Search results

De är lika helt klart. Men Spindelkonungens pyramid är inte typisk trad, enligt mig. Dvs, det är inte en serie scener som ska spelas i en särskild ordning, det är en plats. Man kan spela hela äventyret Dimmornas Dal utan att alls besöka platsen Ridders rös. Det är det jag menar, att många nya...

Jag tycker Dimmornas Dal till nya DoD är ett bra exempel. Det är en öppen karta, det finns lite olika fraktioner osv.

Fast, det blir ju inte oförutsägbart för spelaren som tog beslutet. Så det är en skillnad.

Det är inte egentligen utmaningen så mycket som det oförutsedda som man är ute efter, tycker jag. Vad jag menar är att nya äventyr ofta är skriva lite öppet och eftersträvar sandlådor och fisktankar. Medans 90-tales trad mer var scener som var staplade i en specifik ordning.

Jag grämde mig över att jag redan äger allt till Hjältarnas Tid och Kopparhavets Hjältar. Annars hade jag köpt allt det. Men jag köpte sista delen av törnetronen-kampanjen (Davokar vaknar). Så nu är min Symbaroum-samling komplett!

Håller mer @Mogger om att det är ett löst problem. Men vill tillägga följande: det är inte målet utan resan som är det viktiga. Edit: tror också man måste skilja på rollpersonernas mål och spelets mål. Syftet med att ha ett mål för rollpersonerna kan vara att ge berättelsen en tydlig riktning...

Bara fyller i vad andra har sagt. VTT:er har ofta en hel drös med funktioner, men man måste inte använda alla! Precis som att man inte måste använda alla tänkbara tillbehör som finns för analogt rollspel. Och att det skulle leda till mer rälsning tycker jag inte alls stämmer. Det är bara som...

Jag sätter ju kaffet i vrångstrupen varje gång @Rangertheman skriver om att sanningen i rollspelet är helt flytande. Att SL kanske har en tanke om vem som är mördaren men sen helt ad hoc ändrar sig i stundens hetta. Jag är ingen nitisk blorbare, men jag har gränser! :D

Tycker det är perfekt att köra som ett "prova rollspel" för nybörjare. Kanske just för att det är så opretentiöst, enkelt och "töntigt". Men att spela det en gång om året är fullt tillräckligt för mig.

Men, egentligen är det kanske inte DoD23 som är dödligt så mycket som att det medföljande äventyret är dödligt?

Fladdermössen i riddersrös är extremt svåra att undvika och deras förmåga att regenerera HP, samt att paralysera folk med skräckattacker, gör att de kan leda till TPK för grupper som inte snabbt listar ut att de är känsliga för eld. Och då är det den första fienden, i det första rummet på den...

Jag kan numera titulera mig "världsomseglare"

Jag tänker att attack/parad problemet delvis räddas av action point-ekonomin, där man inte alltid kan parera (för att man förbrukat sina AP). Plus att en lyckad parad mot en misslyckad attack ger specialeffekter, vilket borde göra att det mer sällan blir totalt stiltje.

Jag håller med @Bifur om att Conan framställs som helt ostoppbar i strider. Förutsatt att inte fienden är någon utomvärdslig fasa som "ingen dödlig kan besegra" eller något i den stilen. Jag letade upp ett exempel från en av novellerna*: *Queen of the Black Coast

Men är det önskvärt att alla RP är lika bra som Conan? Jag tänker att det isf går att göra med många olika system bara genom att låta RP har avsevärt mycket högre level (eller färdighetspoäng, eller vad som används i det aktuella systemet) än alla andra? Edit: ah, @Botulf hade redan skrivit...

Skulle man kunna säga att alla i hyperborea är BRP, förutom Conan - som är DnD? :D

Jag har en brp-period just nu så jag säger Mythras eller Kopparhavets Hjältar. Båda borde enkelt gå att hacka till att passa en hyboreisk miljö. Där KH blir mer pulpigt heroiskt och Mythras mer rått och "grim".

Finns en gammal tråd om det. Jag använder obsidian som en digital sl-skärm när jag spelar via VTT och tycker att det är helt oslagbart. I synnerhet nu när de har lagt in canvas-grejen. Det är helt fantastiskt att göra flödesscheman och länka noderna till olika texter. Dessutom kan man lägga in...

Svartkonstnärer som förvridits av magins korruption. Demoner som liknar gigantiska fladdermöss. Golems av lera som verkar kunna läka alla sår.

Som @Sömniga Isaac skrev. De är ju SLP såklart eftersom det är ett solospel. Men de är en del av ditt "gäng" och i analoga rollspel utgörs gänget vanligtvis av rollpersoner. Så hade BG3 varit ett bordsrollspel och inte ett solo-datorspel så skulle de förmodligen vara RP.