Search results

Jag brukar tycka att det kan bli ganska kul och lite matiné-aktigt om misslyckade slag leder till förvärrad situation och större risk. Du klättrar en bit … *dåligt slag* …men ett fotfäste lossnar och du håller på att tappa balansen… *dåligt slag* … och nu hänger du i fingertopparna och försöker...

Har gjorts en hel del försök att lansera något sådant. Osäker på om någon har blivit standard än.

Problemet är väl att det ofta är falsk inspiration, för sen finns det inget egentligt regelstöd för andra typer av utmaningar, så spelaren lämnas med en känsla av att ha blivit lurad att kasta bort sina färdighetspoäng på skräp.

För att man “kan spela allt”.

Det kluriga är ju att avgöra vad som är spelet och vad som är gruppen. Visst kan spelskaparen sätta en förväntan (implicit eller explicit) och visst kan det växa fram en viss kultur kulturen kring ett visst spel. Men i slutändan är det oftast väldigt öppet att spelleda samma spel på väldigt...

Riotminds äventyr hade väldigt mycket sånt, vill jag minnas. ”Här blir en av rollpersonerna förälskad i en NPC; här blir rollpersonerna tillfångatagna och kan inte fly; här dör minst en rollperson för att visa hur farligt monstret är.”

Jag är inte jurist. Men de ideella rättigheterna (rätten att bli namngiven vid användning av ens verk och rätten att användningen inte kränker ens anseende, med mera) till bilden ligger hos fotografen Peter Frennesson och formgivaren av omslaget (hen har vi inget namn på, va?). Troligtvis...

Jag håller inte med, men så länge du har kul tänker du rätt. Skämt åsido, jag tycker också att man måste kunna diskutera meningsskillnader och utforska olika preferenser genom samtal. Och visst är det så att några borde spela på andra sätt utifrån vad de själva säger att de tycker är kul. Men...

Man kan ju dock låta en annan spelare bestämma utfallet och på så sätt fortfarande få oförutsägbarhet. Men för min del upplever jag att det punkterar inlevelsen mer än om vi använder regler som simulerar saker i spelvärlden.

Så kan det gå när “man kan spela allt” i ett rollspel. Systemet i fråga är ju uppenbart utformat för J. Förväntningarna som A och E har är lite som att beställa husmanskost på den lokala pizzerian. Att 5E är ett lämpligt rollspel för alla preferenser är nog den tanke jag sett som står längst...

Åtminstone för mig och min spelgrupp är syftet med traddspelens mekanik att skapa oförutsägbarhet och simulera saker i spelvärlden, inte alls att skapa utmaningar för spelarna. Alltså upplever jag ingen krock i att traddspela utan att min-maxa.

Köpte allt möjligt från Games Omnivorous, som har 50% på hela sitt lager.

Det här är ju en rätt bra beskrivning av vad rollspel är.

Tur att det inte var MunCon iaf.

Man får komma ihåg att i brädspel är fiktionen högst sekundär om den alls finns, medan i rollspel är fiktionen minst lika viktig som reglerna och de behöver interagera med varandra.

Medhåll! Merparten av alla rollspelstexter skulle göra sig bättre som punktlistor (eller åtminstone som mer kortfattad löptext). Det är i mina ögon helt orimligt att praxis inför att spelleda ett färdigskrivet traditionellt rollspelsäventyr verkar vara att läsa hundra sidor wall-of-text och sen...

Upplever också att det kan ha lite låg status. Jag gissar att det har att göra med att Fiasco ofta är det samberättarrollspel som traddfantaster har hört talas om – och de tycker att spelet verkar flummigt och inte är ett “riktigt rollspel”. Medan samberättarvurmare kan tycka att Fiasco är lite...

@Vicotnik

Där ser man! Min ork och Google-Fu sviker mig just nu, men jag har något starkt minne av att icke-vinstsyftande verksamheter kan klassas som vinstsyftande om de konkurrerar med vinstsyftande verksamheter. Jag verkar dock inte kunna backa upp det.