Är du den som introducerar nya rollspel?

[Lanina]

Jag tycker det är svårt att sätta mig in i ett helt nytt rollspel från skrift och tillämpa det till spel. Eller åtminstone, ett nytt system. Allting mer komplicerat än Lasers & Feelings och där jag inte spelat något besläktat innan känns som en enorm ansträngning.

Till exempel, när jag blev ombedd att spelleda Thirsty Sword Lesbians och fick boken för det syftet så läste jag den ordentligt... och fattade ingenting. Bad @Zeedox spelleda något annat PbtA-spel, så att jag kunde testa på systemet. Det fick det att lossna för mig (delvis, iaf). Hade inte vågat spelleda Eon eller Dungeons & Dragons om jag inte hade först spelat längre kampanjer i dem. Köpte Trophy Dark förra året, var superpepp... sen öppnade jag boken och insåg att, åh nej, det här är ju något nytt för mig. Och fastnade, har fortfarande inte gjort något med det. Jag har däremot inga problem med att testa nya spel/system om det är någon annan som introducerar dem till mig, t ex att en vän spelleder eller (vid spelledarlösa spel) har spelat det förut och har ett hum om hur man gör.

Jag kan inte vara ensam om att tycka det är svårt att spelleda något jag aldrig spelat förut. På något sätt kommer det ju ändå ut nya spel och nya system ut på marknaden och ut till olika spelgrupper.

Det här är tråden där jag vill berömma er som är den första att förstå er på reglerna för ett nytt spel och introducerar det till er grupp. Hur gör ni?! Senast jag klarade av att göra det var nog mer än 10 år sen, som betydligt mindre erfaren rollspelare. Är det åldern? Är det min historik av utmattningsdepression/utbrändhet? Har jag blivit lat och tänker "äsch, det här skulle man säkert kunna modda År 0-motorn för istället"? Prestationsångest?

(Och nej, "titta/lyssna på Actual Plays" är nog inte alternativ för mig. Jag hatar poddcasts, och klarar inte av att fokusera på APs).

Ni som lyckas bli inspirerade och förstå er på ett spel tillräckligt väl för att spelleda det, utan att ha spelat det förut - vad är er hemlighet?

 

[Sömniga Isaac]

Jag är en expert på att dra in mina spelare i alla möjliga och omöjliga system, en stor del är att jag vill utforska! Jag älskar att utforska nya system och blir snabbt uttråkad. Sen blir jag stressad när jag sitter där med systemet och känner mig vilsen men tänker att det kommer nog fungera bra ändå, om inte annat så lär jag mig på vägen! Jag tror mycket för mig handlar om att jag har en extremt snäll spelgrupp samtidigt som jag tränat bort mer och mer av min känsla av att inte räcka till. Jag kan inte allt, jag kan inte lära mig allt, men jag kan försöka och göra det bästa av saken. Lärande är en process och ofta måste jag testa och ompröva flera gånger innan det sätter sig. Det är en del i att komma in i något nytt, även om jag saknar förebilder som kan leda vägen. Det här har verkligen varit en lång process för mig. En sak som kan hjälpt är att jag tvingats agera på det här sättet även i min yrkesroll. Jag är SO-lärare med två ämnen med mig från utbildningen, övriga två har jag fått lära mig längs vägen, bära eller brista, jag har inget val utöver att pröva, ompröva och utvärdera vad som hände.

 

[Rangertheman]

Ja, det är jag. Tyvärr! Jag är den ende som är intresserad av nya spel och system. Det finns mycket mer jag skulle vilja göra, än det finns tid och intresse hos spelarna. Men i och med att jag läser så mycket om rollspel har jag inga problem med att sätta mig in i nya grejer. Övning ger verkligen färdighet. Spelarna ställer inga krav på att allt ska flyta på, och i vilket fall som helst låter jag det inte stressa mig att det ofta blir fel några gånger innan det blir rätt.

Något jag kan sakna är spelare som har ett intresse av nya system och en vilja kring vad de gillar eller inte. Det är snällt att de accepterar allt jag kommer dragandes med, men fler åsikter hade varit trevligt. Gärna någon mer som också introducerade nya saker.

 

[Rickard]

Jag tycker det är kul att läsa och testa system. Men visst, sedan sitter jag och ändrar system så att de får plats på en A5-sida. Eller ja, i detta fall i alla fall. Jag vill helst testa system som de är byggda först.

Jag läser pitch och spelsammanfattning, spelledarkapitel och sedan gör jag en rollperson. Det räcker för mig. Sedan använder jag spelledarkapitlet, i bästa fall då de flesta är undermåligt skrivna, för att göra ett äventyr. Läser aldrig hela rollspelet längre, om de är längre än 50 sidor. Det är slöseri med tid; jag fokuserar på ett par punkter med spelet i så fall.

 

[Sömniga Isaac]

Något jag kan sakna är spelare som har ett intresse av nya system och en vilja kring vad de gillar eller inte. Det är snällt att de accepterar allt jag kommer dragandes med, men fler åsikter hade varit trevligt. Gärna någon mer som också introducerade nya saker.

Det här håller jag med om, jag saknar det för det mesta. Det har hänt ibland att jag har haft spelare som vill diskutera vad de gillar inte gillar, men för det mesta har jag fått nöja mig med att spelarna är nöjda med att få spela. Den djupare diskussionen om vad som klickade och inte klickade sker väldigt sällan i min nuvarande grupp. Tyvärr kan det ibland göra att jag tvivlar på om det är värt att testa nya saker om det bara är jag som är intresserad av att testa, kika och utforska nya saker för att få bättre förståelse. Mycket då jag drivs av att lära tillsammans, genom diskussion och samtal! När det uteblir, då blir mitt engagemang lite lidande vilket även leder till att jag överger något snabbare än vad jag borde, för spelandet är bara en del av helheten för mig i rollspel. Den andra delen är att diskutera vad som hände, vad som inte hände, vad som fungerade och vad som inte fungerade och vilka kopplingar det finns mellan dessa frågorna och systemet, gruppen och dagsform med mera.

 

[EvilSpook]

Ni som lyckas bli inspirerade och förstå er på ett spel tillräckligt väl för att spelleda det, utan att ha spelat det förut - vad är er hemlighet?

Jag har ganska lätt att titta på en text (eller annan information) och dra ut det viktigaste. När jag sätter mig in i system så läser jag inte alltid sekventiellt. Snarare läser jag färdigheter, strid eller magi översiktligt först. Sen använder jag min erfarenhet för att hänga upp informationen på andra spel som liknar det jag läser (”Det här är typ BRP”, ”magisystemet är som i D&D” eller ”det är den vanliga M:Å0 motorn med följande anpassningar”).

Efter att ha gjort den analysen och kokat ner det till ett antal punkter jag behöver minnas brukar jag kunna spelleda det hyfsat. Ska jag spela en kampanj eller om det är ett krävande system brukar jag lägga lite mer tid för att få helheten att flyta.

Jag är dock för gammal för att oroa mig för att göra fel, eller bry mig om vad spelarna tycker det första omgångarna. Och jag har tillräckligt med friform/fudge/improvisation att falla tillbaks på om det skulle behövas. I de här fallen vill man ju oftast bara förmedla en känsla av spelvärlden och systemet, så alla kan bilda sig en uppfattning och avgöra om man vill grotta ner sig i systemet.

Vad gäller själva grejen att hitta nya spel kan jag inte påstå att jag är mer drivande än nån annan i gruppen. Vi köper spel vi är intresserade av och testar den mest spännande delmängden av dem. Det finns också en bucket list med gamla spel som vi vill testa. Vem som är lämplig som SL, intresserad att vara det, eller vem som är beredd att ”offra sig” skiljer från spel till spel. Men oftast får nån som redan spelat det axla rollen.

Vi har en i gruppen som ständigt är på jakt efter nya saker, och en som hatar att skapa rollpersoner som bara används under ett spelmöte, medan vi andra är nånstans i mitten. För min egen del läser jag oftast hellre nya spel än spelar dem.


//EvilSpook

 

[Dante]

Förr om åren spelade jag alla möjliga system och satte mig in i dem på nolltid. Idag föredrar jag … regellätta grejer eller spel som bygger på en bekant regelmotor.

Kan vara ålder. Kan vara tidsbrist. Kan vara lättja.

Eller en kombination av alla tre.

Hursomhelst byter min nuvarande spelgrupp gärna spel för att testa något annat. Vi spelade Svärdets Sång i flera år, men efter det har det blivit OSE, CY_BORG, Alien och Drakar och Demoner. Och härnäst ska jag spelleda Nordiska väsen.

Jag gillar att testa nytt och har med tidigare spelgrupper kämpat i motvind för att få spela något annat än D&D/Pathfinder.

Öhh … jag glömde vad frågan var.

 

[Dante]

Just ja.

”Hemligheten” i mitt fall är nog att jag är nyfiken, har superkraften att kunna bli intresserad av vad som helst, samt gillar att testa ny regelmekanik.

 

[Genesis]

Det här är tråden där jag vill berömma er som är den första att förstå er på reglerna för ett nytt spel och introducerar det till er grupp. Hur gör ni?!

Jag skriver spelet själv. Eller spelar spelet med den som skrivit det. Eller åtminstone diskuterar det med spelskaparen för att förstå hur det är tänkt att funka. Undviker att spela spel skrivet av främlingar, om jag kan.

 

[arheru]

Har sympati för det du säger om utbrändhet, OP. Det kan påverka, men tids nog kommer det något som pockar tillräckligt på intresset med rätt tajming, och då kommer du vara igång!
Jag har alltid slukat spel och system, spelat jäääättemånga och haft ganska stor tur med att nästan alla jag spelat med även provat på att spelleda.
Det är så viktigt att sätta ribban lågt och att inte fastna vid att allt ska vara perfekt. Vi växer av alla erfarenheter, och så länge det görs på hobbybasis med folk du trivs med, så ska det inte vara någon fara.

 

[Man Mountainman]

Efter att ha spelat rollspel och funderat på regelsystem i 25 års tid, har min hjärna väl urgröpta spår för att förstå och analysera regelmekanik. Så det kräver blott en ganska översiktlig genomläsning för att jag ska greppa essensen i ett nytt system.

Sen finns ju djävulen ofta i detaljerna, men detaljerna kan man å andra sidan oftast lösa eftersom. Det hjälper förstås ifall spelarna också anstränger sig för att lära sig systemet.

Nå, inte så hjälpsamt. Å andra sidan är det kanske inte så viktigt att lära sig nya system heller. Whatever works.

 

[zonk]

Jag bara kör. Det blir aldrig helt rätt, men vi testar oss fram och ser hur det blir. Jag engagerar gärna spelarna i reglerna. Om de frågar mig om något som är en regel som gäller deras RP - en besvärjelse eller liknande - tittar vi i regelboken samtidigt och försöker förstå oss på hur det är tänkt. Så går det fortare och jag behöver inte vara den enda personen som engagerar sig i reglerna.

Det är så mycket man märker först i spel, dessutom. Så det är helt ok att man bara ramlar in i det. Har man kul så gott nog, liksom!

 

[Lemur]

Jag gillar att läsa olika system och att byta system ofta. Jag tycker att ett nytt system liksom tvingar både SL och spelare att skärpa sig och inte bara sitta och köra "som de brukar". Det är skoj att se vad systemet bidrar med för känsla, och det måste jag säga, det blir verkligen stor skillnad i känsla mellan olika system.
Första sessionerna får alla vara beredda på att det blir lite bläddrade i regelboken, särskilt om det är ett lite crunchigt spel. Det brukar vara okej.
Jag vill ha en palett med olika system som är bra på olika saker så att jag alltid kan ha ett system som är klippt och skuret för exakt den spelkänslan vi i gruppen är ute efter för tillfället.

 

[Bifur]

Jag engagerar gärna spelarna i reglerna.

Jag med sen rätt många år. Det är faktiskt lite av en universallösning för att förebygga regeltjafs. Upp med regeln och fråga gruppen, vad tycker ni? Eller bara bbeen spelare att slå fram det.

 

[luddwig]

Ni som lyckas bli inspirerade och förstå er på ett spel tillräckligt väl för att spelleda det, utan att ha spelat det förut - vad är er hemlighet?

Jag är lat. Jag väljer nya spel som inte är särskilt omfattande och som ligger hyfsat nära det jag redan har koll på, till exempel nya spel som regelmässigt har en OSR-grund eller en spelvärld som tar avstamp i klassisk rymdopera. Ofta väljer jag även spel skrivna på svenska. Det är mycket lättare så.

 

[koraq]

Jag har samlat på mig så många spel genom åren, och med över hundra olika system så i hyllan så blir det ganska naturligt att jag introducerar nya spel till min spelgrupp. Dock har jag lärt mig att inte försöka för hårt med vissa grejer. Inte allt går hem.

Vad som oftast fångar mig är när spelmekanik, tema och setting griper i varandra och designen bygger på denna helhet. Det är dock ytterligt sällan jag läser ett spel från sista till första sidan. De enda kan kommer på nu på rak arm är Unknown Armies och Tunnels & Trolls. Vanligtvis skummar jag, och läser lite här och där, blir entusiastisk av det jag ser och försöker sälja in det.

När jag ska spela ett nytt spel och har sålt in det finns det en rutin som jag vet har fungerar för mig och andra. Börja med att göra en rollsperson. Läs de reglerna steg för steg och använd dem. Sedan, testa att bussa ihop två av de rollspersoner du precis byggt i en strid. Läs stridsreglerna steg för steg och sedan testa dem ett par stridsrundor. Strid kommer med största sannolikhet dyka upp. Sedan, läs reglerna för de bitar där du känner tema, setting och "core activity" driver. De är antagligen de du själv känner mest för och de kommer dyka upp.

Har du fattat det där sista, har du antagligen koll på det som är spelets hjärta, och då kan du improvisera utifrån det om du skulle komma ut på djupt vatten.

Vill du bottna lite extra, kolla upp regler för automateld om det är modern setting, grappling och chase rules om det finns. De brukar vara grottiga.

Det sista jag gör är försöka föreställa mig hur mina spelare kommer reagera på saker, vad för rollpersoner de brukar göra och mentalt förbereda det. Blir jag då osäker läser jag reglerna om det.

Hoppas min rutin kanske kan vara till någon inspiration om inte annat.

 

[Zeedox]

Nästa spel kanske löser alla mina problem med andra spel…! Och ger mig skryträttigheter.

 

[Henke]

Jag är den i gruppen som oftast (läs: nästan alltid) varit SL och jag är samtidigt generellt sätt nyfiken på nya regelsystem, så länge de har en mekanik som tillför något intressant till settingen. Spelgruppen har nog (iaf inledningsvis) varit konservativ och rätt gnälliga (kanske med viss rätt) när jag vill testa något nytt. Minns väl när vi spelat Svavelvinter (gula lådan) med Drakar och Demoner´s gamla BRP-regler och jag gjorde ett regelhack av Warhammer FRP2 anpassat till Trakorien-setting. Två av spelarna gav mer eller mindre upp direkt

När det gäller frågan om hur man testar nya regler som man själv har svårt att förstå är mina förslag dessa:

• Skriv ner största styrkorna (och ev. även några svagheter) med regelsystemet du vill prova. Pitcha det för gruppen och sälj in varför de skall engagera sig i det nya systemet så de förstår vad de vinner på att byta regler. Om du lyckas sälja in det så bör även ansvaret för reglerna läggas ut på fler i gruppen. Jag har ofta haft att en av spelarna också är påläst på reglerna så jag som SL inte behöver bära hela bördan dels av att leda äventyret framåt (vilket kan vara tungt nog) och dels hålla koll på alla regler.
• Sammanfatta de viktigaste reglerna på ett (eller ett par) A4 så du slipper bläddra runt i regelböcker och pausa spelet. Om du känner dig osäker på hur en regel ska tolkas så lyft den med spelarna och kom överens om tolkningen.
• Improvisera! Om du inte förstår hur en regel är tänkt så är det bara att improvisera. Jag har själv varit väldigt regeltrogen tidigare, samtidigt som spelarna oftast bryr sig mycket mer om berättelsen än om reglerna. Det är mycket sämre att stanna upp för att leta upp korrekt tolkning av en regel än att snabbt improvisera fram den (eller ignorera den). Min erfarenhet är att spelarna främst vill ha en så sammanhängande berättelse som möjligt, inte så korrekta regeltolkningar som möjligt om det medför massa bläddrande/diskussioner etc. Alla har väl dessutom glömt eller tolkat regler fel någon gång, men oftast har de ingen större betydelse (min regelmiss när vi spelade M0: Genlab Alfa var iofs ett gränsfall när jag glömde bort att skyddsvärden skall slås med T6:or, och inte räknas som fasta värden. Det gjorde det nästast omöjligt att oskadliggöra robotar)...

 

[Rickard]

Om du inte förstår hur en regel är tänkt så är det bara att improvisera. Jag har själv varit väldigt regeltrogen tidigare, samtidigt som spelarna oftast bryr sig mycket mer om berättelsen än om reglerna. Det är mycket sämre att stanna upp för att leta upp korrekt tolkning av en regel än att snabbt improvisera fram den (eller ignorera den).

Ja, för spelarna lägger inte märke till det, precis som allting inte behöver vara perfekt i ett äventyr. Så länge spelarna inte lägger märke till det så är det ingen fara. Om de påpekar något, ja då kan du köra på vad de tycker. Så länge det inte är en one-shot brukar jag säga "Vi kör såhär nu och så kollar vi upp det senare". One-shots är lite annorlunda, för då vill jag faktiskt få saker rätt.

 

[krank]

Jag är ofantligt lat. Jag spelleder huvudsakligen mina egna spel, så det är dem jag introducerar. Och eftersom jag egentligen inte tycker att regelsystem (som i, de vi använder kring spelbordet) är speciellt viktiga eller tongivande (eftersom vi, i min föredragna spelstil, sällan använder reglerna kring spelbordet) så får ju typ alla mina spel någon variant av samma grundsystem numera. Undantagen är väl typ More than Human och Ödesväktarna, som båda fick regelsystem som ett par kamrater skapat. Men det systemet kan jag ju också någorlunda, helt enkelt för att jag varit med under designprocessen. Även om mina bidrag till 90% varit någon variant av "det blir för krångligt! Gör det enklare!"

Om jag skulle spela något där jag förväntades använda systemet medan vi satt kring spelbordet, och inte byggt systemet själv, så skulle jag vilja 1) sprida ut ansvaret och 2) vara OK med att det blir improviserade hittepåregler och missförstånd första gångerna. Det är aldrig viktigt att spela spelet exakt som det är skrivet, det är mycket viktigare att spelet flyter på och att vi inte fastnar i bläddranmde, läsande, plastrullande och tabelläsande. Nej, stöter vi på nåt sammanhang där vi inte riktigt vet så hittar vi/jag på en regel och sen om jag orkar så kollar jag upp hur det "egentligen ska vara" till nästa gång.

Det enda jag skaffar mig en tydlig bild av till första spelmötet är bare minimum. Typ hur man slår färdighetsslag. Den grundläggande spel-loopen i stridssystemet. Men absolut inga undantag eller specialregler.


Jag spelar ju aldrig nya spel för att jag vill testa reglerna. Jag har ju några spel jag skulle vilja testa – Mothership, Alien, Corioliskampanjen – men jag är verkligen inte intresserad av regelsystemet i något av de spelen. Jag är ju ute efter kampanjerna – egentligen vill jag ju mest spela Gradient Descent och Ikonernas Nåd, så att säga. Jag spelar nya spel för spelvärldarna, metafysiken, mysterierna, kampanjerna. Reglerna är något jag eventuellt blir tvungen att stå ut med på köpet, om jag inte bara moddar mitt grundsystem istället. Eller tvungen och tvungen. Man är ju aldrig tvungen, men om spelarna vill testa de nya reglerna eller om jag inte orkar modda mina eller om jag tycker att originalreglerna verkar enkla nog för att jag ska stå ut emd dem…