Detta är att överdriva dess betydelse skulle jag säga. Men visst om du fokuserar hårt på det historiska materialet och förlagorna och har någon slags kulturspel som mål, något som BW som systemen inte direkt har centralt alls, så spelar det ju roll. Självfallet skapar lifepathsen strukturer och kopplingar och de är ju lyfta rakt av ut ur källmaterialet, men Faith är exempelvis konstruerat för att du ska kunna skapa en eller fler gudar, alla med högst olika områden av inflytande och styrkor samt prioriteringar, guden jag tillber kanske inte har tillgång till annat än mirakel tex, guden en annan tillber kanske ger tillgång till hela uppsättningen böner, i en värld kanske vi har en gud per präst, i en annan kanske vi klumpar ihop dem i grupperingar och du har tillgång till en grupp, i en tredje kan alla tillbe alla, osv, vår nuvarande kampanj har i princip oändlig mängd gudar gissa jag även om vår kampanj centrerat sig kring primärt två, andra kampanjer jag kört har haft en enda gud eller så har vi religion men helt kopplat bort Faith som system som i att böner är verkningslöst, utan endast kör med ex Summoning och Spirit Binding. Dessa steg brukar vara det första som görs när en börjar planera ett upplägg för en kampanj, vilka magisystem skall vi ha och ska Faith finnas och hur skall det fungera. På samma vis är det inte ovanligt att en kampanj begränsar vilka LP som finns tillgängliga och kanske skriver om namn på vissa och döper om traits och färdigheter osv. Vi brukar nog mest färga om i stunden när det behövs.
Men självfallet, idealet är väl du analysera förlagorna och skriva specifika lifepaths och anpassningar av regler specifikt för en viss värld. Men även om Blossoms har förlagor så är ju dessa förlagor lika mycket fiktion som historik, lika mycket romanerna om Tomoe Gozen som Tale of the Heike.
Near i grundboken, inte i extraboken som Arkenstone släppte, är typ den mall all settingförfattande borde följa. Så sjukt inspirerande och så mycket det lämnar som kreativa ingångar till att skapa och utforska.
