Jag hade problem med Trudvang för medan folklore bitarna var kul så matchade inte reglerna världen, texten matchade inte bilderna och bitar av settingen matchade inte andra bitar av settingen. Så saker är lågmälta och skrockfulla? Varför är det då awesome monstörmördare som slaktar enorma jättar...
2an är bäst för:
-Weapon proficencies systemet är så jävla bra! Det gör Fightern till den coolaste klassen för den första och enda gången i D&D:s historia.
-Kombinationen av kits och klasser skapar great karaktärer.
-Bättre balanserade formler.
-Amazing settings!
-Barden är en vettig klass...
Skjut dom i huvudet är jättekort och kompakt. Så länge alla i gruppen kan läsa svenska så bör det inte ta någon mer än en timme att läsa boken och det är om de läser långsamt. Jag hade ärligt talat bara fått alla att läsa den. Det är inte en traddig corebook på 700 sidor.
Jag har flashbacks till ”Han kan bara dödas av sjukdomar eller gift” fighten jag körde i D&D där spelarna stack alla sina vapen i latrinen och sedan mördade killen med sina bajssvärd:sick:
Blåsrör och handledsmonterade slangbellor som skjuter små pilar är superinne som vapen. För du behöver inte göra så mycket skada, bara träffa någon för att döda dem.
Mithras från Vampire the Masquerade är så jävla ond! Han är skriven mer som en great old one från Call of Cthulhu än som en förre detta människa. En uråldrig blodsgud äldre än Bibeln, den absoluta mästaren över Storbritannien och idealet av vad en prins ska vara. Mithras ÄR Camarillan.
Strahd...
Jag ser att många röstar på ”Konceptet fungerar inte i settingen” men det är typ mim favorit av de här ju! Jag är själv skyldig till 12 åring som Narniat in i den här D&D kampanjen från vår värld men tidsresenären från 1980 någon spelade i Western kampanjen jag spelledevar också great ju…
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.