Search results

Jag skulle säga att alla dessa tryggt återfinns i tradspelsfloran. Det tycks snarare som att du har en rätt hård och snäv definition av tradspel. På rak arm vet jag inte riktigt vilka spel som hamnar här.

Nya Drakar och Demoner?

Carcasonne?

Alltså, en liten del av mig blir jävligt förbannad över den här skenheligheten som uppvisas från Didis sida. "Den har vi stulit hederligt, gör ni samma ska ni se på fan!" Läste fel.

Finns det någon sådan här mer aktuell lista? Jag känner till denna: https://www.svenskarollspel.nu/wikia/Gr%C3%A4srotsfinansiering Men den är inte heller komplett. Finns det fler resurser någonstans?

Jag skulle säga att rälsning är den enskilt största orsaken till motsägelsen i tradspelen. Tar man bort den är en väldigt stor del av problematiken löst. Alternativt kan man renodla den, det funkar också. Men den är svår att kombinera med en hel del annat som vi lägger under tradspelsbegreppet.

Är inte problemlösning, eller snarare någon form av konflikt som vi ställs inför och försöker överkomma på ett eller annat sätt, den ingridiens du finner i snart sagt varje berättelse, oavsett medium? Eller menar du att det är en specifik typ av problemlösning som vi ägnar oss åt som är...

Den här tråden handlar mest om förr, och då var rälsning standard. Idag är det inte alls lika vanligt. @Genesis tog upp MUA som exempel och de äventyren upplever jag som iaf rätt rälsade, med vissa undantag. Ps. Jag pratar om svenska rollspel men har förstått att rälsning fortfarande är rätt...

Min tes är att Drakborgen är lite som den tecknade gubben på anslagstavlan (det statliga informationsprogrammet). Det var enda gången vi svenska 70-talister fick se tecknat på TV och älskade det! Men inte för att det var bra TV, utan för att vi var svältfödda. Drakborgen var bättre än kottar. Typ ;)

:gremlaugh:

HeroQuest gillade jag! Ett betydligt bättre spel som jag minns det iaf :)

Är det ett kultspel även utanför Sverige? För egen del var nog enda orsaken att jag spelade det var för att man kunde göra det med folk som inte var rollspelare, som syskon och släktingar och så.

Sorry. När tråden bröts ut följde inte mitt svar med. Trodde det var ditt avstamp men då talar vi alltså helt och hållet förbi varandra.

Går nog att höra av sig till Sydsvenskan. Han verkar vara anställd så inte omöjligt att tidningen faktiskt äger bilden.

På vilket sätt är, säg Ridders rös (för det är det enda jag har spelat), likt det vi menar är 90-talsspel* i den här tråden? *2097:s definition, ett mishmash av spelstilar och regler och outtalade överenskommelser.

Nu var ju jämförelsen att det Drakborgen handlar om inte stöds av reglerna och det tycker jag är dålig speldesign. Jag jämförde det med "90s games" där liknande kunde inträffa, med avstamp i @Genesis inlägg om just tradspelens motsägelser. Jag tycker jämförelsen är rätt träffande. På 90-talet...

Ok, vi har olika kriterier helt enkelt. Jag tycker att spel ska förklara vad man ska göra och sedan handla om det. Inte förutsätta att deltagarna för med sig egna grejer in som spelet inte pratar om. "Ha kul" är ju en rätt lam uppmaning :)

Som inte är en uttalad del av spelet, som typ att kunna säga den längsta meningen eller bara sudda med gröna sudd? Då kan vi även en gång för alla slå fast att Monopol är världens bäst designade spel! End of discussion! (D&D är det bäst designade rollspelet, alla kategorier!)

Drakborgen är motsvarigheten till 90s games. Ett dåligt designat spel där man måste fylla ut med egna mål och kriterier för att det ska bli meningsfullt.

Didi körde väl en ny vända för inte så många år sedan? Detta är fortfarande aktuellt för henne. Men ja, köp på antikvariat.