Nekromanti Är det kul med flera kast?

[Niklas73]

I strid nöter man ner sin motståndare i många spel. Är det kul att nöta sociala och mentala konflikter också?

Social konflikt
Jag har 5 "KP" Tjejen har 4 "KP"
Jag: Häng med hem nu tjejen (Jag vinner konflikt, 2 i "skada", tjej har nu 3)
Tjej: Najee
Jag: "Men kan har skitfina etsningar (hon gillar etsningar jag får +1)" Jag lyckas, Skada 3 Tjej har nu "KP" 0
Tjej: Okej! Jaghänger med.

Är det här kul eller bara utdraget och segt? Kan det bli roligt rollspelande eller är det bara fiktion?

 

[Möller]

I strid nöter man ner sin motståndare i många spel. Är det kul att nöta sociala och mentala konflikter också?

Men, det är ju inte kul att nöta ner sin motståndare i strid. »BRP-pingis« är ett skälsord, för mig iallafall. Rolig strid är antingen regellätt och snabbt avklarad eller taktisk som i D&D4.

Social konflikt
Jag har 5 "KP" Tjejen har 4 "KP"
Jag: Häng med hem nu tjejen (Jag vinner konflikt, 2 i "skada", tjej har nu 3)
Tjej: Najee
Jag: "Men kan har skitfina etsningar (hon gillar etsningar jag får +1)" Jag lyckas, Skada 3 Tjej har nu "KP" 0
Tjej: Okej! Jaghänger med.

Är det här kul eller bara utdraget och segt? Kan det bli roligt rollspelande eller är det bara fiktion?

Jag har svårt att se att dethär är kul. Jag tycker social interaktion är roligt i rollspel, jag vill inte kludda ner det med regler i onödan.

Tärningsslag för social interaktion tycker jag bara ska användas i »nödfall«, som då spelaren känner att hon inte alls lyckas argumentera på samma nivå som rollpersonen borde kunna.

Om du vill ha ett system för »social strid« bör den vara taktisk. Inte nöta ner.

 

[Genesis]

Utdragna konfliktsystem för sociala interaktioner tycker jag är kul, och uppenbarligen många andra också, eftersom det är såpass populärt. Exempel på spel som använder dem är Burning Wheel, Mouse Guard, Utpost, Evolutionens Barn, Dogs in the Vineyard och Solar System/The Shadow of Yesterday.

 

[Niklas73]

Varför är det kul egentligen? Är det systemen i sig som är det skojiga eller är det kul att regelstödja sin övertalning av att få hem toppsnäckan?

 

[Krille]

Varför är det kul egentligen? Är det systemen i sig som är det skojiga eller är det kul att regelstödja sin övertalning av att få hem toppsnäckan?

Varför är strid kul?

Det finns två möjliga skäl: det taktiska spelet (dvs systemet) och insatsen. I många fall är systemet i sig rätt trist, och då återstår insatsen.

Är insatsen i att förföra toppsnäckan så hög att det tar ut ett trist system? I de flesta fall, nej. I det här fallet låter det mest som en trofé, och då kan det lika gärna slås med ett slag så att man är av med det, för insatsen är noll: antingen får du en skrytpoäng i killgänget eller så får du inte det.

Det finns vissa undantag, där knullet i sig är av vikt för att uppnå något annat. Då "ärver" knullet insatsen av det där något annat. Exempelvis kan man tänka sig att grevinnan af Snabel absolut inte får komma hem från balen innan gänget har brutit sig in i hennes kassaskåp och kopierat hennes födelseattest. En av rollpersonerna bestämmer sig därför för att förföra grevinnan och se till att hon blir sen genom ett råknull i baksätet på hennes Rolls. Då ärver knullet insatsen från inbrottet, och därmed kan en KP-nednötning bli intressant.

Men för det mesta är det ointressant.

Så ska du ha ett slagigt system för sociala konflikter så måste systemet i sig vara roligt! Annars är systemet bara big fail.

 

[Niklas73]

Har för mig att du nån gång tänkte sno Noirs sociala konfliktsystem där man slå om om man eskalerar? Är det ett system du ansåg roligt mao?

 

[Krille]

Har för mig att du nån gång tänkte sno Noirs sociala konfliktsystem där man slå om om man eskalerar? Är det ett system du ansåg roligt mao?

Noirs system är väldigt skruvat och noir-igt. Det funkar för störda noir-typer vars mest romantiska replik är "jag gillar din man - han är ju aldrig hemma". Däremot fungerar det inte så bra rent generellt.

 

[Genesis]

Varför är det kul egentligen? Är det systemen i sig som är det skojiga eller är det kul att regelstödja sin övertalning av att få hem toppsnäckan?

I många spel är sociala konflikter viktiga. Att bara slå ett slag för dem kan kännas antiklimaktiskt, så att dra ut på det och zooma in i mer detalj kan ge mer inlevelse. Att se hur argumentet vajar fram och tillbaka, att känna vilken effekt varje replik har på din motståndare, och din motståndares repliker på dig. I vissa fall kan systemet i sig vara kul, men det är inte nödvändigt. Se till exempel Evolutionens Barn för ett bra utdraget konfliktsystem utan taktiska val.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker det kan vara värt att titta på det här:
Social skill that isn't obnoxious aggression (Story Games)
Social skills that arent combatitive (rpg.net)

Kortfattat: finns det inte mer intressanta sätt att skapa regelstöd för sociala situationer än att alltid uttrycka dem som konflikt eller aggression?

 

[solvebring]

I strid nöter man ner sin motståndare i många spel. Är det kul att nöta sociala och mentala konflikter också?

Social konflikt
Jag har 5 "KP" Tjejen har 4 "KP"
Jag: Häng med hem nu tjejen (Jag vinner konflikt, 2 i "skada", tjej har nu 3)
Tjej: Najee
Jag: "Men kan har skitfina etsningar (hon gillar etsningar jag får +1)" Jag lyckas, Skada 3 Tjej har nu "KP" 0
Tjej: Okej! Jaghänger med.

Är det här kul eller bara utdraget och segt? Kan det bli roligt rollspelande eller är det bara fiktion?

Utdraget och segt.

Om en konflikt är intressant eller inte styrs enligt mig av dess konsekvenser. Med andra ord får den gärna avgöras med ett kast - vare sig det handlar om en fysisk strid eller något socialt - det är sedan utlåtandet av konfliktens konsekvenser som är det roliga.

 

[cogitare]

Jag tycker att man kan ha ett system för "social strid" med nednötning eller vilken form man nu vill använda. Men det bör endast användas när den sociala konflikten är av vikt och har en uttalad och väl definierad intention.

Det blir lätt för mycket mekanik om ett rigoröst regelverk för sociala konflikter skall ligga till grund för minsta lilla försök till sociala handlingar EMM.

Jag kör mest nWoD och V:tR. I Danse Macabre finns det ett i mitt tycke ganska bra system för sociala konflikter (och mentala) som bygger på samma system som man använder i strid i det systemet. Det är bra för man har en omedelbar igenkänningsfaktor. Har man separata subsystem för strid/fysisk konflikt och sociala/mentala dito så kan det lätt uppfattas som lite klumpigt (eng. "clunky") och att både spelare och SL måste hålla alla de här systemen i huvudet för att spelet skall flyta smidigt.

Om du har tillgång till Danse Macabre så tycker jag definitivt att du skall kika på det systemet för det är ganska smart och har vissa inslag om att du kan riskera relationen för att öka chansen att lyckas t.ex. (som Han tar upp i sin tråd om sociala konflikter). Det finns ett alternativt system för social strid i boken som heter Mirrors till nWoD som också kan vara värt att kolla på men det skiljer sig mer från hur stridsmotorn i nWoD funkar.

Cog.

 

[Mogger]

Jag tycker att det är väldigt svårt att få en naturligt flyt i snacket om diskussionen ska avbrytas för tärningsslag som ställer krav på hur konflikten ska fortskrida. Jag tycker att det funkar utmärkt i textbaserat spel (som när vi kör Mouse Guard över blogg), men det är jättesvårt för mig att "ställa om" i realtid.

 

[Niklas73]

Anledningen till frågan är att jag använt ett strömlinjeformat system för alla konflikter (där jag nötte i sociala konflitker) men jag tycker inte det riktigt funkar. Smidigt ja. Kul nja.

I strid riskerar du hela din karaktär direkt. Hon kan dö. Därför ser jag gärna att man kan använda taktik för att undvika det och att det inte avgörs i ett enda slag.

I en social konflikt vill jag ha rollspelande. I mitt tycke är det roligare att ROLLspela sociala konflikter och rollSPELA strid. (Mentala konflikter bör lösas med ett enda slag, hur kul är dett att rollSPELA eller ROLLspela en låsdyrkning?)

Det känns kul att spela ut en social konflikt och agera men spänningen att sänka ett värde mot 0 för att vinna känns ointressant. Jag är ute efter ROLLspelandet. Om konflikten är "förför grevinnan så hon inte kommer in i rummet där vi plundrar hennes smycken för att sälja dem till demonen för att återfå våra liv" så är den sociala konflikten av stoooor vikt. DÅ skulle det vara kul men det är inte så ofta jag spelar sådana konflikter. Och gör jag det skulle jag husregla att den part som lyckas med tre slag först vinner.

Men då är relationen man får till slp förmodligen inte lika intressant. Så vad är fokus? Timelock för att få grevinnan ur världen med en förförelse eller vilken relation man vill ha? Det kan avgöras av att bestämma vilken effekt man vill ha i sitt slag.

Förklara gärna systemet i Danse Macabre om du vill. Har itne ens hört talas om spelet faktiskt.

 

[Genesis]

Det känns kul att spela ut en social konflikt och agera men spänningen att sänka ett värde mot 0 för att vinna känns ointressant.

Jag har ett spel som heter Att resa sig upp. Jag har spelat det ett tiotal gånger med mina vänner och en av mina kompisar tycker att det är det bästa spel han spelat. Även jag tycker att det är fruktansvärt givande. Konfliktsystemet i det spelet är väldigt simpelt: Ta en näve tärningar (antal beror på ett gäng faktorer, som vanligt) och rulla. Plocka bort alla 1-3. Motståndaren gör likadant. Därefter gör du det igen, och så vidare, tills någon inte har några tärningar kvar. Den personen förlorar. Ingen taktik; ren nednötning. Och det är jättekul. Varje slag efterföljs av en beskrivning eller replik, man kontrar varandra. Att det saknar beslut och taktik gör att man kan koncentrera sig på fiktionen, medan de upprepade slagen gör att "det är inte färdigt än", så man drar ut på det hela och zoomar in på detaljerna istället för att bara dra en översiktlig beskrivning, som det lätt kan bli med ett tärningsslag. Samtidigt, eftersom det faktiskt finns en slutpunkt, så ser det till att man inte kan dra ut på det hur länge som helst, som det lätt bli om man inte rullar alls.

Lyssna inte för mycket på alla som snackar om att nednötning är tråkigt och taktik är ett måste. Det är en fråga om preferens och vad som passar för spelet. Nednötning är inte så poppis nu, men för några år sedan snackade alla om hur tabeller suger, men nu är de tillbaka igen. Vad det egentligen handlade om vad att dåliga tabeller suger. Nu kan vi göra bra tabeller. På samma sätt suger dålig nednötning, men inte bra nednötning. Själv tycker jag att taktik bör hållas begränsat, eftersom det drar uppmärksamheten från fiktionen.

 

[cogitare]

I strid riskerar du hela din karaktär direkt. Hon kan dö. Därför ser jag gärna att man kan använda taktik för att undvika det och att det inte avgörs i ett enda slag.

Det är därför jag skrev att intentionen är viktig. Dvs. det är viktigt att man i den sociala striden riskerar något kännbart. Det kan vara status, föremål, pengar, "face" (som i så fall måste vara värt något i spelet så klart) osv. Men det måste finnas "stakes" av relevans. Handlar det om att försöka ta sig in på den lokala puben/tavernan så hade jag kanske inte löst det genom ett socialt stridssystem utan med rollspelande, lite modifikationer och ett snabbt slag.

I en social konflikt vill jag ha rollspelande. I mitt tycke är det roligare att ROLLspela sociala konflikter och rollSPELA strid.

Jag tror tveklöst att ett system för social konflikter i stort kommer reducera mängden rollspelande för dess blott existens öppnar för att man löser det genom en serie tärningsslag.

Det låter mer som att du är ute efter ett narrativt system för det här än ett mer taktiskt? Då skulle den sociala striden mer vara en konflikt som avgör vem som får narrativt övertag och därmed får beskriva hur interaktionen slutligen slutar.

...men det är inte så ofta jag spelar sådana konflikter. Och gör jag det skulle jag husregla att den part som lyckas med tre slag först vinner.

Då är det nog ett så pass enkelt system du skall hålla dig till tycker jag. Snarare än bygga upp något som du mest tycker känns trögt och segt att använda

Förklara gärna systemet i Danse Macabre om du vill. Har itne ens hört talas om spelet faktiskt.

Danse Macabre är en modul till Vampire: the Requiem som bl.a inför ett system för social strid. Grundmekanismerna är exakt som strid i vanliga World of Darkness (det nya), dvs. man genererar en pool från grundegenskap+färidghet och drar ifrån ett försvarsvärde. Sen slår man och antalet lyckade är så mycket social hälsa som förs över från motståndaren till dig. Så det kan flöda fram och tillbaka under konfliktens gång.
Det finns ett antal manövrar beskrivna som kan ge bonusar men också är behäftade med "drawbacks" och en av dem är att man ökar sin chans att lyckas markant men då bränner relationen till karaktären i fråga.
Förutom att man tävlar om intentionen (vad det än må vara) så tävlar man även om "The Edge" som är ett slags eufori eller ego-boost som följer att man vunnit den sociala konflikten och resten av natten så har den som vunnit vissa bonusar i spelet. "The Edge" kan också spenderas som ett pool-poäng för en mer kraftfull bonus men då är den borta och måste återvinnas genom nya sociala konflikter.
Detta är så klart ganska korthugget men i stort är det så systemet funkar.

Cog.

 

[cogitare]

Fullt förståeligt. Som jag skrev som svar till Niklas så kommer införandet av ett socialt stridssystem förenkla för de spelare som helst vill lösa den här typen av konflikter primärt med tärningsslag istället för rollspelande. Med förenkla menar jag att de enklare kan ta till den metoden istället för att spela ut det.

Cog.

 

[Niklas73]

Själv tycker jag att taktik bör hållas begränsat, eftersom det drar uppmärksamheten från fiktionen.

Jag tycker stridstaktik hör hemma i actionrollspel med eldstrid och där kan jag acceptera nednötning med a twist. Social taktik är jag mindre keen on. Mental taktik skulle kunna vara en grej i vissa spel. Men i ditt exempel så kanske det skulle vara okej - jag könner mekaniken och den kan vara kul, kanske i sociala konflikter också.

Men den stora poängen är att sociala konflikter inte endast handlar om övertalning och det är något jag vill ha in mekaniken.

Alot!

 

[Niklas73]

Jo jag söker nog ett snabbare system då jag provat ett mer utdraget men med möjligheten att rollspela och få skådespela nästan. Det gillar jag mer än utdragna slag.

Helt enkelt.

Sociala konflikter: System som mest stöder möjlighet att få AGERA vid spelbordet = Kul!

Fysisk konflikter: System som stödjer möjlighet att bygga på taktik men även social skills som kommunikation samt känna stress.

Mentala konflikter: Egentligen bara slå och se om du lyckas. Det är det system jag bygger som stöjder. Tog tid att komma fram till det dock.

Jag kommer nog lägga ut mitt sociala system då det är klart.

Vad det gäller Makabre. Varför skulle man bränna sin relation markant för att man ökar chansen att lyckas?

 

[Genesis]

Jag tycker stridstaktik hör hemma i actionrollspel med eldstrid och där kan jag acceptera nednötning med a twist.

Jag tycker tvärtom. Vill du ha action behöver du minska hanteringstiden. Taktiska val ökar hanteringstiden oerhört, eftersom man måste stanna till och tänka efter. För actionkänsla vill du ha ett system som innebär att du aldrig behöver avbryta beskrivningarna för att säga "Slå initiativ" eller "Jag använder 'Cleave'". Det ska bara flöda, bang bang bang.

Detta är såklart helt omöjligt i BRP-pingis, eftersom hanteringstiden där är lång trots avsaknad av taktiska beslut. Det är en massa rulla för att träffa, slå skada, dra av ABS och skit som bryter flödet och segar ned. BRP-pingis är dåligt för att det är nednötning med lång hanteringstid.

Ett av de mest actionfyllda system jag spelat är det i Evolutionens Barn. Där tas inga beslut och det rullas inga tärningar innan precis klimax i striden. Det enda du gör är att lägga fram en tärning framför dig och beskriva vad du gör. Det fria beskrivandet som går från person till person kan flöda obehindrat och det går snabbt och känns verkligen actionfyllt. Först när alla lagt fram alla sina tärningar slår man dem och kollar vem som vinner. Denne får sedan beskriva slutbiten av fajten.

Och sociala konflikter är, som Rising påpekat, rollspelens egentliga actionscener. Så de förtjänar ett liknande system. Noll hanteringstid, men ett systemstöd som gör att man inte bara harvar runt med samma argument.

---

Därmed inte sagt att taktik i fajter är dåligt. Men man skall inte tro att de främjar action.

 

[cogitare]

Vad det gäller Makabre. Varför skulle man bränna sin relation markant för att man ökar chansen att lyckas?

Att man bedömer att vikten av att vinna den omedelbara sociala konflikten är större än att ha kvar relationen med den man fajtas med (och det är inte 100% säkert att relationen är sabbad för evigt).

Jag tycker man ser den här typen av scenarion lite då och då i olika fiktion.

Cog.