Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Sergio Leone och Ennio Morricone körde mycket på det. Once upon a time in the West är ett bra exempel på det.Jag håller med om att det är sällsynt med karaktärer som har egna teman. Den enda jag kan komma på, förutom de i trådstarten, är Sommarskuggan.
På det hela taget håller jag med dig, men ibland så bär musiken handlingen.Jag antar att jag är en del av problemet – jag upplever inget större behov av att kunna nynna eller ens komma ihåg musikaliska teman. För mig är deras uppgift att verka snarare än märkas, så så länge de fyller sin funktion (skapar rätt stämning för filmen, eller signalerr vilken karaktär som nu träder in) så behöver inte mitt medvetna jag minnas dem. Så jag skapar ingen vidare efterfrågan… =)
Titta tex på den här scenen. Jag såg en intervju med Leone och Morricone där de frågade hur de fick musiken att passa scenen så bra. De svarade att de inte fick musiken att passa scenen, musiken skrevs först och scenen anpassades till filmen. Du kan ju, om du har ork, titta på den utan ljud först (det är i stort sett inget ljud förutom musiken), och sedan med ljudet, och se vilken skillnad musiken gör. Det är en långsam scen, på ytan ganska lugn, men musiken gör att varje sekund är spänd som något som är mycket spänt (det är för tidigt på morgonen för bra liknelser).
Edit: Somewhat spoiler. Inte mycket egentligen, men varnar ändå. Det är slutscenen i filmen.