Search results

Störde mig mest på att alla illustrationer var på ”sexiga brudar”. Fanns liksom ingen koppling till spelet eller världen alls.

Ja vissa spelare tycker det är kul att vara med, liksom. Att tvinga dem bli mer aktiva kan sabba deras kul. Jag har dock exempel på den typen av spelare som blev väldigt aktiva när vi bytte grupp. Så kan delvis vara någon ”personkemi”-grej som spökar. Gruppdynamik. Hackordning. Sånna grejer.

Mythic Liechtenstein.

Plot-mässigt kanske. Men när jag läser böckerna glömmer jag ofta bort att faramir och boromir är två olika karaktärer. De är överlag skriva likadant.

Lite OT, men är det inte lite weird att Tolkien gör så stor sak av Boromirs död, bara för att strax ersätta honom med Faramir? För det är ju i princip samma karaktär fast med lite andra bokstäver i namnet?

Tycker mycket ändå pekar på att Boromir var fortsatt korrumperad av Ringen. Tveksam insats för att rädda hobbitarna. Blåser i hornet - som att säga ”här är vi” till alla orcher som inte redan vet. Gissar att han dömdes att dö pildöden av Sauron för att han misslyckade sno ringen från Frodo.

Men hans kompis blev kidnappade av ondskans lakejer. Känns inte som det var hans mål.

Inte så bra hjälp va? Med tanke på att han dör och inte lyckas med sitt mål att skydda hobbitarna.

1. Din parantes är nog pudelns kärna här. 2. Alla är ju redan i fullt handgemäng med orcher när hornet blåses. De vet att de är i fara redan. 3. Absolut. Men… Hur hjälper det Boromir? 4. Kul för Aragorn att han har fina minnen med hornet, men… hur hjälper det Boromir?

Är det en sån där Oraklet i Delphi-grej? Men tror det betyder att den som blåser i hornet kommer få hjälp, men egentligen betyder det bara att folk hör hornet.

Sagan om Ringen-folk! Såg om filmerna nyss och det finns ju en del att fundera över. Men jag tar en grej. I första filmen när de slåss mot orcher uppe på den där höjden där Boromir dör. Mitt i fajten så tar Boromir upp ett horn och tutar lite. Aragorn hör det och hajar till och säger: ”Gondors...

Jag känner igen mig mycket väl i att alltid vilja spela något nytt/annat. Min största lärdom genom åren är att aldrig spara på ideér. Typ såhär: istället för att bygga upp till en cool grej i spelomgång 12, kör den coola grejen omedelbart i omgång 1. Pang ett levande flygande alvslott, vsg level...

Serien kanske utspelar sig i flera epoker parallellt?

Karkionerna behöver inte ens vara en grej i settingen. I Trudvang skulle rp kunna ihitta en uråldrig fresk föreställande en karkion djupt inne i Ysetur. Sånna grejer.

Köper

Ibland när jag läser en setting så tänker jag "hur kunde de missa den här uppenbara supercoola grejen"? Exempelvis: Alla Drakar och Demoner-settings borde innehålla karkioner och/eller onaqui - eller referenser till dem - för att ge en antydan om att alla världar existerar i samma multiversum...

Det hade jag kunnat talat om för dem och sparat dem en resa.

Ja det är stökigt det här med mellanmänskliga relationer.

Sen går ju allt att använda på spännande sätt. Plötsligt möter rp en person med perfekta vita tänder. Något är lurt!

Ett tillägg till det här: Det blir ett problem när det läggs mycket vikt vid någon grej som jag personligen inte tycker är viktig. Jag skulle nog inte uppskatta en kampanj där det låg ett stort fokus på tandhälsa tex.