Är det bara D&D som har spelledarbrist?

[Gurgeh]

Min förvirring inför spelledarbristen kommer från mina egna erfarenheter när jag växte upp, rollspel blev stort, vi var en massa ungar som spelade, minst hälften kunde tänka sig att spelleda, ytterligare några hade säkert gjort det om det varit krisläge, och flera gjorde det glatt trots att de knappt läst regelboken. Precis som nu handlade det om kraftig tillväxt, och en del som spelade utan att vara djupt engagerade, men det funkade.

Då handlade det förstås om rollspel som var ungefär 70 sidor tjocka, och ingen hade professionella spelledare på nätet att jämföra sig med och få komplex inför, men det senare utgör inget hinder inom andra hobbyverksamheter. Det är väl ingen som låter bli att spela fotboll för att de inte är lika bra som Messi första dagen?

Jag hade hoppats på något mer spännande för mitt 10000:e inlägg, men så kan det gå.

 

[Skarpskytten]

Min erfarenhet - sett över hela mitt rollspelsliv - är inte spelledarbrist. Däremot att vissa spelleder, ofta, ibland år i sträck utan att spela, medans andra, en substantiell grupp, aldrig spelleder.

Mitt nuvarande läge är spelarbrist. Jag vill spelleda, men saknar spelare.

 

[Professor T]

I min kärngrupp veteraner, så är det 3 av 4 av oss som är potentiella spelledare (av div olik system) - men så har jag också en annan grupp färskingar (4 utöver mig) där ingen av de andra är spelledare i nuläget. På DB discorden märker vi av att det verkar vara spelledare som t ex driver ett byte av system, vilket gör att mängden spelledare för ett nytt system ofta är överlägset antalet spelare som aktivt söker att få spela det specifika systemet (anekdotiskt, baserat på % spelare/spelledare som letat sig dit).

 

[erikt]

Det talas allmänt om att D&D har ett problem med spelledarbrist. Många vill spela, men få vill spelleda, vad det nu beror på.

Men hur är det med andra spel? Har de som vill spela DoD eller CoC, eller Vampire, eller vad de nu vill spela, samma problem?

(Själv spelar jag i en grupp där alla fyra gärna spelleder, så det är helt främmande för mig. Jag är bara nyfiken på hur det ser ut ute i den stora världen.)

Det har väl alltid varit så för i princip alla rollspel. Det finns fler som vill spela än som vill spelleda.
Inget nytt, och det är inget unikt för D&D - åtminstone inte så länge det funnits fler rollspel än D&D (dvs de senaste 50 åren eller så).

 

[wilper]

Många vill spela, men få vill spelleda, vad det nu beror på.

Min hypotes är att de som klagar på spelledarbrist för "D&D" egentligen menar "D&D 5e". För grupperna jag hänger i på Facebook och liknande verkar folk inte ha några problem att hitta spelomgångar att delta i, men där pratar man mest BX, Ad&d och OSRish. Antagligen är det så att 5e-fantaster är så odrägliga att ingen vill spela med dem. Host.

 

[Fnord]

Misstänker att den stor del av SL-bristen för D&D 5e beror på oerfarna spelare kombinerat med ett rätt komplext system och en mentalitet av att allt behöver bli rätt (som späds på av att de ser actual plays med riktigt duktiga SLs på nätet). Upplever också att det är rätt vanligt bland oerferna spelare att de tror att det som avgör hur bra spelet blir nästan helt beror på hur bra SL är.

 

[Hägerstrand]

Det som särskiljer dnd är väl tre saker:

1) Nya grupper som inte har koll på rollspel i övrigt och vill testa dnd men gärna vill hitta någon med lite erfarenhet som kan hjälpa dem med det. Den situationen tror jag knappt uppstår alls med något annat rollspel.

2) Förväntningen på att en dnd-kampanj är en episk grej som pågår i 2+ år.

3) Det är så jävla prepptungt.

Jag har inga problem med att köra några prepptunga möten. Jag har inga problem med att spelleda för nya grupper. Jag är mitt inne i att spelleda en lång kampanj. Men om man kombinerar de punkterna så vill jag inte spelleda.

 

[God45]

Alltså.. Typ verkar det så. Problemet är väll att en massa spelare vill spela just D&D 5e, så där är det spelledarbrist och folk hittar inte spel. Folk som vill spelleda andra spel lider oftare av spelarbrist för samma spelare som inte hittar spelledare vill ju just spela D&D 5e.

Jag är opåverkad av detta och jag tror många andra med etablerade grupper är det också. För när folk känner och litar på varandra så är de mer benägna att låta varandra spelleda Fishblade, spelet där hela gruppen tillsammans spelar en fisk som har en kniv.

 

[Lemur]

Jag tror att sk. SL-brist för D&D kommer av att det är så himla många som vill spela just 5e, att det går 50 spelare på 1 SL. Men det anser jag vara ett lyxproblem.

 

[adrian_of_arcane_lore]

När det talas om SL-brist, främst inom specifikt D&D (och då ännu mer specifikt inom 5e) tror jag det är ett antal saker man behöver komma ihåg för att förstå situationen.

1. DnD 5e är stort i Sverige, det är förmodligen det största rollspelet på marknaden. Men det är inte i närheten så stort i Sverige som det är internationellt och framförallt i USA (som är världens med råge största rollspelsmarknad). DnD 5e är, enligt många uppskattningar, mångdubbelt större än hela resten av rollspelshobbyn tillsammans. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om antalet människor som bara spelat DnD och inte ens känner till att andra rollspel existerar är fler än den totala summan av människor som överhuvudtaget spelar andra spel.

2. Som svensk rollspelare, även om man inte tillhör den mest inbitna kärnan av entusiaster (alltså, sådana som hänger på det här forumet) är det nog svårt att riktigt förstå eller sätta sig in i kulturen kring DnD. Svensk rollspelstradition, och det vi är vana vid, bygger på en helt annan premiss än den DnD-amerikanska, som både kommer ur och kanske främst har utvecklats i en väldigt annorlunda riktning än vad vi känner igen som "rollspelshobbyn" i Sverige.

För att förstå fenomenet kan man nog därför inte utgå ifrån egna erfarenheter och perspektiv, för att de erfarenheterna och perspektiven har väldigt lite att göra med de sammanhang som genererat "DM-bristen" inom framförallt amerikanska 5e-communityt. På många sätt är det två helt olika hobbys.

Några faktorer som spelar stor roll i att ha skapat den stora bristen på spelledare som finns inom framförallt 5e kretsar är bland annat hur extremt hårt WotC marknadsför sig just till spelare, men med nästan obefintlig marknadsföring och stöd till spelledare. Samt hur spelet i sig är uppbyggt, jag tror knappt vi har något svenskt spel på marknaden som faller inom spelstilen/genren "original character" som DnD helt bygger på, som är en extremt spelar-centrisk och ibland rent SL-fientlig designfilosofi.

 

[JohanL]

SL-fientlig designfilosofi.

Det där blir en intressant fråga, vad för sorts saker som gör det till en sämre upplevelse att spela. Några exempel man kan tänka sig:

• Rollen blir mer av en administratör. Och det är något man gör på betald arbetstid, inte för nöjes skull.
• För låg regelauktoritet. Om spelet ställer upp förväntningar att det här är regler som spelarna har en oinskränkt rätt att använda (som en trasig klassbok eller något), och det betraktas som dålig stil av SL att säga stopp ens då (kanske för att du har med dig din OC som du har byggt utifrån RAW), så kan bli tvungen att hålla i sådant man inte uppskattar. Samma sak om spelet är väldigt strikt med vilka utfall (särskilt negativa sådana) som är möjliga.
• För låg möjlighet till kreativitet. Om förväntan är att du ska hålla i ett rälsat äventyr, finns det inte så mycket att göra än att dekorera med litet krusiduller.
• Dåliga spelare. Det låter kanske hårt att skylla på spelet för det, men jag tror att vissa spel är bättre på att producera dåliga spelare än andra. D&D tränar till exempel spelare till att alla problem kan, och vanligen bör, lösas med våld. Kombinationen av att strider ska vara level-appropriate (alltså alltid vinnbara för rollpersonerna) och saknar långsiktiga konsekvenser (med väldigt få undantag är man i perfekt form nästa dag som allra senast) gör att våld inte bara alltid är ett alternativ, utan oftast det bästa. Särskilt som du kan missa skatter och XP annars!

 

[Franz]

2. Som svensk rollspelare, även om man inte tillhör den mest inbitna kärnan av entusiaster (alltså, sådana som hänger på det här forumet) är det nog svårt att riktigt förstå eller sätta sig in i kulturen kring DnD. Svensk rollspelstradition, och det vi är vana vid, bygger på en helt annan premiss än den DnD-amerikanska, som både kommer ur och kanske främst har utvecklats i en väldigt annorlunda riktning än vad vi känner igen som "rollspelshobbyn" i Sverige.

Det här lät jätteintressant tycker jag! Jag vet ju väldigt lite om DnD så skulle jättegärna vilja höra om hur premissen är helt annorlunda

 

[Ivan NWG]

In my experience for most other games, theres someone in the group who is REALLY into that game and WANTS to run it. I know if my group is gonna play Harnmaster, itll be because I sit down to run it.

 

[JohanL]

In my experience for most other games, theres someone in the group who is REALLY into that game and WANTS to run it. I know if my group is gonna play Harnmaster, itll be because I sit down to run it.

Jag har det lätt själv, men många RuneQuest-spelledare har precis samma upplevelse som du beskriver. Skulle gissa att det gäller många andra Culture Gaming-spel med tung bakgrund och en liten medn dedikerad följarskara, som Pendragon, Ars Magica, M:tA och Blue Planet.

 

[mrund]

Det talas allmänt om att D&D har ett problem med spelledarbrist. Många vill spela, men få vill spelleda, vad det nu beror på.

Men hur är det med andra spel? Har de som vill spela DoD eller CoC, eller Vampire, eller vad de nu vill spela, samma problem?

Jag hänger inte riktigt med på frågans premisser. Jag har ett spelgäng där jag jämt är SL. Vi spelar 2-3 olika spel per år. När vi byter spel leder det till att jag får plugga ett nytt spel, inte till att vi försöker rekrytera en ny deltagare som skall spelleda.

 

[Cybot]

Jag vill själv absolut inte spelleda DnD5e. För mycket prep. För mycket bokföring. För mycket regler för vad man får ut av spelet. Jag kan tänka mig att spela det, men det är inget jag suktar efter.

Spelet som verkligen har en spelledarbrist är Mage. En bra Mage kampanj är fantastiskt, men det kräver att kampanjen kan överleva alla de grejerna som en Mage kan göra...inklusive tidsresor och att förvrida verkligheten till en pretzel om de känner för det.

 

[JohanL]

Spelet som verkligen har en spelledarbrist är Mage. En bra Mage kampanj är fantastiskt, men det kräver att kampanjen kan överleva alla de grejerna som en Mage kan göra...inklusive tidsresor och att förvrida verkligheten till en pretzel om de känner för det.

Jag hoppas så mycket på en bra Mage V! Jag vet få spel som lider så illa av att systemet inte det minsta gör vad spelet säger sig handla om.

 

[Robert Jonsson]

(Själv spelar jag i en grupp där alla fyra gärna spelleder, så det är helt främmande för mig. Jag är bara nyfiken på hur det ser ut ute i den stora världen.)

Min förrförra spelgrupp jag hade var vi 3-4 spelledare som alla ville spela. Att få spelare till alla viljor var snarare större problem.

Ingen har någonsin behövt hyra en spelare.

Jodå, det har det. Jag har faktiskt varit med om det. Okej, betalningen var inte i pengar utan i pizza och cola, men ändå.

 

[Ymir]

Likt andra i den här tråden så upplever jag att i min väldigt stora vänkrets av rollspelare, räcker det att någon säger att han vill spelleda X för att massor av folk ska uttrycka intresse. Så det verkar finnas en viss diskrepans i mängden spelledarsug kontra spelsug, helt klart.

 

[Ymir]

Ingen har någonsin behövt hyra en spelare.

Maleficior var väldigt nära. Hans spelgrupp verkade ofta ha brist på spelare, att döma av hans talrika annonser där spelare efterfrågades, förmodligen på grund av hans ganska udda inställning till förväntningar på spelarna.