Search results

https://www.nola.com/living/2019/04/what-are-all-the-cool-kids-doing-playing-dungeons-and-dragons.html?outputType=amp

Att fiktion alltid är politiskt betyder inte att den därmed är propagandistisk. Att reproducera förhållanden kan ju lika gärna vara ett argument för dem som emot dem. Propaganda tänker jag måste innehålla en tendens. Jag har spelat ett spel om globala produktionsförhållande där u-länderna...

Odd

Rollspel = litteratur i det här avseendet? Skulle det vara en hjälpsam liknelse? Litteraturen och rollspelen funkar bäst som empatiskapande förståelse för olika perspektiv, men effektiv propaganda är inte baserat på komplexiteten i verkliga skeenden och personligheter utan på bilder genererade...

Nja. En sagovärld kommer inte att uppvisa samma slags dynamiska komplexitet som den verkliga världen kan leverera. Och ja, den bygger på skaparens erfarenhet, men det betyder inte att den är verklig. Skaparens erfarenheter färgar skaparens förståelse av världen, och skaparens förståelse av...

Tack! Tänk: jag trodde att RGB-tonerna var standardiserade (och därför också CMYK-tonerna standardiserade som komplementfärger till RGB givet ett visst slags ljus. Men nu förstår jag behovet av färgprofiler.

Finns det någon enkel "Tryckorginal för dumskallar" som förklarar "utfall" och "färgprofil" (och deras engelska termmotsvarigheter)?

Ja.

Inlägget ovan fick mig att inse varför jag skriverbåde regler och miljöer, men aldrig "äventyr" i betydelsen sekventiella dramatiska händelser. Jag vill tillverka de pusselbitar som gör att jag och de andra spelarna kan SKAPA äventyr när vi spelar. Jag vill göra pusselbitarna. Sedan samskapa med...

Det här var en himla fin rekonstruktion av en kungsgård. Tänk kung Ales hall i Skepplanda (Alvhem): https://vimeo.com/313972194

Spelarna har varsin 1t6 och 1t20 i handen. De smusslar bort en av dem, och har således en av dem kvar, gömd i näven. Spelarna visar vilken tärning de har i handen. Den som har 1t6 lägger den till sin pöl med skadebonus. Den som har 1t20 anfaller den andre. Vid träff slås skada som vanligt plus...

En intressant möjlighet är att sätta Norm till något helt annat (grön, coolt sjuk, åldrande, asket) och se vad som händer. Kan kanske ge en Egalias Döttrar-liknande förståelse.

Tänk på halo-effekten. Att högt värde i ett attribut i omgivningens ögon gärna spiller över på andra attribut, helt oförskyllt. Gäller både positiva egenskaper (den store ledaren måste vara intelligent) som negativa (självklart är den där filuren från den marginaliserade gruppen tjuvaktig).

Jag tänker att det handlar om att alltid ge en möjlig utväg att undvika den dödliga faran. Försiktiga spelare av försiktiga figurer kan på så sätt dramatiskt minska riskerna. Vilket känns rimligt ur ett rollspelsperspektiv, att figurerna är rädda om sina liv.

Ca 81 översatte vi "module" med "äventyr". Och då innebar B2, B4, X1 INTE ett rälsat scenario utan en liten kampanjmiljö. Fästet vid gränstrakterna. Den försvunna staden. Skräckön.

Du kan faktist också rita det som sannolikhetsfält i beslutsträdet!

Det äär en tillståndsmaskin i vissa lägen, när man går från tabell till tabell. Du kan rita det som ett beslutsträd.

Slumplabyrinterna från tidiga D&D ("Solo Dungeon Adventures" av Gary Gygax i första numret av Strategic Review, sidan 3, eller den utökade varianten i AD&D1e DMG kapilet "Random Dungeon Generation" sidan 169) har element av detta. En mer uttalad tillståndsmaskin är annars Gurras äventyr under...

Att man har tvingats, och fortsätter tvingas, lära sig saker för att kunna spelleda. Historieberättande, gruppdynamik, legender, vapenlära, alkemins historia. Eller hurpass högt vattnet stod på järnåldern och hur man beredde lin. Sedan: allt det ni säger.

Sagofolk som spelarfigurer är jag lite trött på. För människor i en mytisk fornnordisk järnålder är de dock bra att interagera (slåss/förhandla/ingå pakter) med. Nordens mytologiska dvärgar är coola tycker jag: naturväsen, hamnskiftare, skapare av föremål fulla med trolldom. Världen behöver dem...