Search results

Jag har inte så mycket koll på Fimbulvinter men varje gång du skriver något om det, och jag också tar mig tid att läsa det, blir jag imponerad. Det låter intressant. Noridsk/mytologisk fantasy är en setting som har plats över även efter Trudvang. Klassiker, men i rollspel känns den svår. Blir...

Åh, jisses ... Jag är ingen språkvetare, långt ifrån, men nog borde jag ha ett svar ändå. »Afton« syftar väl på kvällsmål? Lite osäker på om ordet används så, men då jag förstod innebörden och ordet känns lite äldre får det vara kvar tillsvidare. Din text, omskriven av mig; Vänner, vill ni...

Andra har redan påpekat vilka språkligheter som känns fel i dethär stycken, men jag skulle vilja anmärka på en annan grej: Du behöver inte göra så mycket. Det är skillnad på en text från, eller som låtsats vara från 1700-talet och en text som sätter mig i 1700-talsstämmning. Ett par språkliga...

Problemet är att man inte kan ta ett extra publikt objektiv, utan hur många som helst. Jag gillar också Imperial III, men det behöver moddas så att det fungerar så som du säger =)

Nej, visst. Illusionism är jag inte av princip emot, spelare som vill ha fria val är nöjda så länge de tror att de gör fria val ^^ Och att planera allas öden, nej ush nej. Det kommer jag såklart inte orka göra. Bara coola, viktiga SLPer behöver planerade öden. Ah, tack för förtydligandet! Jo...

Wow, dethär är jätteintressant! Jag började tråden med ett »såhär tror jag man regelmässigt kan hantera rollpersoner som spår folk, vad tycks?«, men det visade sig inte vara det som var det viktiga. Nej, det viktiga är ju varför man spår i rollspel. Vad jag vill upp nå med det, hur det blir...

Du får nog ögna igenom diskussionen igen =) Jag skrev i startinlägget, och upprepade för Han, att rollpersonerna inte har öde. Det är iallafall inte det denhär tråden berör. Den handlar istället om hur spelare, genom sina rollpersoner, spår SLPers öde och förhåller sig till det.

Nu separerar jag ditt svar i stycken, Elmrig, och då kanske jag misstolkar något. Du får gärna förtydliga dig om det är så. Nej. Det är meta-tänkt, tror jag. Jag söker immersionism. Det jag vill åt är en värld som genomsyras av acceptans över ens öde. Det ska spelarna själva få känna. I ditt...

Återigen, va? Hur säger jag det? Rollpersonerna är inte spådda. Spelarna har ingen vetskap om sina rollpersoners öde. Inget att förhålla sig till. Länken till mitt inlägg om Doom Rank var bara ett tips till dig.

Va, nej? Det jag sa var att spelare inte ska (kunna) spå andra spelares rollpersoner. Men, ta en titt på doom rank för regler som möjliggör att rollpersoner inte dör förrän deras öde uppfyllts.

Jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad jag vill. I stämningen jag vill åt så är ödestråden redan vävd*. Satt i sten. Åtminstone nästan. Det vet alla i spelvärlden, och vet man sen sitt öde (vilket då bara de som spåtts vet) är det bara att förhålla sig till. Men i de exempel jag gav, Njals...

Som många andra får jag ibland kampanjidéer. Just nu är det ödesmättad hjälteepos-aktig fantasy med inspiration från Trudvang jag går och tänker på. Det är dock mindre viktigt, syftet med denhär tråden är istället att diskutera spådoms-systemet jag funderat fram till nämnda kampanj. Tanken är...

Snyggt! För en som inte har läst eller spelat AW känns dethär väldigt nyskapande och coolt, men den hyllningen går då mest till just AW och Baker antar jag.

»Praktiken« blir det svårt med, men jag kan påminna dig om reglerna: När en konflikt inleds bestäms storleken på pölen. 3 är normalt, 5 är max. En spelare inleder med att lägga fram en tärning ur sin pöl och beskriva en handling. Motståndaren svarar med att plocka en tärning och beskriva. När...

Ett problem jag personligen har med EB är att det är svårt att berätta i så många steg utan att nå resolution. En konflikt kan ju ha åtminstone en 4-5 tärningar (väl?) och som deltagare måste jag alltså berätta och bygga vidare på motståndarens berättande flera gånger, sen kommer vi till...

Ja, vi kan ju =) Men personligen tycker jag det är dumt. 1. Vi har fortfarande förra årets nomineringar. Där och då nominerades i princip varenda kotte med någonsomhelst betydelse för rollspelssverige. Att göra samma sak igen är väl rätt fruktlöst? Åtminstone då vi har vikitigare saker, juryn...

Vi lirade Mouse Guard igår. Det var första mötet med spelet för alla inblandade. Det gick bra. Vi började med att göra karaktärer från sratch, vilket tog oss närmare tre timmar. Därefter spelade vi ett scenario hämtat från något litet sött häfte man tydligen får med i MG-boxen (själv har jag...

Jag vet inte hur det är med er, men jag kom på att jag tycker att jämförelsen haltar. En tutorial i ett datorspel är ju inte bara för nya spelare. Efter att ha lirat mängder av Diablo och Battlefield hoppar du inte in och bemästrar Civilization sådär hux-flux. Nä, du börjar med tutorialen...

WhiteWolf testade väl några minivarianter på sina spel. Och WotC släppte röda lådan till Essentials med en steg-för-steg-introduktion till D&D. Fast, de kanske mer är att jämföra med datorspelens demos än tutorials?

Huh? Jag har, dumt nog, inte kollat in de nya objektiven från SE. I regelboken står det dock följande »These new Objective decks focus more on warfare and encourage more conflict than the original Objective decks.«, men det kanske är bullshit? (Förövrigt körde vi senast med alla nya (vita)...