Är ni religösa?

[Lightshy]

Jag är intresserad av hur ni som spelar Symbaroum använder er av de olika religonerna och vad ni gör för att bygga spelvärlden med religonens hjälp.
Jag lyckas enbart få det till att bli olika fraktioner med politiska agendor.
Jag skulle vilja att det kanske användes religösa uttryck när spelare pratar eller att karraktär vägrar göra något som strider mot deras tro.
Kanske har ni några andra ideer?
Detta känns inte så svårt när det kommer till Prios dyrkan och de övriga ”Gamla Gudarna” i Ambriska tron.
Men hur blir det för Barbarer? De har ju olika gudar, men det finns väldigt lite skrivet i reglerna om hur deras tro ter sig. Och hur spelar Häxorna in i detta?
Är de någon sorts Prästinnor/Präster eller är de bara Barbarernas variant på Ordo Magica?

Hur tänker ni?

 

[Rangertheman]

Vi har tyvärr också till stor del hamnat i att religionerna är politiska fraktioner som alla andra. Delvis beror det nog på att rollpersonerna är neutrala eller agnostiska när det gäller religion. Vore kul att få till den dimensionen också i spel.

 

[Lightshy]

Vi har tyvärr också till stor del hamnat i att religionerna är politiska fraktioner som alla andra. Delvis beror det nog på att rollpersonerna är neutrala eller agnostiska när det gäller religion. Vore kul att få till den dimensionen också i spel.

Hur tänker du kring Häxorna som ev. religösa ledare istället för Barbarernas Ordo Magica filial?

 

[afUttermark]

Finns inte Gudarna i Symbaroum?
När jag läser det tycker jag att det osar mer religion än politik. Solriddare som försvarar den sanna tron. Häxor, Naturandar och uråldriga alviska halvgudar. Den där älvavarelsen på Karavosti med lieklor borde ju ha en handfull tillbedjare som tolkar varenda rörelse hon gör. Typ dyrkan av den levande Guden.

Jag skulle hellre spela Gudsförnekare än agnostiker i Symbaroum.

 

[Styrman]

I vår grupp har känslan av katolska kyrkan och protestanter infinit sig. En religiös maktkamp som är av politisk karaktär men även den allmänna gudstron hos folket. En spelare är Prios troende men reformist nu mera (efter i köttet buret), barbarernas gudstro har vi porträtterat mer som naturreligion. En gud för varje företeelse. Men mina spelare är nyfikna på religionerna så det har inte utforskats så mycket. Men vist skulle jag se häxorna mer som barbarernas teurger än ordo magiker.

 

[Henke]

Inte funderat så mycket över det här. Precis som nämnts ovan så har fokus legat mer på politik än religion och det vore skithäftigt att få in den aspekten då jag tänker att politiska förbund kan vältas av religions-konflikter eller tvärtom.

När det gäller Ambrier vs. Barbarstammar så är min enkla grundtanke att Ambrierna har en mer ordnad religion lik mörka medeltidens kristendomen i Europa, medan barbarerna mer påminner om olika indianstammar med tro på den besjälade naturen etc som Ambrierna mest ser som ociviliserade vildar.

 

[Rangertheman]

Hur tänker du kring Häxorna som ev. religösa ledare istället för Barbarernas Ordo Magica filial?

Jag tänker mig att häxorna är uttydare av andarnas viljor och bevarare av tabun, snarare än den vetenskapliga approachen hos Ordo Magica. Lite shamanistiskt.

 

[Rangertheman]

Jag har en teori:

Spoiler

Barbarernas religion, de gamla gudarna och Prios är egentligen samma religion, bara delvis förändrad i olika riktningar över tid. Det skrivs på flera ställen att Prios ursprungligen var en av de gamla gudarna innan han blev Den Ende. Sannolikt finns det andra naturväsen och gudar som gjort samma resa.

 

[Lightshy]

Jag har en teori:

Spoiler

Barbarernas religion, de gamla gudarna och Prios är egentligen samma religion, bara delvis förändrad i olika riktningar över tid. Det skrivs på flera ställen att Prios ursprungligen var en av de gamla gudarna innan han blev Den Ende. Sannolikt finns det andra naturväsen och gudar som gjort samma resa.

Titta på tabellen längst ner på sid. 34 i Äventyrspaket 2.

 

[Rangertheman]

Titta på tabellen längst ner på sid. 34 i Äventyrspaket 2.

Japp, och det förstärks ytterligare i Mörkret kallar.

 

[Bifur]

Jag har en teori:

Spoiler

Den tanken är basen för vad som presenteras i Mörkret kallar, inspirerat av vad som verkar vara Kalthars gudinna i Slocknad stjärna. Jag tycker också den gemensamma bakgrund för människorna som presenteras i Mörkrets moder pekar i den riktningen. Inte så att allt kan härledas från Hamans kyrkas olika principer rakt av, men att det är grunden för hur sentida religion ser, även om det finns en del som talar emot det också.

I övrigt har det för oss varit som för er andra. De religiösa motsättningarna hamnat i bakgrunden för de politiska. Vi har visserligen RP nära bundna till både Reformisterna och häxorna men det är främst bakgrund, det styr inte deras agerande annat än politiskt.

Häxorna uppfattar jag precis som shamamer eller godar - de har en allmänt andlig ställning men tillbedjan och uttolkning sköter folk mest själva. Inga häxor har exempelvis än så länge varit direkt knutna till någon specifik gudom.

Överhuvudtaget är religionerna lite för lite beskrivna för att det ska gå att rollspela så hårt på dem. Vad tror egentligen en Arex-följare? Hur ser Prios på äktenskapsbrott? Solkyrkan liknar ju katolska kyrkan men ideologisk vet vi inte mycket mer än att man vill "förädla naturen", någon slag nitgtej där hårt jobb ses som heligt. Nej, ska det gå att göra ordentligt tror jag att spelgruppen måste definiera betydligt mer religiösa riktlinjer än vad som finns på pränt nu.

Finns gudarna i metafysisk mening? Jag tror inte det. Det mesta tyder på att alla övernaturliga krafter kommer från samma källa... oavsett hur de kläs. Sen kommer det nog aldrig etableras i spelböckerna och för RPna kommer det antagligen kvitta. Det är som misstanken som antyds i Warhammer om länken mellan Kaos, Magins vindar och prästernas böner.

 

[Paal]

En av mina spelare är faktiskt en Arex-dyrkare. Mestadels har han rådfrågat spårulven om guidning i beslut, att leda hans väg. Några gånger har han fått insikter eller syner direkt från Arex, dock ofta tvetydiga och luddiga sådana.

Annars är det mest SLPs som stått för det religösa troendet. Både Sarvola och Deseba den äldre genomsyrades och karaktäriserades av sin tro. Även solriddarna har utmärkts av sin tro, eller snarare fanatism, vilken gör dem närmast omöjliga att resonera med.

 

[obak]

Sen skall man undvika att falla i fällan organiserad religion = ond, naturreligion = god.
Nu har jag inte stenkoll på symbas religioner, men tropen med en konservativ, despotisk, korrupt, patriarkal pseudokatolskkristen kyrka som bränner folk på bål som nån slags totalitär nordkoreansk terrorkult vis avi goda naturkramande häxor som förlöser barn och botar tandverk, äter böngroddar och pratar med 'riktiga' gudar.

 

[Mork]

Jag är intresserad av hur ni som spelar Symbaroum använder er av de olika religonerna och vad ni gör för att bygga spelvärlden med religonens hjälp.
Jag lyckas enbart få det till att bli olika fraktioner med politiska agendor.
Jag skulle vilja att det kanske användes religösa uttryck när spelare pratar eller att karraktär vägrar göra något som strider mot deras tro.
Kanske har ni några andra ideer?
Detta känns inte så svårt när det kommer till Prios dyrkan och de övriga ”Gamla Gudarna” i Ambriska tron.
Men hur blir det för Barbarer? De har ju olika gudar, men det finns väldigt lite skrivet i reglerna om hur deras tro ter sig. Och hur spelar Häxorna in i detta?
Är de någon sorts Prästinnor/Präster eller är de bara Barbarernas variant på Ordo Magica?

Hur tänker ni?

En av mina spelare är teurg och spelar den rollen väldigt väl. Han ifrågasatte tidigt dogmatismen inom religionen och blev snabbt fäst vid Deseba och Sarvola, så det har fallit ut väl. Och detta gjorde han innan rebellerna blev ett begrepp. Mitt tips är väl att låta en eller två spela teurg och sedan låta dem spela Klockan klämtar för Kastor och sen i Köttet buret, för att stärka detta ytterligare. Lägg gärna lite krut på händelsen med Sarvola i VV och låt dem träffa Deseba i VV. Övriga i gruppen har dock inte varit lika övertygade, vissa har ifrågasatt och vill inte stöta sig med Prioskyrkan. Men det ser jag som intressant och naturligt. Däremot har en del händelser skett som gjort att även de andra börjat se kurian och templarerna som andra sidan, exempelvis delen med Sarkomals profetia i VV, där de tvingas dräpa templarer för att ta profetian till drottningens utsände i Tistla Fäste. Händelsen passerade inte utan misstankar och vittnen. I sängen på värdshuset låg den tredje brodern, som via Iakobo av Navarra krävt att Nattbäcka ska utlämna gruppen misstänkta för mord och stöld. Detta har Nattbäcka vägrat, men den siste brodern Mekele har såklart sökt sin hämnd och var nära att lyckas i HH utanför Farah Moron. Tack vare de andra solriddarna på plats räddades dock hans liv, men riddarna förklarade att Mekele inte längre hade rätt till ytterligare duell. Ja, så har det varit i min kampanj och det har aktualiserat religionen. Motorn är dock gruppens rebelliske teurg!

 

[Mork]

En av mina spelare är teurg och spelar den rollen väldigt väl. Han ifrågasatte tidigt dogmatismen inom religionen och blev snabbt fäst vid Deseba och Sarvola, så det har fallit ut väl. Och detta gjorde han innan rebellerna blev ett begrepp. Mitt tips är väl att låta en eller två spela teurg och sedan låta dem spela Klockan klämtar för Kastor och sen i Köttet buret, för att stärka detta ytterligare. Lägg gärna lite krut på händelsen med Sarvola i VV och låt dem träffa Deseba i VV. Övriga i gruppen har dock inte varit lika övertygade, vissa har ifrågasatt och vill inte stöta sig med Prioskyrkan. Men det ser jag som intressant och naturligt. Däremot har en del händelser skett som gjort att även de andra börjat se kurian och templarerna som andra sidan, exempelvis delen med Sarkomals profetia i VV, där de tvingas dräpa templarer för att ta profetian till drottningens utsände i Tistla Fäste. Händelsen passerade inte utan misstankar och vittnen. I sängen på värdshuset låg den tredje brodern, som via Iakobo av Navarra krävt att Nattbäcka ska utlämna gruppen misstänkta för mord och stöld. Detta har Nattbäcka vägrat, men den siste brodern Mekele har såklart sökt sin hämnd och var nära att lyckas i HH utanför Farah Moron. Tack vare de andra solriddarna på plats räddades dock hans liv, men riddarna förklarade att Mekele inte längre hade rätt till ytterligare duell. Ja, så har det varit i min kampanj och det har aktualiserat religionen. Motorn är dock gruppens rebelliske teurg!

*Iakobo av Vearra skulle det såklart vara.

 

[Rymdhamster]

Så, det här är lite mer ur allmänt rollspelsperspektiv då symbaroum ännu inte är något jag fastnat för (hoppas på D20-versionen ska göra det hela lättare för mig).

Som spelare orkar jag inte alltid sätta mig in i all fluff som finns i rollspel, och mer så på senare år. Där jag för i tiden kunde sitta och läsa hela uppslagsverk i timmar för att sätta mig in i en värld har jag nu svårt att ta mig igenom mer än ett par A4. Och då snackar vi "totalt", inte bara för religion. Och då få rollspel är så pass kortfattade nu för tiden får man klippa bort lite bitar.

Och jag vet att det finns många spelare som är ännu sämre än mig på det här =D

Min normala fråga när SL vill att jag väljer en gud är typ "jag tycker om att slåss, och dricka vin. Vilken gud passar för det?" eller "Jag är en grubblande kunskapare, vem är vishetens gud?" så får jag ett namn, och då ögnar jag igenom det kapitlet lite snabbt på jakt efter nånting att gå på (ofta är det allt för luddigt beskrivet för att ta till mig något på allvar). Sen kommer jag antagligen sätta mig in mer i det hela allt eftersom, när jag känner att karaktären känns som att den kommer överleva och spelet är kul och allt det där.

Ofta blir det här lättare när det är ett spel jag är bekant med, dels för att jag sugit i mig lite grundläggande info genom osmos, dels för att jag har bättre känsla för vilken typ av karaktär jag kan sätta ihop enligt systemet.

Om du som SL vill att jag som spelare ska sätta mig in det hela och faktiskt spela lite på religionen skulle jag behöva en sammanfattning av alla aktuella religioner enligt typ följande model:

[Namn på religionen]
[Gudens/arnas namn]
[Symbol för religionen - bild eller beskrivning]
["uniform" - klär sig präster och följare på något särskilt sätt]
[1-3 kärnpunkter - vad gör den här religionen, vad är "budorden". Obs, max 1 mening per punkt. Ett par ord bör vara tillräckligt]
[kort allmän beskrivning]

Exempel:

Den heliga dualitetens tempel
Gudar: Cupric den hetlevrade och Auruma den lugna
Symbol: Ying-yangsymbol i guld och koppar
Uniform: präster tvåfärgade kåpor - gult och rött. Många följare har en tabard eller mindre tygstycke i samma färger.

*Omfamna känslosvängningar för alla känslor är heliga
*Deklarera dina känslor högt, så de omkring dig vet hur du känner dig

Templet har sitt högsäte i Alarmien, men är vida spridd och uppskattat av de som inte vill lägga band på sina känslor. Många barbarer är ivriga följare, även om templet av princip avråder från att låta ens känslor gå ut över andra.

Om du ger mig ett A4:a med sex-åtta sånna sammanfattningar och ber mig välja en så kan jag göra ett betydligt mer medvetet val redan från start. Det gör mig lättare att spela mer på det.

 

[God45]

För att följa Rymdhamstern och göra det här till en mer generell diskussion... Jag är nästan alltid religös i rollspel. Men jag använder nästan alltid det som en metafor för riktig religion och utforskar spirituella teman. Så jag brukar inte låtsassvära eller gå ”Kristal Jesus vill inte att vi stjäl!” för båda de grejerna är dumma. Ge mig ett teodicéproblem eller en religös schism att bita i.

Jag står inte ut med paganism som den framställs i rollspel. Det är alltid någon idotisk naturdyrkan innan industrialismen kickat in och börjar förstöra naturen. Det blir bara galningar med en religös impuls men något fel med dem som vill mörda alla som vågar lägga en sten på en annan för det är den onda ”CIVILISATIONEN”!. Och låt oss vara ärliga, allting hade varit bättre om man kalhög den onda skogen.

 

[Mork]

För att följa Rymdhamstern och göra det här till en mer generell diskussion... Jag är nästan alltid religös i rollspel. Men jag använder nästan alltid det som en metafor för riktig religion och utforskar spirituella teman. Så jag brukar inte låtsassvära eller gå ”Kristal Jesus vill inte att vi stjäl!” för båda de grejerna är dumma. Ge mig ett teodicéproblem eller en religös schism att bita i.

Jag står inte ut med paganism som den framställs i rollspel. Det är alltid någon idotisk naturdyrkan innan industrialismen kickat in och börjar förstöra naturen. Det blir bara galningar med en religös impuls men något fel med dem som vill mörda alla som vågar lägga en sten på en annan för det är den onda ”CIVILISATIONEN”!. Och låt oss vara ärliga, allting hade varit bättre om man kalhög den onda skogen.

Det coola, anser jag, är att skapa kampanjer som inte är svart-vita och där det du trodde var gott, visar sig vara det omvända i slutänden. Därför funderar jag själv på att kuppa i slutet av den här Törnetronserien. Jag ser ju ungefär vart det barkar (om inte spelkonstruktörerna lurat mig fullständigt på plotten). Min kupp skulle därför kunna vara så här: RP har hela tiden trott att Kurian har fel. I slutet krossas kurian – men plötligt tar mörkret över! Den enda realistiska kostnaden för att hålla mörkret stången var alltså att offra sig åt Krigets Prios.
Eller: Reformisterna vinner först, men snart omvandlas den nya regimen till en maktfullkomlig skräckregim! (Nya behov av hjältar behövs inför nästkommande kampanj!).
Eller: Kalthar hade alls icke krupit till korset och ångrat sig, han bytte bara taktik och styr drottningen och tar över! (Ny kampanj hägrar!)