Search results

Fy så dåligt. Tänk om det skulle gå till så i våra riksdagsval, att de som röstar inte har läst samtliga valbara partiers program och motioner, etcetera…

Dallas: The Television Role Playing Game.

Blade of the Immortal! :love:

Låtsas-zanbatō.

Det är en bra analys! Walking Dead som setting är ohyggligt generisk – det som har gjort serien populär är väl dramat mellan karaktärerna. Och det i sig är också ohyggligt generiskt. Man kan bli pepp på att regler som faciliterar den typen av drama på ett bra sätt, men regelhype är ganska...

Walking Dead har väl haft en rätt utdragen tid i mainstream-rampljuset och just nu är många hyfsat less på hela grejen. Men man hade ändå kunnat tänka att Last of Us-hypen borde ge lite dragkraft även om det är olika varumärken. Oavsett, om något av mina framtida projekt får in 4500 backare på...

Jag tänkte säga Thespian, där man spelar skådespelare som spelar roller, så man spelar både i “verkligheten” och i pjäsen. Men det är inte olika regelsystem för det (och det är inte särskilt Matrix, om man inte gör typ en Matrix-pjäs), så det kanske inte räknas. Konceptet är dock coolt, och jag...

Så länge det gör jobbet, så!

Den här gången har jag inte makat ett spel, utan en spelledarskärm. Beställde några print-on-demand-böcker från Publit och rev ut inlagan, drog hem några minigånggärn på Adlibris och skruvade ihop omslagen, samt köpte fotohörn på Akademibokhandeln för att kunna sätta utbytbara blad på...

Det är ju egentligen författarna själva som sitter på förstahandsinformationen där. Men jag hade gissat på att följande saker har spelat in: De officiella äventyren har satt en väldigt simpel standard – kortfattade, huvudsakligen punktlistor, ett ganska tydligt upplägg som är lätt att följa...

Ja, jag är oerhört hedrad att folk på eget initiativ knåpar ihop äventyr till spelet och att vi får möjligheten att trycka böcker med dem också!

Bara 12 timmar kvar!

Kul initiativ! Var supertrevligt senast. Lutar dessvärre åt att jag får utebli den här gången. Lite för lång resa för min del för att göra det till en regelbunden grej.

Min erfarenhet är nästan den omvända: regelsystemet är den enskilt största faktorn som påverkar spelupplevelsen – under förutsättningen att man faktiskt använder regelsystemet ungefär som det är skrivet. Och då kan man ju argumentera för att om man spelar med en spelgrupp som inte använder...

Det beror på, det är ett spektrum, tänker jag. I ena änden är att göra ett hack av något annat spel, där man på sin höjd har en samling anteckningar man har för sin egna grupp. Jag tycker fortfarande att det kan räknas som ett eget spel, men det är väldigt nära att mest ha en massa husregler...

Samma här. Jag slutade husregla för att jag försöker att få spelupplevelsen som författaren har haft i åtanke, och gillar jag inte den spelupplevelsen byter jag spel istället (eller gör ett eget spel).

För många och för stora idéer är ofta fienden, upplever jag. Vid det här laget har jag åtminstone lyckats färdigställa ett gäng fysiska rollspelsprodukter, och jag har lite grejer som funkar för mig: Jag fokuserar på projekt som jag verkligen vill göra. Jag påbörjar inte något för att det...

Stor skillnad för min del iaf. I PbtA upplever jag generellt att det blir mycket bläddra i tabeller och klura på vad olika utfall betyder; det blir dessutom väldigt meta och får mig att känna mig främst som en spelare. I Blades flyter det på mycket bättre och jag kan fokusera mer på inlevelsen...

Då var den live!

Ganska naturligt att man efter sin tredje–fjärde evokativa beskrivning som mottas med ”Nä, det där händer inte alls” tröttnar och nöjer sig med ”Jag hugger”.