Är Fiasco töntigt?

Quasimodo

Fiskmånglare
Joined
7 Apr 2014
Messages
124
Location
Stockholm
Jag har en vag känsla av att Fiasco har låg status bland rollspelare.

Kanske är det bara att spelet är rätt gammalt vid det här laget, och det kommit nya spel med smartare dynamik?

Eller att det kanske var en dålig kopia av något annat bättre?

Eller att indiescenen (som väl ändå Fiasco bör tillräknas?) gillar att skapa helt nya spel för varje setting, istället för flera settings till samma regler?

Eller att det känns för amerikanskt och slick? .. I dunno.

Finns det några som spelar det fortfarande? Har jag rätt i min känsla?
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,607
Vad gäller spelarna i Indierummet är det nog 50/50 att spelet är uttjatat efter femtioelva olika pass, och att det inte känns lika kul som spel i liknande genrer av samberättande när man börjat gräva lite djupare.
 

ceruleanfive

Bläckfisk
Joined
23 Feb 2017
Messages
2,851
Location
Eskilstuna
Upplever också att det kan ha lite låg status. Jag gissar att det har att göra med att Fiasco ofta är det samberättarrollspel som traddfantaster har hört talas om – och de tycker att spelet verkar flummigt och inte är ett “riktigt rollspel”. Medan samberättarvurmare kan tycka att Fiasco är lite väl basic och uddlöst, samt att det är så pass välkänt att det inte är creddigt att vara ett fan av det. Ligger nog även något i att samberättarrollspelare generellt gillar att få olika spelupplevelser, och har man spelat Fiasco några gånger är man mätt.

Jag har haft roligt med Fiasco varje gång jag spelat det, oavsett vilka jag spelat det med. Jag tycker att det fungerar väldigt bra som ett avslappnat introduktionsspel till en annan typ av rollspel, då det är så väldigt tydligt i sitt koncept och går att spela utan att det behöver vara så allvarsamt. Speldesignmässigt tycker jag egentligen inte att det är klockrent, men då konceptet är så tydligt verkar det ändå funka och uppnå tänkt upplevelse för de flesta. Nya utgåvan är avsevärt smidigare än den gamla. Men det är inget jag skulle ha som förstahandsval att spela oavsett.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,876
De gånger jag spelat Fiasco har resultatet blivit allt från ”hejdlöst tokroligt” till ”jamen helt okej liksom”. De bra omgångarna var vanligast i början, sen har trenden varit nedåtgående. Så, i mitt fall spelade jag mig trött på det helt enkelt. Det var samma visa med A Taste for Murder som också var en stapelvara i Indierummet Nordnordost länge.

En annan Nordnordost-klassiker, världens bästa finska zombiefilmsrollspel Zombie Cinema, plockar jag fortfarande fram nån gång ibland (tog faktiskt med det som ett backup-spel till MunkCon). Jag tror att en faktor kan vara setup-tiden: Zombie Cinema känns lite raskare att komma igång med (bara spelat "gamla" Fiasco med tabeller och en drös tärningar).
 

Gabrielle de Bourg

Gör nördiga grejer
Joined
5 Feb 2018
Messages
1,418
Fiasco är extremt beroende på sina spelare och omgångarna jag har haft har varit väldigt ojämna. Men de gånger där det blivit bra har varit så kul att jag ibland haft ont i magen. Det jag har kommit fram till med Fiasco är att det funkar bäst om man spelar det som det tänkt vara: försök att spela en bröderna Coen-film, där folk gör olika planer som går i kras, samtidigt som man gärna förråder varandra och är småsinta. Det är också ett av de spelen där man nästan behöver vara bekant med källmaterialet för att det ska funka riktigt bra.

Förstå min liknelse rätt, men Fiasco är lite för samberättande spel vad DnD är för vanliga rollspel: inkörsporten till en genre där många har gjort massvis av varianter, men där det som blir bra är att spela det som det "är tänkt".
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,607
Har du några bra exempel på såna spel?
På rak arm är jag väldigt förtjust i Final Girl. Smalare område (slasherfilmstrams) än Fiasco, men samma scenstruktur och one shot-format. Annars har vi Epitaph där man berättar om en persons liv scen för scen. Successivt och akronologiskt fyller man på en tidslinje från födelse till död. Det är väl de som ligger mig närmast hjärtat.

Sen finns det en drös till som går att kolla in om man vill förstås. Thespian, Follow, eller Villagesong, tex.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,020
Location
Stockholm
Jag tycker att det här är en ganska bra beskrivning av Ron Edwards:

https://adeptplay.com/2021/06/16/conversation-rules-authorities-and-pbta/ said:
vehicles for colorful isolated performances rather than producing "fictional stuff" (I believe I am supposed to say "diegesis") in a responsive way among one another.
Det är för mig lite för förutsägbart och rälsat och mer en skådespelarövning än ett gemensamt kreativt utlopp. Tyvärr. Det är, för mig, nästan inte ens ett spel. Det kan vara kul att stå på scen och skapa kul situationer men hela upplägget kommer aktivt i vägen för att skapa något meningsfullt.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,020
Location
Stockholm
Ett exempel som har ett inte helt fjärran upplägg men som ger mer frihet i skapandet av meningsfulla situationer är Medan Världen Går Under som passar perfekt för mig som vill att spelet åtminstone delvis ska "spela sig självt" och vägleda deltagarna mot drama.
 

Anthrox

Byns sämsta Majestix.
Joined
8 Jun 2017
Messages
4,556
Röda Pesten släppte ett Fiasco-avsnitt för 9 timmar sen, så uppenbarligen finns det fortfarande folk som spelar det.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,599
Location
Göteborg
Fiasco är ju det mest mainstreamiga samberättarspelet, och tappar därmed indie-cred av den anledningen. Jag ogillar ju såklart att det är på engelska, men har andra problem med det. Det är ett "roligt" rollspel, som är en genre jag mest bara spelar om det inte finns andra alternativ. Jag kan absolut digga skratt och humor i rollspel, men vill gärna ha något mer också.

Men det är mest smak och omständigheter. Är det ett dåligt designat spel? Jag har bara spelat det … tre gånger, kanske? Och det var många år sedan nu. Typ alla Morningstars spel har effekten på mig att jag gillar delar av det, men tycker att det har bitar som bara inte funkar så bra. Vill minnas att mitt största problem med Fiasco är preppen. Man ska gå igenom en massa steg och skapa en massa prep som liksom inte ger något. Det känns som att den tid man spenderar på preppen är helt bortkastad. Mekaniken mitt i minns jag bara vagt. Tror att epilogbiten inte riktigt funkade så väl heller? Minns inte.

Men ja, jag skulle säga att bland indiebitna samberättarfantaster har spelet inte så gott rykte, sådär lite hipsteraktigt. Om folk har hört talas om det kan det omöjligen vara bra! Och i Indierummet har vi ju slutat erbjuda det, för det är ofta många som vill spela det, men ingen av arrangörerna vill arra det.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,975
Location
Uppsala
Har använt Fiasco som introduktion till rollspel för folk som inte spelat rollspel förut. Har alltid varit roligt och uppskattat. Mycket längre än så tror jag aldrig att jag analyserat det spelet.

Tycker hela Playset-grejen är sådär supersmart och modulär och inspirerande, och att det väldigt konkreta sättet att sätta upp relationer mellan spelarna i ordningen de sitter runt bordet gör att du inte behöver en massa relationskartor eller annat pill.

Har däremot inte testat den nya kortbaserade versionen, utan bara den med d6:or.

Sen hör det väl till saken att responsen på typ all hype bland rollspelare är negativ. Livsfarligt att liksom gilla något. ;)
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,395
Location
Helsingborg
Jag skrev om Fiasco och vad jag tyckte om spelet.

Håller med @RasmusL om att det är ett spel för teateraporna. Håller med @Genesis om att preppen är meningslösa, mycket för att de är fel skrivna. Jag påbörjade en playset själv för att visa på hur jag tyckte man skulle spela, men fortsatte inte för att jag egentligen inte tycker om spelet.
 
Last edited:

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
895
Har haft väldigt kul med det, men det är ju i sitt upplägg en popcornrulle. Vill man ha Ingmar Bergman så är förstår jag att man blir besviken.

Sen håller jag som många andra i tråden med om att 1:a utgåvan var för plottrig och komplicerad i sin setup för att riktigt funka som ett introduktionsspel när det gäller samberättandet. Har inte testat andra utgåvan. Men konceptet med Playsets är genialt.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,678
Jag har aldrig haft en okej session med Fiasco. Det har antingen varit superbra eller skräp. Liksom, Kult Fiasco sessionen vi spelade var AMAZING. Men den där vi var terrorister i Västtyskland var inte kul alls. Och jag är inte säker varför det funkar när det funkar eller varför det går dåligt när det går dåligt… Men jag tror det handlar om allas dagsform. Så om jag är lite trött vill jag inte spela Fiasco, för kan jag inte improva bra bidrar jag inte.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,975
Location
Uppsala
Sen håller jag som många andra i tråden med om att 1:a utgåvan var för plottrig och komplicerad i sin setup för att riktigt funka som ett introduktionsspel när det gäller samberättandet.
Det jag tycker är fascinerande med den här synpunkten (som jag hört många gånger) är ju att det ganska empiriskt inte stämmer, med tanke på hur otroligt populärt spelet blev även utanför rollspelskretsar.

Sen tror jag inte jag håller med heller, men det är en annan sak. Fiasco kan anklagas för mycket, men "komplicerad i sin setup"?
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,634
Tycker det är perfekt att köra som ett "prova rollspel" för nybörjare. Kanske just för att det är så opretentiöst, enkelt och "töntigt".
Men att spela det en gång om året är fullt tillräckligt för mig.
 

Brödbane

Kristallkrönikör
Joined
1 Oct 2020
Messages
895
Det jag tycker är fascinerande med den här synpunkten (som jag hört många gånger) är ju att det ganska empiriskt inte stämmer, med tanke på hur otroligt populärt spelet blev även utanför rollspelskretsar.

Sen tror jag inte jag håller med heller, men det är en annan sak. Fiasco kan anklagas för mycket, men "komplicerad i sin setup"?
Det tog oss 2 timmar att göra setupen när vi spelade, alltså bestämma roller, relationer och allt sådant. Då hade majoriteten av spelarna kring bordet redan rejäl rollspelsvana sedan tidigare. För att vara ett spel byggt för One-shots så är det rätt lång tid. Det kan vara så att vi är dummare än gemene man, men vi har inte haft liknade problem tidigare.

Att det blev populärt hänger väl inte bara på att det är ett okomplicerat regelsystem. Jag tror ju mer att dess framgång bygger på en relaterbar premiss som man lätt förstår, att man spelar det på en kväll och att det snabbt blir hysteriskt dumroligt, likt en Cohen-film.
 
Top