Är minnesvärd musik i filmer inte längre en grej, eller är det jag som hör dåligt?

[Cybot]

Det finns en enkel förklaring till att filmmusiken blivit så blek: Ennio Morricone är död.

Alltså. Förklaringen är ganska enkel, men det är inte pga Ennio Morricone. Det är för att radio är allt mer marginaliserad som en kommerciell sfär. Reklam för radio är till för företag som blomsterbutiker och Färgbutiken i Lödderöd och Sko-lagret.

Medans radion var den naturliga platsen för en catchy temamelodi (som Indiana Jones, Ghostbusters eller Tillbaka till Framtiden) så är internet (och fram för allt youtube) den visuella trailerns naturliga arena. Därför fokuserar man på musik som ska göra att trailern känns mer episk, medans temamusikens hjärnparasitiska förmåga får stryka på foten.

 

[Rymdhamster]

Men å andra sidan kanske de inte kan anses vara ”nya” med tanke på att de är 11 respektive 20 år gamla

 

[JohanL]

Alltså. Förklaringen är ganska enkel, men det är inte pga Ennio Morricone. Det är för att radio är allt mer marginaliserad som en kommerciell sfär. Reklam för radio är till för företag som blomsterbutiker och Färgbutiken i Lödderöd och Sko-lagret.

Medans radion var den naturliga platsen för en catchy temamelodi (som Indiana Jones, Ghostbusters eller Tillbaka till Framtiden) så är internet (och fram för allt youtube) den visuella trailerns naturliga arena. Därför fokuserar man på musik som ska göra att trailern känns mer episk, medans temamusikens hjärnparasitiska förmåga får stryka på foten.

Folk som kan sådant brukar också säga att det har att göra med modern inspelnings- och redigeringsteknik.

(Utmärkta kanalen Every Frame A Painting.)

 

[JohanL]

Videon ovan nämner Harry Potter som ett någorlunda nytt exempel på filmmusik man kan nynna.

 

[Bifur]

Utifrån trådstarten är det väl helt uppenbart att "minnesvärd" innebär "nynnvänlig"?

Håller med uppenbarligen. Men @Gurgeh får väl rätta oss om tanken var annorlunda.

 

[Gurgeh]

Håller med uppenbarligen. Men @Gurgeh får väl rätta oss om tanken var annorlunda.

Jag tänkte bara att nynnandet var ett bra sätt att bevisa att musiken blivit ihågkommen. Jag betraktar det inte som något krav.

 

[krank]

Jag antar att jag är en del av problemet – jag upplever inget större behov av att kunna nynna eller ens komma ihåg musikaliska teman. För mig är deras uppgift att verka snarare än märkas, så så länge de fyller sin funktion (skapar rätt stämning för filmen, eller signalerr vilken karaktär som nu träder in) så behöver inte mitt medvetna jag minnas dem. Så jag skapar ingen vidare efterfrågan… =)

 

[Rickard]

Går fortfarande tillbaka och lyssnar på den är låten:

 

[IcarusDream]

Skrikande elgitarrer som sätter sig på hjärnan då Wonder Woman dyker in och får Stålamannen och Läderlappen att se ut som småpojkar... Jodå, det finns fortfarande ledmotiv. Vi är bara mycket äldre och musik sätter sig sämre än det gjorde då vi var yngre.

Ville bara påpeka att det är en el-cello som Tina Guo spelar, inte en elgitarr.

Dock så får du en halv poäng för att i Zack Snyders Justice League så spelar Tom Holkenburg en elgitarr när han repeterar temat.

 

[Anchorman]

Sagan om ringen filmerna kom ju för 22,21 och 20 år sen, så de klarar ju sig typ...

 

[JohanL]

Jag antar att jag är en del av problemet – jag upplever inget större behov av att kunna nynna eller ens komma ihåg musikaliska teman. För mig är deras uppgift att verka snarare än märkas, så så länge de fyller sin funktion (skapar rätt stämning för filmen, eller signalerr vilken karaktär som nu träder in) så behöver inte mitt medvetna jag minnas dem. Så jag skapar ingen vidare efterfrågan… =)

Tycker inte att man ska underskatta värdet av att låta musiken jobba. Det här är en av mina absoluta favoritsekvenser i Jacksons LotR:

Eller den fortfarande löjligt bra sekvensen i Conan: the Barbarian:

 

[krank]

Tycker inte att man ska underskatta värdet av att låta musiken jobba. Det här är en av mina absoluta favoritsekvenser i Jacksons LotR:

Precis! Jag skulle absolut inte kunna identifiera den musiken om någon spelade den för mig, men den är verkligen snorbra precis där den är – den gör sitt jobb. Minnesvärd musik, sån som man går och nynnar på senare, ka ju snarare vara distraherande och ta en ut ur upplevelsen. Visst blir jag pumpad av Eye of the Tiger, men det är definitivt ett montage som påminner mig om att jag ser en film. Medan LOTR-exemplet snarare drar in mig i situationen.

 

[Tarsus]

Förr i tiden hade vi bara en handful filmer som vi tittade på om och om igen under åren, så musiken fastnade. Nu behöver vi aldrig titta på samma film eller lyssna på samma sång två gånger eftersom vi enkelt har tillgång till obegränsat med media var som helst och när som helst.

 

[DanielSchenström]

Förr i tiden fanns det en plats som hette Hollywood, där man producerade filmer. Många av filmerna hade minnesvärda karaktärer, och många av de minnsevärda karaktärerna hade sitt eget musikaliska tema. Här är några välkända, se om du kan nynna på dem:

* Darth Vader
* Stålmannen
* Indiana Jones
* Hajen
* Snuten i fucking Hollywood!

Däremot kan jag inte påminna mig något tema från filmer som kommit under de senaste 10-20 åren. Det kan bero på att min hjärna stelnat av ålder, eller på att det helt enkelt inte finns några. Har Iron Man ett tema? John Wick? Ingen aning. Det fanns antagligen ett tema i The Dark Knight, men den kom under perioden när all filmmusik, framför allt den i filmtrailers, lät som parningsropet från en brunstig knölval, så det är svårt att dra den till minnes.

Det kanske är så enkelt att allting var bättre förr?

Nästan inget var bättre förr, inte ens nostalgin...

De flesta filmer med orkestrala teman har figurer med musikala teman. Till skillnad från dig så kan jag dra mig till minnes en bunt teman, men jag har exempelvis bara sett Wonder Woman i 5 filmer, men kan nynna henns tema. Har sett Star Wars-filmer med Imperial march 100 ggr (?) så den är inte svår att nynna, medan jag bara sett Black Adam en gång men gillade temat, och en del av sångerna i den men kan inte nynna den än. Med åren har jag dessutom sett en mängd mer filmer och ägnar tid åt fler saker så det som jag upplevde under uppväxten sitter hårdare pga repetition, att man lär sig bättre när man är ung med flera anledningar.

 

[Robert Jonsson]

Dock så får du en halv poäng för att i Zack Snyders Justice League så spelar Tom Holkenburg en elgitarr när han repeterar temat.

Wonder Womans tema etableras i Batman v Superman Dawn of Justice, och där så är det elgitarr. Där är det för övrigt inte bara Junkie XL somgörtemat, utan även Hans Zimmer. Det andra temat (i Wonder Woman alltså) kom efteråt.

 

[JohanL]

Förr i tiden hade vi bara en handful filmer som vi tittade på om och om igen under åren, så musiken fastnade. Nu behöver vi aldrig titta på samma film eller lyssna på samma sång två gånger eftersom vi enkelt har tillgång till obegränsat med media var som helst och när som helst.

Det verkar rätt uppenbart att det inte är det här det handlar om. Jämför Imperiemarschen eller Indiana Jones-temat med precis vad du vill ur valfri Marvel-film. Det är inte bara vanan - musiken där utmärker sig snarare än att bara vara en ljudillustration. Vi har bytt paradigm sedan dess.

 

[Mekanurg]

Det verkar rätt uppenbart att det inte är det här det handlar om. Jämför Imperiemarschen eller Indiana Jones-temat med precis vad du vill ur valfri Marvel-film. Det är inte bara vanan - musiken där utmärker sig snarare än att bara vara en ljudillustration. Vi har bytt paradigm sedan dess.

När vi blickar bakåt till 1950-talet och 1960-talet ser vi hur filmmakarna ville ha utmärkande musik. Dåtidens paradigm. Här är några exempel

Den längsta dagen

Dambusters

Sju vågade livet

Hatari

Peter Gunn

 

[guldfink]

Jag håller med om att det är sällsynt med karaktärer som har egna teman. Den enda jag kan komma på, förutom de i trådstarten, är Sommarskuggan.

Annars tycker jag att Succession, White Lotus och Händelser vid vatten har ganska tydliga och nynnvänliga teman. De är ju hyfsat nya!

 

[Ymir]

Något verkar onekligen ha hänt med filmmusiken. Om vi tex bara tittar på Hans Zimmers karriär, så gjorde han fantastiskt minnesvärd och innovativ filmmusik på 90-talet och tidigt 2000-tal (Prinsen av Egypten, Black Hawk Down, Gladiator, King Arthur, etc), men nuförtiden är hans musik lika forgettable som allt annat (Wonder Woman 1984, Dune...)

Den senaste film jag kan komma ihåg (utanför Bollywood, Kina och Japan) som hade ens ett remotely intressant soundtrack var TRON Legacy, och det var ju 100% Daft Punks förtjänst. När till och med Hans Zimmer gått ned sig så vet man att något gått utför med västerländsk filmmusik som koncept.

 

[Anarchclown]

Tycker inte att man ska underskatta värdet av att låta musiken jobba. Det här är en av mina absoluta favoritsekvenser i Jacksons LotR:

Eller den fortfarande löjligt bra sekvensen i Conan: the Barbarian:

Conan the Barbarian har möjligen fortfarande den bästa filmmusiken någonsin. Så det var väl lite av en no brainer? Det är ingenting jag brukar jämföra andra saker med.