Search results

Det här blir en superlurig fråga för mig, eftersom jag sällan spelat kampanjer. Det regelsystem jag använt mest? Antagligen Unisystem, via All Flesh Must Be Eaten. Men inte alltid för zombiegrejer. Antagligen behöver Mutant Chronicles nämnas, och även gamla Mutant. Call of Cthulhu. Kanske 1999...

Inspirerad av Microscope, och av konceptet generationsskepp, började jag fila på ytterligare ett koncept i quest:en att fylla varje söndag med någon form av rollspel. Det utspelar sig över lång tid och börjar med någon form av tragedi som gör att ni (antingen som hela mänskligheten eller en del...

Tror det enda äventyr jag kan nämna på rak arm är Uppdrag i Mos Mosel. Har spelat det ett oräkneligt antal gånger och minns ändå knappt något av det utöver dråparträd och frökapselfolk. Fenomenalt äventyr!

Ja. Jag vet inte heller vad det är riktigt. Det skulle vara näranog omöjligt att göra runt ett spelbord också, vilket ju tar in en helt annan dimension i det. Men låt säga downtime som ett bättre exempel: du rullar för att leta magiska pryttlar (5E), eller du spenderar tid i ditt riktiga jobb...

Inte helt olikt hur D&D-spelare hanterades här i wrnu:s ungdom. “Hur föredrar du progression?” “Levels!” — Halshuggning.

Mindre än en promille skulle jag gissa. :D

Dock blir det ofta så, kan jag meddela. Och det är något som kan vara väl värt att reflektera över.

Det här tycker jag absolut är on topic! Många gånger är det ju vilka utfallsmöjligheter som finns som är det mest intressanta. Men vilken nivå det hanteras på påverkar ju som sagt konversationen, och det intressanta där är väl vilka verktyg ett spel har för att göra just det. 7th Sea 2nd Ed...

Är inte det här ledmotivet för nästan varenda OSR-regelsystem? Med det sagt så vill jag ha det ändå!

Jag är nog mer ute efter vad som händer runt spelbordet egentligen, och de olika upplevelser som kommer ur det. Etiketteringen är inte riktigt lika intressant för min del.

Dock finns ju redan Sorcerer...

Det är ju nu det blir intressant (och tillbaka till ämnet)! I nuvarande kampanjen var idén att försöka distansera rollerna helt från fältslagen och egentligen (by extension) hela omvärlden utanför borgarna. Visst kan en rollperson dra iväg och stå bakom sin armé på slagfältet om hen önskar det...

Det här är egentligen exakt vad jag känner också. ;)

Just! Men det som intresserar mig allra mest är hur samtalet sker på grund av olika nivå. Det jag försökte illustrera var egentligen hur olika spelandet går till. Du säger olika saker och använder dig av olika uttryck när du med en metod uppfyller en intention, eller när du står där med kniven...

Fast det enda du gör nu är diskuterar semantik med dig själv. Och det har jag verkligen noll intresse för. :)

Det är ju absolut en konflikt som blir löst, men i så fall är ju "konfliktresolution" en näranog obrukbar generalisering. Samtalet i de här nivåerna är ju fundamentalt olika.

Tycker inte den liknelsen håller överhuvudtaget. Det enda som sker när jag blir bemött av Big Model-länkar eller slumpmässiga listor med spel, som nästan varje gång det sker fundamentalt missförstår vad jag vill diskutera, är att jag blir mindre intresserad av att skriva saker här.

De beordrar arméerna, sedan sker förflyttning och eventuella slag "off-screen" för spelarna.

Spelarna är aldrig delaktiga i slaget. De får (i bästa fall) höra vad som hände efteråt.

Känner snarare att du pratar om något helt annat än det jag försöker ta upp. Nivån påverkar konversationen. Att det är olika exempel på konflikter är bara för att det var de exempel jag använde mig av. Hur du pratar om det som sker påverkas väldigt mycket av det, faktiskt helt oavsett vad Big...