Nekromanti Är du kobold? (undersökning)

[Cynik]

Jag är lite nyfiken på hur folk eg spelar. Själv är jag nog rätt Koboldig, jag vill ha stora vapen, tuffa monster och fräcka effekter. Därmed inte sagt att det inte finns plats för rollspelande men, ärligt talat, nog är striderna roligast? /images/icons/grin.gif

Terminator Är roligare än barnen från frosmofjället...

 

[Magnus Seter]

Det här är kul, tycker jag

Fart är kul. Action är kul. Stämning är roligt. Karaktärer som verkligen kan göra saker och inte behöver gömma sig så fort det hettar till är kul. Intrigrollspel är kul. Strid är jobbigt, men kan väl få finnas. Monster är kul (särskilt drakar), och mystiska slott också. Och så action, nämnde jag det? För mig är allt detta en del av mitt rollspelande, det och lite till, men det finns en tydlig risk att jag helt enkelt är omogen. /M

 

[Balderk]

jag är nog rätt mycket kobold själv!/images/icons/smile.gif
Men rollspel skulle vara jävligt trist om man bara stred hela tiden!
Utan spänning, stämning, intriger(stavas det så?) och en bra story skulle det inte vara kul att strida. Striderna är, för mig, en viktig del av rollspelet men inte i sig det roligaste. En strid vore inte särskilt roligl om det inte fanns en bra anledning till den.
Stora monster är jätte roligt och vad är ett hämskt monster om man inte får försöka döda det?

 

[Feliath]

Inte bara du

Är du omogen, så är väl jag det också. /images/icons/baby.gif
Men så tycker jag ju att Peter Pan är den bästa boken någonsin, också. /images/icons/hairy.gif

/Feliath - Barn dreglar. Galningar också. Ergo: barn=vansinnig.

 

[Erik Brickman]

Jajamensan!

Det tycker jag med, strider utan en mening eller med bara meningen att samla in XP är klart tråkigt tycker jag. Det är när t.ex. dom goda karaktärerna lyckas hindra den onda kretsen av nekromantiker genom både strider, förberedelser, diplomati, intriger och rollspelande av sina personligheter som hela rollspelet ihop blir otroligt roligt! Det var som en bekant sa till mig en gång: "AD&D kan spelas som en enda lång korridor av rum bestående av monster och skatter". Och det tycker jag är en bra bild av hur man INTE ska spela RPG. Roleplaying blir "Rollplaying" om man spelar så. Och då kan man lika bra spela tabletop, typ Warhammer Fantasy Battle (vilket också är fantastiskt roligt men av helt andra orsaker). Eller dataspel. Det är att man kan interagera med andra spelare i ett rollspelande av karaktären som är utmaningen tycker jag, samtidigt som man kastar in lite strider här och där och berättar en bra historia etc. etc. But that's only me!

 

[Boobis]

Det beror på. I heroic fantasy blir jag koboldig. Då ska det vara feta strider och mycket xp. Och gå upp i lvl ska man också.

Men sen lirar vi RIFTS också med en annan spelledare, och där läggs mycket tonvikt på att försöka överlva en hård värd utan att bli psykopater.

Minst koboldig är jag nog i vampire. Då kan jag ägna många timmar åt att brottas med hur min karaktär uppfattar en situation, och vad den tänker/känner.

Allt är kul. Men nuförtiden spelar jag mest för avkoppling och då funkar röj bäst.

-J

 

[Johan K]

Tjaaaaa...

Visst kan jag väll hålla med dig om att en liten strid kan liva upp det hela...
Men för den sakens skull så är det ju inte SÅ upphetsande med effekter hela tiden, man kan ju bli trött på dem ju.../images/icons/wink.gif

 

[Oldtimer]

Re: Det här är kul, tycker jag

Fart är kul. Action är kul. Stämning är roligt. Karaktärer som verkligen kan göra saker och inte behöver gömma sig så fort det hettar till är kul. Intrigrollspel är kul. Strid är jobbigt, men kan väl få finnas. Monster är kul (särskilt drakar), och mystiska slott också. Och så action, nämnde jag det?

Precis så omogen är jag också... /images/icons/baby.gif/images/icons/grin.gif

/Mikael