Search results

Åh så snyggt. Lite nyfiken på processen bakom.

Jag personligen har aldrig tyckt att förflyttning/m i DoD funkat, har aldrig kört med miniatyrer heller. Du kan hinna fatt någon som har mindre förflyttning än dig själv, men det brukar stanna där. SL (jag) bestämmer vilka rörelser som är rimliga. Har du en bra idé hur du ska nå fram till något...

Alltså, jag tycker ju personligen att de lägre besvärjelserna ofta är för snabba och mäktiga (framför allt inom elementarmagin). Samtidigt blir det mer genomtänkt och roligt när det krävs mer varierad rekvisit för att lägga dem, och inte bara ord och handgester.

Jätteintressant! Köpte Fenix just för den artikeln. Några tankar: Det är svårt att jämföra olika magiskolor, men rent spontant känns det som att det den nekromantiska banan är svårare i början eftersom många av de tidiga besvärjelserna kräver beröring eller har en fördröjd effekt. Att animera...

Mitt favoritvärdshus är inte en klassisk äventyrstartpunkt utan en slags slutpunkt, en självvald exil av vinddrivna själar som alla bär på en massa mörka hemligheter. Bortom en enorm sal där piprök letar sig upp bland takbjälkarna (där små varelser tassar runt) så är det ett virrvarr av...

Mad Max kan vara skoj men annars så tycker jag att ju längre tid bort desto bättre. Kanske därför Mutant år 0 aldrig föll mig i smaken. Ursula K Leguins antropologiska post-apokalyps i boken Always Coming Home är den absolut bästa. Historier från "Kesh"- folket som lever i ett samlarsamhälle i...

Utifrån min erfarenhet så gör klassiska DoD-alver ganska tråkiga rollpersoner så det ser jag fram emot!

Nu har min spelgrupp klarat Ridders rös med ett nödrop, befriat Rotlaug och något aningslöst sålt två statydelar till Leanara. Sällan vi haft så roliga rollspelssessioner. Kartorna över Dimmornas Dal och Utkante har gjort väldigt mycket gott för stämningen. Spelarna kan bokstavligt peka på ett...

Vad är poängen med Moss-Mans styltor egentligen?

Jacksons version av Slaget på Pellenors slätter sänkte faktiskt hela filmen för mig. Som det nämnts i tråden så finns det kanske en logik i att använda de odödas arme på slagfältet, fine. Men behandlingen av Gondor i allmänhet är det värsta. Hela deras armé består av förvirrade snubbar i...

Ruth Robbins underbara blocktrycks-illustrationer till den första utgåvan av Trollkarlen från Övärlden (1968) är enligt mig den tidens stil när den är som absolut bäst.

För mig är det viktigt vilken typ av setting som de olika platserna kan förmedla. Hynsolge är en bra sådan eftersom det stor del definieras av sitt uppslitande inbördeskrig. Hur var det innan? Vem kommer ens ihåg efter tjugo års krig. Gamla riken på dekis (typ Jorpagna), där sykofanter och...

Det enda som kunde göra sommarstugeexilen uthärdlig var att ligga i en svettig friggebod -94 och plöja igenom storebrödernas gamla rollspelsböcker. Det grävdes guld i USA samtidigt men jag var inte så intresserad. Sen blev jag utnämnd till spelledare till hösten eftersom jag ändå hade läst allt.

Samt en kilometerhög magisk stenpelare i Kardien som tydligen alla glömt att nämna tidigare... Monster och män gav mig mycket idéer på den tid det begav sig. Dess galna grejer var en lite frisk fläkt tyckte jag.

Älskar det. Hade själv slängt in sötvattensraugoner i stora flytande bon på Mefamirs sjö. Önskar överlag en större roll för insektoider, inte bara i konfluxtider.

Jadu, önskar jag kunde ge dig ett bra svar, är nåt med det som skaver, kanske att det adderas på ett för mig onaturligt sätt när slaget redan har gjorts. Har inte så bra koll på andra system men det kanske passar bättre i MYZ där man är apkass från början och konsekvenserna blir lite galnare...

Första sessionen igår, kom inte längre än första striden och Utkante. Vilken berg-och dalbana. Brist på koordination gjorde att hela gruppen höll på att stryka med. Drakparader var en kul överraskning för krigaren, mindre så för svartalfen. Barden skapade dissonans med sin lyra tills han blev...

Vildjartaomslaget fångar äventyrets känsla exakt. Kontrasten mellan de rotade dvärgarna och stammarna, reflektionen i sjön, vilsenheten, det stora okända. Guld. Jag hade gillat Trudvang mer bauerskt och ogreppbart.

Jag tror faktiskt mycket handlar om de fina men väldigt "dämpade" illustrationerna i spelledarboken. Inte en drake någonstans vad jag kan minnas. Sen även det att få äventyr utspelades i de knasigare delarna, som just Cereval.

Allt det här låter sjukt intressant, jag gillar er vision och det lilla jag fått till mig från KH. Till och med det jag borde vara skeptisk till. Hoppas på att ni tar ut svängarna lite - hellre zepelonder och ziploditer än en massa generiska riddarländer.