Search results

Och i så fall behövs inte absurditeten. Jag reagerar mest för att det inte är första gången, och för att jag tycker det derailar samtalet.

Inte alls! Det är bara inte mitt kul. Mina åsikter kan bara representera mig, särskilt kring underhållning.

En stor grej kring information för min del är att jag inte vill göra saker i “onödan”. Om jag preppar en massa saker men endast 10% används så har ju 90% bara varit för mitt egna eller gruppens höga nöjes skull. Improvisation innebär ju att endast det som behövs faktiskt skapas. Lite som viss...

Min uppfattning blir att jag skulle ha roligare på ditt sätt än du på mitt! Stor del av min preppaversion, och varför jag exempelvis inte är ett så stort fan av relationskartor av den typ du förordar i din bok, är att jag har dåligt tålamod. Jag vill börja NU. Men de senaste åren spelar jag med...

Okej! ;)

Ingen alls? ;) Men ja. Det är galet hur stor del av alla historiska galenskaper som bottnar i antisemitism.

Mitt problem med samtalet är att det blir semantik och definition. Humorn - “tramset” - blir lite som att testa högvakten och ropa att luften är fri. Men om jag gör såhär, då har jag väl visst förberett? Då är det ju inte alls förutsättningslöst och du har fel! Det missar poängen, och tvingar...

Absolut! Men i slutänden finns det ju också en fråga om kontinuitet. Eftersom saker jag skriver ofta verkar missförstås, eller hur en väljer att placera uppkomsten av infekterade diskussioner, så blir ju situationen löst till 100% - för mig - om jag istället håller mig till babbliga recensioner...

Inte alls vad jag syftade på och en tolkning som nog mest visar varför jag inte borde vara på wrnu alls. :)

För att många verkar göra det? Det betyder inte att de gör “fel” eller inte har kul för det. Att jag gillar eller inte gillar någonting talar ju bara för mig i slutänden. Om vi hela tiden behöver leta anledningar att ta anstöt eller tramsa tycker inte jag det finns mycket samtal kvar.

Har jag hävdat motsatsen?

Stor del av det här sättet att spela på bottnade i att vi i en spelgrupp under en period träffades regelbundet men med väldigt sporadisk gruppsammansättning. Vi ville spela rollspel, men det var aldrig något som var förberett. Istället tog någon som var spelledarbenägen saken i egna händer, på...

Inte i jumpstart. Har inte läst SL-biten av grundboken än, men förhoppningsvis kan jag besvara frågan senare! Annars har Shadow of the Beanstalk, till Genesys, en ganska cool Favor-ekonomi som visar ganska väl vad den världens megakorpar värderar i alla fall.

Förstår inte riktigt behovet av att tramsa, men det blir ofta trams som bemöter intresset för mer improviserat spelande. Gör det ganska tråkigt att diskutera faktiskt.

Mitt ideal, helt klart. “Wing it”. Men det jag syftade på nu handlar mer om att många verkar gå in med förväntningar som i praktiken styr spelandet mer än vad som händer i spel. Typ som i facitdiskussionen, där ett polisscenario som inte har ett mysterium med en lösning skulle skapa besvikelse...

Jag tycker det är stor skillnad på att bestämma en tid att ses och att bli besviken för att min idé om vad scenariot borde innehålla inte matchas.

Inte jag! Ju fortare vi kan börja springa, dess bättre. :) Men det här är helt klart en andra takeaway från wrnu för min del: förväntningar som en avgörande faktor i upplevelsen.

Vad du och din vän nörddiskuterar om Star Wars och hur kraften funkar är ju för mig ganska ointressant, om jag skulle svara på ditt exempel. Om rollpersonerna däremot har samma diskussion så skulle denna i mitt spelande vara såpass öppen att deras slutsats faktiskt är skitsamma. Inklusive...

Har inte du visat bilder på en kolofantastisk seriesamling?

De löser inte samma problem, det kan jag gå med på. Men att formalisera eller använda regler för någonting är ju i slutänden “mekanik”. Fate och dess gelikar har ju mekanik kring skapandet av faktum i fiktionen, exempelvis.