Search results

Vilken bok är det i?

För mig var det så det spelades de första fem åren. SL skulle slå tärningarna dolt för att kunna "styra" resultatet. Det tog lång tid innan jag började fundera på att det inte behövde vara så. Vanans makt och allt sånt. :grin:

Det är skitläskigt. Nyckeln till att göra det är att vara väldigt säker på att du som SL och spelarna kan hantera vad som händer om du slår perfekt för monstren. Alltså att de kan hantera det mentalt, att de köper konsekvenserna av detta beslut. Sedan är det viktigt för dig som SL att inte...

Låt tärningarna bestämma. Alltså, när jag började slå öppet och var tvingad att gå med det som tärningarna visar, blev spelet roligare, och jag utmanades att hantera situationerna som uppstod mer kreativt än att bara fuska med tärningarna. /Magnus

Jag föreslår att alla sparar dem till julafton, då kan det diskuteras med släkten! :wink:

Jag tycker att det spelar roll. För om det här problemet INTE beror på att en handfull användare på senare tid har blivit extraordinära arseln, utan att problematiken i stort sett alltid bubblat under ytan, så är det troligen INTE så att det räcker att fota några bråkstakar så blir allt normalt...

Nä, tror du verkligen att Dante menade så? Allvarligt alltså. Är det din bestämda uppfattning att Dante tycker att alla som gått med efter november 2001 ska ta sig an seden eller lämna? Det krav vi har på användare är att de har läst reglerna när de registrerar sig, så att de vet vad som okej...

Jag tycker att det visar tydligt på att argumentet "det var så annorlunda förr, men nu minsann bråkar alla om allt" inte ger en rättvisande bild. Vi har haft jobbiga perioder förut, kring ämnen som alla känner igen, och det faktum att det sista halmstrået på ryggen som till sist har fått några...

Jag tycker att det är bra, så att jag som SL inte fastnar i spår. Rollspel ska enligt min tanke inte handla om att gissa hur SL tänker för att knäcka gåtan, utan om att skapa en berättelse som är oförutsägbar till viss del. Då är speliga spel intressanta. DnD4 hade dock spelighet endast på...

Vi misstänker att det är en följd av den ändringen. /M

Trollkarlens hatt, om jag kan räkna den som en saga. Tusen och en natt gillar jag också, mest för att jag fick en bok med lättläsat sagor från den när jag var liten, och den gjorde stort intryck på mig. /M

Intressant, detta är böcker jag tänker på som "senare tids Discworld". Något annan ton, kanske mörkare och mer filosofiska.

Reaper Man gav liv Pratchetts bäst figur, så att säga. Minns inte den så bra, men jag minns att jag tyckte om den när jag läste den.

Men at Arms ... hmmm är det den andra stadsvaktsboken? ... googlar ... Aha den där Carrot är kung! Den är också väldigt bra.

Av dem är det Witches Abroad som jag gillar bäst. Sekvenser av Small Gods är enormt bra, när de träffar filosoferna och de skjuter sköldpaddor. /M

Ja, stadsvakterna är ju bara för bra. Men även där är det de tidigare som är mina favoriter, "Guards, Guards" till exempel. Vimes som romanfigur är roligare i de första stadsvaktsböckerna, och även de andra var i min mening roligare innan de "fastnade" i sin roller. /M

För att bearbeta min melankoli efter att ha läst beskedet att Terry Pratchett har avlidit tänkte jag höra vilken bok han skrivit som just du tycker är hans bästa? Jag har många böcker jag älskar, särskilt de tidiga. Wyrd Systers, The Colour of Magic, The Light Fantastic ... men den bok jag läst...

För mig är den 14 sidor lång.

Hej alla! Nu ska jag sova, och jag kan inte sitta och bevaka tråden i tillfälle den spårar ur. Därför låser jag den. Trådstartaren har ju fått svar på sin fråga och bildat sig en uppfattning om vad hen tycker om situationen, så tråden har uppfyllt sitt syfte. Ämnet har också glidit från...

Haha, du kan lita på att vi har konsensus! Vi anklagas ju för att vara fastvuxna i midjan och tycker samma sak hela tiden. Men det är egentligen inte svårt, du behöver inte ens läsa mellan raderna. En moderering är en moderering. Sen ska jag gå tillbaks och förtydliga mitt inlägg, så att du...