Jag skulle rekomendera för fantasy som inte känns så tung varken regelmässigt eller världsmässigt. Och på svenska! 
Eon-Svensk klar etta och klassiker. Har en ganska ljus fantasyvärld med många mysiga inslag. Blir väldigt mycket härligt hustomtande i eon. Har ett bra system som är lätt att lära sig men ganska invecklat om man vill. Rollpersonerna tenderar att få väldigt mycket personlighet och man kan spela det mesta. Bortser man ifrån lite mycket high-fantasy anda iochmed 3:e upplagan och slutet på andra så är eoon ett väldigt mysigt spel(som dessutom har väldigt mycket under ytan)
Västmark-Är otroligt mysigt spel som utspelar sig på en påhittad ö utanför Irland i vår egen medeltid på 11hundratelet(?). Spelvärlden är väldigt ljus och mysig även om det faktiskt skildrar en verklighet med misär och riktighet(det mest äkta medeltida rollspelet med fantasy). Här hittar du ingen high eller tung fantasy alls utan alla "övernaturligheter" känns äkta och är hämtade från medeltida folklore. Reglerna är väldigt lätta och smidiga men det märks att spelet inte skall vara ett regelspel utan mer ett rollandespel. Karaktärerna blir dessutom riktigt djupa med att man lär svara på en hel jävla massa frågor om tycke tänke och uppväxt med mera.(skitbra enligt min mening.Något jag skulle rekomendera också då det är roligare att gestalta en roll än att döda monster)
-Saga.(har bara läst inte spelat) Reglerna och världen känns enligt mitt tycke ganska bra och lätt. Men Hela världen har för mycket verkliga inslag än vad jag tycker är passande i en fantasyvärld. Dessutom hävdar skaparna väldigt mycket att såhär var det på en medeltid(vilket dom misslykats med väldigt mycke)Dock så säger dom flesta rollspel detta och mysslyckats hårt med det. annars rollpersonerna känns lite tafatta vad det gälleruttryck och skapande. Magiregelrna känns skumma och inte alls intresanta... Världen är lite mycket av allt vilket gör saga till ett spel som vi i våran spelgrupp inte kommer spela.
(Bara konstriktiv kritik, inget annat)
Men som vanligt//poseur bara irrar.
Men EON eller Västmark. gå på det tycker jag
Eon-Svensk klar etta och klassiker. Har en ganska ljus fantasyvärld med många mysiga inslag. Blir väldigt mycket härligt hustomtande i eon. Har ett bra system som är lätt att lära sig men ganska invecklat om man vill. Rollpersonerna tenderar att få väldigt mycket personlighet och man kan spela det mesta. Bortser man ifrån lite mycket high-fantasy anda iochmed 3:e upplagan och slutet på andra så är eoon ett väldigt mysigt spel(som dessutom har väldigt mycket under ytan)
Västmark-Är otroligt mysigt spel som utspelar sig på en påhittad ö utanför Irland i vår egen medeltid på 11hundratelet(?). Spelvärlden är väldigt ljus och mysig även om det faktiskt skildrar en verklighet med misär och riktighet(det mest äkta medeltida rollspelet med fantasy). Här hittar du ingen high eller tung fantasy alls utan alla "övernaturligheter" känns äkta och är hämtade från medeltida folklore. Reglerna är väldigt lätta och smidiga men det märks att spelet inte skall vara ett regelspel utan mer ett rollandespel. Karaktärerna blir dessutom riktigt djupa med att man lär svara på en hel jävla massa frågor om tycke tänke och uppväxt med mera.(skitbra enligt min mening.Något jag skulle rekomendera också då det är roligare att gestalta en roll än att döda monster)
-Saga.(har bara läst inte spelat) Reglerna och världen känns enligt mitt tycke ganska bra och lätt. Men Hela världen har för mycket verkliga inslag än vad jag tycker är passande i en fantasyvärld. Dessutom hävdar skaparna väldigt mycket att såhär var det på en medeltid(vilket dom misslykats med väldigt mycke)Dock så säger dom flesta rollspel detta och mysslyckats hårt med det. annars rollpersonerna känns lite tafatta vad det gälleruttryck och skapande. Magiregelrna känns skumma och inte alls intresanta... Världen är lite mycket av allt vilket gör saga till ett spel som vi i våran spelgrupp inte kommer spela.
(Bara konstriktiv kritik, inget annat)
Men som vanligt//poseur bara irrar.
Men EON eller Västmark. gå på det tycker jag
...
