Search results

Känns som att WotC har lyckats locka nya personer till hobbyn med 5e och det här forumets besökare har ju snart en medelålder på 40. 5e och 5.5e är helt enkelt för hippt för oss. Jag önskar att jag kände något intresse för 5e men inte ens planescape-boken har fått det att suga i venen. Jag...

Och ändå så måste de finnas där. Det är ju det som är problemet.

satir är också takes. 🤷‍♂️

Bortsett från Orcherna, Alverna, Dvärgarna och allt annat jag nämner när jag specifikt kallar det för D&D-fantasy då... Det är ju exakt det här jag menar. D&D borde inte behöva de här tråkiga Tolkien-sakerna längre och hade varit ett mer intressant fantasyspel om det bara bestod av människor...

Alver, dvärgar, hober, halvorcher, halvalver. Drakar, orcher, etc. Tolkien-fantasyn som är grunden för så stora delar av tex DoD/D&D-fantasyn finner jag hopplöst tråkig. Dessutom är nästan alla "kreativa takes" på det (se tex Eon eller Skivvärlden) ännu tråkigare än grunderna de försöker göra...

Skelettmagiker!

D&D50 såklart. Eller 50e

Skeletten såklart. De är balla.

Anteckningsboksdoodle

Robin Hood är Ranger. Lille John är hans animal companion!

… är du onykter karl?

Att bara ge ett tillstånd är lite tråkigt dock. Man kan ju välja att ta ett tillstånd för att få slå om, satt om allt man får när man misslyckas är ett tillstånd så tycker jag att man helt enkelt kan strunta i att slå.

Tänker att man kan dela upp det lite typ såhär Saker som kan hända om man misslyckas med ett slag: Repet kan gå av. Man kan trilla ner. Det tar lång tid. Stressande faktorer: Det kan komma monster Det är redan monster där som äter/skjuter på en Man klättrar över något jävligt farligt, typ...

Behöver det vara spännande? Klättring är allt som ofta ingenting jag rullar för. Så länge man har rep och änterhake så går det bra, om det inte finns andra stressande faktorer. Finns det andra stressande faktorer så borde det redan vara spännande.

Han har ju också en egen agenda om att utföra uppdragen på sina egna sätt och dessutom göra precis vad han vill däremellan.

För att svara på frågan så spelleder jag ofta sandlådor som börjar med några uppdrag för att etablera miljöer, konflikter, fraktioner och viktiga personer. Sen brukar spelet mer och mer bli drivet av rollpersonerna, ibland genom att de slutar ta uppdrag, ibland genom att de mer och mer påverkar...

Förstår inte hur att det faktum att man har en arbetsgivare hindrar att RP är i spotlighten? 007 har ett jobb men skulle inte säga att filmerna inte har spotlighten på honom?

Kan man få en sammanfattning?

Ja. Lite som när @Vitulv skämtar om att spela rollspel med kläderna på. Det är en rolig story liksom, men inget som händer på riktigt.

Vi har redan postat den här va?