Nekromanti Är det bara jag som har problem med......??

[Cube]

Jag kan inte döda mina spelare, alltid när något är på väg att hända så att dom dör så fixar jag alltid något så dom överlever, om det är fight och någon har lite liv så slutar jag att attackera den personen.....

men snart kommer spelarna att upptäcka att de aldrig dör och då kommer de bli övermodiga och slänga sig in i allt, så någon måste ju dö, rätt???

Men samtidigt vet jag ju hur mycket de har varit med om och kan därför inte döda dom när dom har arbetat så mycket med sina karaktärer.......vad ska jag göra....finns det inte något straff man kunde lägga om dom dog, fast de fick ha kvar sina karaktärer........??????

....they exist to cease....

 

[Rising]

Jag hade precis samma problem när jag började spela rollspel! Jag var alldeles för snäll och spelarna tyckte att det blev lite tråkigt att de aldrig åkte på spö, så de började göra dumma och tråkiga saker som att råna alla de mötte och liknande...

Det här är skitsvårt, men jag föreslår att du fuskar(!)

Jo, faktiskt. Skriv ett äventyr där du mer eller mindre tvingar en spelare att dö, så att du håller skräckstämningen på topp. Målet är förstås att kunna skriva äventyr som är helt lagom svåra för spelarna, där du kan gå in som helt opartisk gud och bara rulla tärningar, om du förstås vad jag menar...

Men det tycker jag är svårt. Skriv ett äventyr som om det vore en film, och så planerar du in ett par skitäckliga sätt för spelarna att dö på. Den som spelar sämst åker dit.

Viktigt! Det är viktigt att spelaren tror att han har en chans att överleva, men åker dit av ren otur. Ett bra tricks är att låta spelarna bli jagade av vakthundar (om spelarna försöker slåss mot dem så kommer det killar med armborst och så tar du livet av varenda en av dem) och låta spelarna försöka klättra över en mur och undkomma dem. Där kan man alltid fuska och låta en spelare misslyckas med sitt klättraslag och landa bland alla hundarna. Spelaren kommer inte fatta att du fuskat med tärningsslagen.

Se till att döda dem lite då och då, det blir häftigare stämning då. En gång dog jag och nästan hela mitt äventyrargäng mot ett vildsvin i Sagan om Ringen. I nästa äventyr mötte vi en björn, och då sket jag nästan på mig av skräck! Om vi hade varit oövervinnliga stridskämpar hade det ju inte blivit läskigt...

/Rising

 

[Black Dwarf]

Om du har problem att döda dem... så då istället till så att de tappar en arm eller ett ben eller nånting... det försämrar många egenskaper, men gör RPn mer karakteristisk...

"I may be small but I can still kick your ass!"

 

[Zadhi]

Jag föreslår att ni stoppar upp huvet i arslet!
få vi se om dom blir övermodiga då...

~ The socket mountain of transforming auras ~

 

[Shaggy]

Otroligt mycket du har tillfört världen med dina fyra inlägg, hörru.

 

[Rising]

He he, Shaggy... Zadhi kommer bli bannad nsh. [nt]

nt = no text

/Rising

 

[von Schnigel]

Jag hade samma problem men löste problemet med den husregel som följer:
alla spelare får minst 1 Dp=Dödspoäng.
När dom (spelarna) ställs inför en situation där dom blir hotade av en fara som är dom övermäktig kan dom använda sitt Dp och gör istället något bra av situationen oavsätt tärningar. Sen är Dp:t förbrukat och nästa gång dom håller på att dö får dom klara sig med vanliga medel.
Detta gör spelarna mer försiktiga allt eftersom dom förlorar sina Dp. Man kan också bestäma att spelarna får växla Äp mot Dp för en kostnad på t.ex 50Äp mot 1Dp, Spelarna bör naturligtvis inte få växsla poäng när som helst utan typ bara när dom vilar upp sig en längre tid i en relativt ofarlig miljö (ungefär samma slags miljöer som när man går upp i YN).Det är lämpligt att spelarna bestämmer sig för att använda Dp före skadan slås och inte efter.
Det var nog allt men tipsa mig gärna om någon har en förbättring till systemet.

All Makt åt SL

 

[von Schnigel]

Förresten
Alla mäniskor måste dö-
Homini necesse est mori

 

[Dante]

SKÄRPNING! ...

Inga sådana inlägg på mitt trevliga forum, tack!

/Dante

 

[Legioth]

Tappar??? [nt]

[nt] = no text

 

[Cube]

Re: SKÄRPNING! ...

menar du min fråga, vad var det för fel på den????????

....they exist to cease....

 

[Zizop]

Re: SKÄRPNING! ...

Jag tror inte det. I så fall skulle Dante, som är moderator, svarat din inledande tråd istället.

/Eledain. Väktare av Den Evigt Skinande Stjärnans Brödraskap

 

[Archer]

Mindre strider och mer dramatiska strider. Strider som är verkligen avgörande för scenariot. Då känns det inte lika illa om ens rollperson avlider när man vet att man trots allt fick "storskurken" eller vad det nu må vara och lyckades med något även om man dog.


/Johan - Nyckelmästare vid Rustningskammaren (Http://www.hobbyspel.com/kammaren)

 

[Hasse]

Det är Zadhi han menar.

Din fråga är det inget fel på.

Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd

 

[Hasse]

Varför hänger du här på forumet?

Hasse

So you think you can tell heaven from hell, blue skies from pain.
Pink Floyd

 

[Svarte Faraonen]

Jag minns hur en nyskapad rollperson, en liten tjuv utan tyngre vapen än ett knogjärn, blev träffad i benet av en minotaur med pålyxa och SB 3T6...

Blöthjärtad vekling som jag är lät jag gubbens ben klara sig, dock förlamat, efter att en av världens skickligast läkare hade hämtats (de andra, mer erfarna, gubbarna hade en hel del pengar att röra sig med). Nu övar han sig på att slåss med käpp...

Sedan jag skaffade min värjkäpp är spelarna mycket lugnare...

- Bobby

 

[Organ]

>Alla mäniskor måste dö-

Då gäller det att spela alv eller dvärg i din kampanj alltså ;-)

/Anders

 

[Organ]

Nej, det är det inte.

Det du beskriver är ett ganska vanligt problem. Själv brottades jag med det väldigt länge, och som jag ser det finns det bara en utväg: Börja bli tuff.

Låt mig beskriva hur jag gjort. Jag startade en ny kampanj i våras och innan vi började så samlade jag spelarna (som jag lirat med sen dackefejden känns det som ibland) för ett litet snack. Jag berättade som det var, att mina kampanjer dittils lidit av ovannämda syndrom och att jag tyckte att det var dags att göra nått åt det. Då de alla har eller har haft egna kampanjer nickade de alla igenkännande åt problemet. De stelnade dock en aning när jag berättade att jag beslutat att tackla det hela genom att jag skulle sluta vara snäll! Att jag inte längre tänkte modifiera några tärningsslag längre. Det som enligt tärningarna skulle ske, verkligen skulle inträffa villkorslöst och om någons favoritkaraktär skulle trilla av pinn bara för att en orch-usling slår bra med tärningarna, så sade jag att det var att betrakta vad som kallas "tuff skit". Resultatet av insikten av att det enda som avgjorde ifall de hamnade i kyrkogårdspärmen eller inte endast var deras handlingar samt deras tur eller otur med tärningarna, förbluffade inte bara mig, utan även mina spelare. De bryr sig numera väldigt mycket mera om sina figurer, och de strider de hamnar i (som de förövrigt numera gör allt för att undvika) blir allihopa riktiga nagelbitare. För mig bevisar detta att talesättet "man lever som intensivast i dödens närhet" stämmer allt för väl.

/Anders

 

[Johan K]

Varför döda, det finns annat...

tycker at det verkar lte synd att döda dem faktiskt ! Det finns ju sätt som mn kan göra. Du kan ju alltid göra så de får diverse farliga dödsfiender, lägga nån tjusig magi på dem som de måste klara sig från om de inte gör det inom en viss tid så dör de..
Sen så finns ju alltid ålerdommen, den drabar ju oavsett vilken karaktär man har.

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>

 

[von Schnigel]

nix, men alverna och dvärgarna dör inte i mina uppdrag dom förflyttas till en högre mmention

få romare snackde om dvärgar och vad jag vet ingen om alver

-Ego sum deo et super gramaticam-
-jag är gud och står över gramatiken-