska yrken, en del tämligen bortglömda. Gråterska, likbjudare, lajdare.
Schäfer är en av mina favoriter.
I ToA känner jag ändå att det där beror mer på komplexiteten i äventyret än på dålig disposition. ToA är oavsett det solklart bästa 5e äventyret jag har läst. Hands down, som kidsen säger.
The Alexandrian har en jättefin serie med artiklar om 5e hexcrawl på gång. Han är dock en anhängare av åsikten att poängen med en hexcrawl är att varje hex innehåller 1.00 saker (något hårddraget). Han har en rätt kul reflektion om hur 5e å ena sidan sjunger utforskandets lov, å andra sidan...
Nja. Många av böckerna jag kollade värdet på säljer för runt en hundring på antikvariat.net. Jag tror man kan dra in många tusen på 2000 böcker, men det lär också ta hundratals timmar att värdera dem, lägga upp dem för försäljning, lägga dem på posten, administrera betalningar etc.
DoD84 är den ultimata utgåvan. Detta bekräftar @Dimfrosts hypotes.
BECMI är inte hyfsat välskrivet, utan utmärkt skrivet. Om man ser Holmes-Moldway-Mentzer-RE som en andra utgåva av DnD tycker jag att även de bekräftar @Dimfrosts tanke på andra utgåvans excellens.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.