Search results

Hur menar du? Jag förstår inte alls.

Just det! Den hade jag glömt. Men det är en ovanlig produkt.

Ja. Nu när vi börjar vrida och vända på just kartor slår det mig att det också har att göra med vilken typ av auktoritet man tillskriver information i spelet. Alltså vad sanning, lögn och halvsanning är i den här sortens fiktion. På sätt och vis är det också kopplat till vad man förväntar sig av...

Du menar att kartan blir för definierande, eller? För övrigt tycker jag att det är märkligt att ingen (?) svensk produktlinje (och kanske inte någon utrikes heller?) har fått en rejäl kartbok. Alltså något mer än ”bara” en världsbok med kartor i. En riktigt välgjord kartbok skulle förmodligen...

Poängen med kartor är väl just att de förändrar hur man ser? De behöver ju inte heller vara helt pålitliga. Att de inte är det kan vara en del av spelupplevelsen.

Ja, det går definitivt att vara utan en färdig karta. Men personligen vill jag gärna utgå ifrån en skitsnygg karta. Eller allra helst en hel kartbok. Kartor är också något som motiverar värdet av att trycka saker (snarare än att bara skriva ut). Att det också går att ha kul med improviserade...

Jag tycker att man kan ta fasta på detta enkla men väsentliga påpekande. Det går inte att snabbt improvisera fram en skitsnygg, detaljerad karta. Någon behöver göra den i förväg. Det tar massor av tid och vem som helst kan inte göra det. Kartan har ett högst påtagligt värde - både som...

På frågan om vad som skulle krävas för att just jag skulle bli bekväm med att plocka bort äventyr som en form av stödhjul svarar jag förstås: gruppkoncept. Fokus på gruppen - vad rollpersonerna i den har gemensamt - var en central insikt jag tog med mig från mutant.nu. Som flera här redan vet...

Ja, det är en fullt begriplig ståndpunkt! Jag tänker ju som jag gör därför att jag både har spelat och skrivit. Att lämna ifrån sig en längre, bearbetad text är förlösande. Drivkraften är förstås att bli färdig och förverkliga en vision. Den resan blir lätt längre än vad man tänkt sig. Som...

Jo. Det blir märkligt. Jag gillar verkligen Burning Empires. Ett av de coolaste rollspel jag har sett. Lär aldrig sälja mitt exemplar. Men om jag ska utmana din ingång en smula: hur ska man få en i spel betydelsefull plats - exempelvis en stor stad - att vara intressant om den skapas hyfsat...

Jag vill också ta fasta på en outtalad premiss i trådstarten där @entomophobiac frågar sig vad som saknas utan äventyr. Ordet rymmer i sig något - äventyr är i regel en strapats men ger sig iväg på för att till slut, som Bilbo, komma hem igen. Det är något annat än ett uppdrag (som man får av...

Jag gillar verkligen premissen! Ska klura lite och se om jag har något att komma med (ligger i soffan och har feber). Vill du ha mer utförliga svar är det kanske läge att starta en ny tråd?

Ja, jag håller med dig. Men jag tror inte att branschen håller med oss.

Ytterligare ett svar på varför äventyr finns är att det är svårt att vara utan platsbeskrivningar. Självklart kan de skapas av spelarna eller med hjälp av olika verktyg. Men jag tror att det är lätt hänt att de platser som gruppen skapar på egen hand inte blir lika bra. Eller att många...

Just därför tror jag inte att jag själv någonsin kommer att släppa ett renodlat, klassiskt äventyr. Men kanske något som är både ett äventyr (sandbox) och något annat - stadsbok, bestiarium, persongalleri, konstbok, kartbok, kampanjgenerator etc. En rolig och kreativ utveckling vore om fler våga...

Äventyren i sig ja, men jag tror ändå att de bidrar till hela produktlinjens värde.

Jag har inte läst just Ikonernas nåd, men är inte den kampanjen (delvis?) skriven av någon från Järnringen-gänget? De var ju mer åt tradspel-hållet medan Fria Ligan är mer indieinfluerade. Om Ikonernas nåd är en systemkrock, så kan det ju bero på att skaparna utgått ifrån olika designmål...

Äventyr finns rimligen för att de går att sälja. Att de går att sälja beror förmodligen på att de besvarar en relevant fråga: hur ska vi spela? Äventyret kan kännas lika betryggande som spelplanen i Monopol. Har man den och övriga tillbehör framför sig förstår man att det är möjligt att spela...

Simma lugnt. Det var mest ordvalet ”mindre aggressivitet” jag reagerade på. Tänker mer att förväntan borde vara att det är trevligt från början.

Öh… Men ambitionsnivån bör väl ändå vara mer än bara ”mindre aggressivitet”? Det här är ju ett hobbyforum. Klart att det är bra om man kan umgås irl också, men det brukar ju gå att ha en trevlig samvaro även med folk man inte har träffat alls. Det är i alla fall min erfarenhet i livet i stort.