Nekromanti Är du dyslektiker?

[Craygh]

Ja, som ämnesnamnet frågar: är du dyslektiker?

I sådana fall, hur kommer det sig att du sökte dig till rollspel, något som objektivt sett kan sägas innehålla en hel del läsande och även en del skrivande?

Anledningen till att jag frågar är att jag upptäckt att många av de jag känner som spelar rollspel faktiskt är dyslektiker, och det är för mig väldigt intressant. Jag är också lite smått nyfiken på om senare års aversion gentemot längre böcker och regeltunga rollspel kanske har dyslexi som bidragande orsak, men det är rena spekulationer.

 

[Rickard]

Jag är också lite smått nyfiken på om senare års aversion gentemot längre böcker och regeltunga rollspel kanske har dyslexi som bidragande orsak, men det är rena spekulationer.

Jag tycker att det är en intressant teori men ... om jag utgår från min själv och minst två andra individer så beror det på att vi har blivit äldre. Vi har spelat 8712392197 olika spel och börjar inse att vi har svårt hålla isär vilken mekanik som tillhör vilket spel. Därför föredrar "vi" spel som är korta, koncisa och helst utan för många undantagsregler.

/Han som undrar varför detta är en tråd på OT-forumet då det allra högsta grad tillhör rollspelsforumet

 

[Lukas]

Jag är dyslektiker, eller nästan i alla fall.
jag har dignosen dyslektiker men fick veta när jag fick den att det inte riktigt stämmer,de finna bara inget bättre ord för det jag har.

Jag drogs till rollspel för att det var ett sätt att ge utlopp för min fantasi, och när jag började med rollspel så gjordes det utan stora tunga böcker, utan det gjordes genom att improvisera och hitta på egna regler.

Nu har jag personligen inte så stora problem att läsa (en än gång jag är inte riktigt dyslektiker), vilket har gjort att jag klarat mig, jag spelar dock med en person som har mycket stora läs problem, det har dock aldrig varit något problem eftersom han kan vara spelare utan att läst regelböcker.
först när han känner att han kan lärt sig ett system och värld tillräckligt bra genom att spela dem så brukar vilja han spelleda dem också.

 

[solvebring]

/Han som undrar varför detta är en tråd på OT-forumet då det allra högsta grad tillhör rollspelsforumet

Eftersom rubriken samt innehållet först och främst handlar om dyslexi i allmänhet och bara har en följdfråga som rör rollspel så låter i alla fall jag den här tråden stanna där den är. Skulle tråden däremot ta en kraftig riktning mot frågeställningen om rollspel kommer den naturligtvis flyttas eller delas i sinom tid.

... Om nu ingen annan redaktör vill göra en annorlunda bedömning. Så klart. =)

 

[Petter42]

Min erfarenhet är att det är folk som är lite socialt udda som hamnar i rollspelskretsarna. Det kan ju tänkas vara så att man börjar med rollspel för att kunna experimentera social, utan att behöva konfrontera denna sociala avighet direkt. Jag kan även tänka mig att man som dyslektiker rätt tidigt kan känna sig sämre än sin medmänniskor i skolan(där dyslexin antagligen visar sig för första gången och antagligen fortsätter visa sig genom hela eller stora delar av skolgången). Jag har träffat folk som känt sig mycket osäkra, och vid några tillfällen upplevt det själv, på grund av att de varit sämre än sina skolkamrater i vissa ämnen. Läs- och skrivkunnighet samt räkning utgör stora delar av undervisning i lågstadiet och dyslexi utgör helt klart ett hinder där.
Alltså kan man anta att folk med social osäkerhet, t.ex. pga. dyslexi, har större chans att ta sig in i rollspelskretsar än någon som inte har det. Har även förstått, anekdotiskt, att det finns rätt gott om folk med asperger, ADHD och liknande inom rollspelsvärlden, så det verkar ju vara en vettig slutsats. Kanske felaktig, men med den data jag har känns det, som sagt, vettigt.

Jag själv började ju visserligen med rollspel för att brorsan gjorde det, men jag tror jag stannade för att utvecklas socialt och kunna, på säkra termer, sträcka mig utanför min sociala osäkerhet och jag är säker på att rollspel har hjälp mig till att bli en mer socialt självsäker individ. Jag kan ju inte dra säkra slutsatser om varför, men på något sätt, direkt eller indirekt, så har det hjälpt.

/Petter skriver ett onödigt stort inlägg med relativt lite innehåll.

 

[w176]

Jag har extremt mild dyxlexi, som inte påverkar någor annat an min stavning och förmåga att läsa högt. Så det har på intet sätt påverkat rollspelshobbyn.

Däremot har jag som lajvarrangör i en förening med goda antidiskrimineringspolicys varit med om att arrangörsgruppen fått hantera deltagare med svår dyslexi, som har haft svårt att ta till sig kampanjmatrial. Vilket löses genom att de som har läsproblem fått världen diskuterad och förklarad till sig över telefon istället.

 

[Sodivra]

Jag har extremt mild dyxlexi, som inte påverkar någor annat an min stavning och förmåga att läsa högt. Så det har på intet sätt påverkat rollspelshobbyn.

Däremot har jag som lajvarrangör i en förening med goda antidiskrimineringspolicys varit med om att arrangörsgruppen fått hantera deltagare med svår dyslexi, som har haft svårt att ta till sig kampanjmatrial. Vilket löses genom att de som har läsproblem fått världen disjuterad och förklarad till sig över telefon istället.

<3

 

[Hartland]

Ja, jag har dyslexi. Fick min diagnos för snart två år sedan ganska lagom till min 25 års dag. Exakt vad det innebär för mig har jag ännu inte riktigt klurat ut. Tror det har både hjälpt och stjälpt mig i livet, utan att jag riktigt märkt det. Tvingar mig mest att läsa långsamt och att strunta i ord jag inte förstår. Tror jag. Dyslexitestet visade mest bara att jag kan kasta om bokstäver då jag läser fort och historiskt sett har mina betyg för läsförståelse varit låga.

Rollspel kom man in på genom vänner och sedan fastnat, tyckt att det har varit intressant och fortsatt. Och ja, det kan vara ganska mycket läsning till rollspel men det är ju inte allt som står i böckerna som man måste läsa. För det mesta räcker det med att förstå konceptet. Har väll visserligen ingen riktig bredd i min egna rollspels samling men ofta räcker det med att läsa valda partier och sen improviserar fram resten. Som spelare förväntar sig ingen att man ska kunna allt och som SL är det ändå din uppfattning som styr världen.

 

[Johan K]

Skulle nog vilja säga att jag har lite svårt med det där att stava & formulera mig. Har dock inget på papper.. Men jag antar att det ibland märks när jag skriver här & på IRC

Varför jag då söker mig till rollspel, bra fråga.. Antar att jag gillar det där om att leva in mig i historier, att berätta & sådant. Rollspel är helt enkelt för kul för att låta bli.. =)

/ Johan K, som är färdig-SL:ad för ikväll.

 

[solvebring]

En gång i tiden funderade jag faktiskt på att rollspel skulle vara bra som ljudböcker, för att underlätta inpluggandet, mängden information och inte minst fördelen med muntliga förklaringar/reflektioner samt möjligheten för synskadade och folk med lässvårigheter att lättare kunna ta till sig spelen.

Det måste ju trots allt vara skittråkigt att vara synskadad och hindras från en sådan hobby. Jag menar, visst kan man spela egna prylar för allt som egentligen behövs är fantasi, men vad tråkigt att till exempel ha väldigt nedsatt syn så att en regelbok är omöjlig att läsa.

Men nå, det finns ingen marknad och att spela in själv vore ett jävla jobb som förövrigt skulle kräva bråk om rättigheter. Och att läsa in material åt andra gratis är inte tal om med tanke på sidantalet.

... Fast det hade varit trevligt om det fanns, helt klart.

Jag har förövrigt funderat på att diktera rollspelsscenarion osv. Man kan ju t.ex. spela in på vilken mp3-spelare och mobil som helst idag. Jag får dock inte till det, just för att jag är dålig på att diktera. Ska jag diktera med struktur innebär det att jag måste skriva ned allting först och det skulle förstöra hela grejen, även vad gäller synopsis vilket så klart är det ultimata för att plugga äventyr; läsa in en förkortad version som går igenom alla väsentliga delar.

Tänker förövrigt på det som w176 berättar om och tycker det är asahärligt med föreningar, förbund och arrangörer som är medvetna om folks olika tillkortakommanden och problem och löser sådant på ett smidigt och tillmötesgående sätt.
... Får en spontan tanke kring att om jag vore arrangör av ett större lajv så skulle jag till exempel läsa in grundstoryn och sedan lägga upp den som ljudfil på lajvetshemsida, alternativt läsa in allt material och sedan maila de olika rollerna de olika ljudfilerna beroende på vilken info de behövde. Då kan de lyssna om hur mycket de vill osv.

/solvebring som själv inte har några läs- eller skrivsvårigheter som han är medveten om, men som har många vänner och bekanta som har det. Själv har han istället problem med allt vad matematik heter.

 

[Craygh]

Visserligen också mycket sant, det du säger.

 

[Lindenius]

Jag är också lite smått nyfiken på om senare års aversion gentemot längre böcker och regeltunga rollspel kanske har dyslexi som bidragande orsak, men det är rena spekulationer.

Jag tror svaret är enklare än så:

Hur många som tittar på film föredrar tre timmar långa franska socialrealistiska draman?

Generellt sett är strömlinjeformade, lagom långa böcker mer lättlästa. Eller snarare, långa böcker är knappast bättre eller mer välgjorda för att de är längre, snarare ett tecken på att de innehåller mer bös och sidospår.

Dessutom, en gissning är att enkelheten (läs: tillgängligheten) att formge böcker har lett till fler otränade redigerare som har svårt att urskilja vad som är coolt och vad som är lättbegripligt. D v s mer lämnas kvar oredigerat.

//erik. kvalitet är kvalitet, oavsett om en dyslektiker eller icke-dyslektiker läser.