Det är en cool bild, och framförallt tycker jag att den är väldigt välgjord, tekniskt sett. Jag gillar också kompositionen, med kvinnan och katten som viktiga detaljer i förgrunden.
Det jag däremot reagerar över, om jag betraktar den som inspirationsmaterial, är att det är märkvärdigt lite reklam i stadsbilden. I Blade Runner såväl som i Neuromancer så brukar man just göra en poäng av att låta stadsbilden vara helt överladdad med ett tjockt informationsbrus i form av olika reklambudskap. Samt förstås att själva reklamen i sig brukar vara väldigt high tech; jag tänker exempelvis på hologramhajen i Tillbaka till Framtiden, såväl som på filmsekvenserna med personliga hälsningsfraser i gallerian i Minority Report.
På den här bilden verkar man ha gått i en motsatt riktning: Det finns väldigt lite reklam, och den reklam som finns är antingen gammalmodig (som HOTEL-neonrören och de simpla skyltarna), visar lågprestigeföretag och -produkter (såsom Masageinstitutet) eller ser ut att helt ha glömts bort och lämnats orörda medan stadsbilden byggts upp omkring dem. Titta på Coca Cola-skylten, exempelvis; den är ju rent hysteriskt dåligt placerad där den sitter. Vem är det tänkt skall se den? Det ser nästan ut som att den måste ha placerats där för många år sedan, när hela byggnaden - såväl som resten av omgivningarna - såg helt annorlunda ut.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Om konstnären ville göra en medveten poäng av att i hans framtidsvision så är reklam - åtminstone såsom vi skulle kunna känna igen den - utdöende i stadsbilden, då tycker jag att han har förmedlat detta i svagaste laget. Jag tycker exempelvis att trasiga neonrör och överklottrade samt nerrivna reklamskyltar vore bättre indikatörer för detta.
Så jag gissar att konstnären inte tänkt så mycket, utan kanske bara lagt in lite skyltar och grejer i sluttampen. Det vore lite synd, för som inspirationsmaterial är det viktigaste av allt att bilden verkligen förmedlar ett visst innehåll - och att den inte bara är dekorativ.