Är regeltunga spel döda?

[krank]

Hur betraktar folk presentationen av rollpersonens bakgrund egentligen? Jag får lite intrycket att rollpersonerna presenteras för SL i text. Är det vanligt?

Jag har sett många olika varianter, både skriftligt och in person.

Numera när vi har sociala medier etc tycker jag text funkar utmärkt – man behöver inte träffas för presentera bakgrunden, utan kan bara länka till ett google docs-dokument. Det går mycket, mycket snabbare för mig att läsa ett dokument än att någon ska liksom berätta bakgrunden. Jag tycker också läsning är ganska lätt, det är nästan mitt föredragna sätt att ta in information. Ljud-information är mycket jobbigare, för mig, att "hålla kvar" och minnas.

En hel del av det bakgrundsgrejs jag funderar på är dessutom sånt som aldrig når SL. Det är grejer som liksom inte berör nånting vi gör gemensamt kring spelbordet eller som SL behöver ta hänsyn till, och som de andra spelarna inte heller behöver känna till. Sånt jag inte känner att jag behöver tråka ut nån annan med, men som jag upplever förhöjer min spelupplevelse.

När jag hittar på bakgrundsgrejer till min rollperson är det ju inte för att göra vårt gemensamma spel bättre. Jag gör det inte för att bidra till "vår berättelse" och jag är helt ointresserad av huruvida SL greppar tag i grejerna och gör äventyr av dem. Faktum är att jag ibland kan tycka att det är lite jobbigt och onödigt när min rollpersons bakgrund ska hålla på och spelas kring.

Bakgrundens uppgift är att ge mig en känsla av att min rollperson "finns på riktigt" och är en tredimensionell person i den fiktiva värld vi spelar i – den värld jag också vill kunna låtsas "är på riktigt".

 

[DanielSchenström]

Jag tror inte regeltunga spel är döda, eller döende. Jag tror det alltid kommer finnas en bredd i spelar- och spelledarbasen med olika preferenser.
Vart regeltyngden ligger spelar också stor roll. Jag har inga problem om det tar tid att göra rollpersoner, men det kan vara olämpligt om man är många spelare och ska göra rollpersoner samtidigt och man bara har en regelbok att dela på, med mycket att läsa. Om det är mycket tyngd för att nå samma spännvidd av resultat som ett lättare system så känns det onödigt. Om ett spel använder regler för saker som skulle vara enklare att avklara om det genomfördes som i verkligheten så stör jag mig.

Under spel, om tyngden ligger hos spelledaren men den gillar det och kan hantera det är det ok, och om inte så är jag ingen fan. Generellt gillar jag högre granularitet, men inte hög komplexitet.

I stort tror jag att enklare och snabbare system vinner mer mark. Quality of Life-lösningar som man diskuterar inom dataspelsdesign, hur länge man håller någon intresserad av ett ämne och sånt i världen omkring oss påverkar förväntningar som främst nyare spelare har på spelandet. För dem som spelat längre finns en erfarenhet som gör att man kan avgöra bättre vad man själv gillar, och det ändras ofta med tiden och omständigheterna.

Personligen är mina favoritregler AD&D 2nd ed med enbart grundregelböckerna. Det spelet håller den fart jag gillar, har tillräckligt många möjligheter. Det är inte perfekt, men det kan jag fixa med små egna ändringar. Mitt trivselspann löper från Vampire the Masquerade 2nd ed med enbart grundboken som lättast till Shadowrun 2nd Ed med tilläggsregler för klasserna som tungast. Den sistnämnda är över trivselgränsen om inte spelarna kan sina regler för cyberrymdande och magi.

 

[Bifur]

Hur betraktar folk presentationen av rollpersonens bakgrund egentligen? Jag får lite intrycket att rollpersonerna presenteras för SL i text. Är det vanligt?

Jag ser helst att det, oavsett längd, skrivs ner när jag är SL. Dels för att folk kanske glömmer annars, dels för att jag inte ska behöva skriva ner (och kanske missförstå) och dels för att det är lättare att hantera längre fram (hm, hade inte den där RPn jobbar där tidigare, hur var det nu...).

Sen finns det klart undantag, typ om allt som hittas på ryms på rollformuläret så räcker väl det.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, rätt använda kan de vara otroligt effektiva och ge en RP krokar som ett mer samlat grepp från spelaren riskerar att slipa ner. Men då ska de också bidra med något som kan gå rakt in i spelet - händelser, relationer, ideologi - inte bara detaljera uppväxt, behövs det så ger det sig ändå utifrån vilken typ av RP som väljs.

Western IV är ju tyvärr dåligt på det där. Jätteroliga familjetabeller -- förutom att de inte krokar in i något som har med spelet att göra.

 

[afUttermark]

Jag kan inte göra en karaktär till ett rollspel utan att tänka igenom allt den har gått igenom från födelse tills dess den kommer i spel. Mitt problem har varit att i bakgrundshistorien har jag alltid velat att ha gjort coolare grejer än jag sen kan lösa när jag väl är i spel. Därav min lycka när vi gick till att börja spela Hjältarnas Tid/Kopparhavets Hjältar och jag fick göra en väldigt duglig rollperson där man faktiskt kan skriva in en cool backstory som förklarar varför man har 85 i status och 90 i Glav. Jag lade ner ungefär asmånga timmar på att finslipa Moloks bakgrundshistoria, något som jag inte hade mycket för(tack Måns)

 

[dancodan]

Jag tänkte närmast på att old school (vilket var den formulering du använde) i rollspelssammanhang är starkt förknippat med OSR, vilket är raka motsatsen till regeltyngd/detaljism.

Nu förstår jag vad du menar, tack för förklaringen =)

 

[Bifur]

Western IV är ju tyvärr dåligt på det där. Jätteroliga familjetabeller -- förutom att de inte krokar in i något som har med spelet att göra.

Tänkte faktiskt på det som exempel. Dessutom gav de ingen spridning. Tror jag slog fram tre RP på test och alla fick i princip samma bakgrund (typ arbetarklass i Ohio med irländsk eller tysk bakgrund). Säkert historiskt korrekt men rätt ospännande.

 

[Genesis]

Jag har inte sett en nedskriven bakgrundshistoria sedan 90-talet. Förutom i färdigskrivna scenarion, såklart.

 

[Minimoni]

Tänkte faktiskt på det som exempel. Dessutom gav de ingen spridning. Tror jag slog fram tre RP på test och alla fick i princip samma bakgrund (typ arbetarklass i Ohio med irländsk eller tysk bakgrund). Säkert historiskt korrekt men rätt ospännande.

Har precis motsatt erfarenhet. Har varit SL för väldigt många kampanjer till Western IV och bakgrundstabellerna har alltid bidragit till att ge karaktärerna själ. Så visst har det förekommit en del karaktärer med bakgrund från länder i Europa. Har dock haft karaktärer från Osmanska Väldet, massor av etniciteter från Kina samt karaktärer med olika bakgrunder från Afrika.

Samtidigt har tabellerna som sagt givit både spelarna och mig som SL många krokar att ta tag i.

 

[Monokel]

Hur betraktar folk presentationen av rollpersonens bakgrund egentligen? Jag får lite intrycket att rollpersonerna presenteras för SL i text. Är det vanligt?

Spelaren skriver ner ramarna för sin rollperson på gruppens wiki. Rollpersonen har en offentlig sida (grundläggande info, utseende, bilder, lite citat, eventuella speldata) och en hemlig sida som bara är till för SL och spelaren. Spelaren skissar upp bakgrunden där och lägger ut lite krokar. SL går in och hjälper till att lägga ut ännu fler krokar, spelvärldsrelevanta detaljer och frågor ("jaså, du växte upp på Isfahan? Det var där du första gången träffade löjtnant Marion. Hur träffades ni? Hur reagerade din familj när eldskulten kom dit?"). Spelaren kommenterar, protesterar och/eller svarar. Osv.

...så gör väl alla...?

 

[Lupus Maximus]

Hur betraktar folk presentationen av rollpersonens bakgrund egentligen? Jag får lite intrycket att rollpersonerna presenteras för SL i text. Är det vanligt?

Jag föredrar att vara en del av processen, och vi bollar fram och tillbaka, så att spelaren förhoppningsvis känner sig nöjd och att det passar deras koncept, och jag tycker det passar in i settingen. I D&D5 gruppen som jag för närvarande är spelare i så körde jag samma variant, men satt på spelarsidan i stället.

Jag är inte så glad i att få en färdigskriven text jag inte har varit delaktig i skapandet av. Risken är för stor enligt mig att den inte kommer vara användbar, samt att jag inte har en aning om vad som spelaren uppfattar som viktigt, och vad som är utfyllnad för att knyta ihop händelserna.

 

[Ymir]

Det bästa rollpersons-bakgrundsskapandet jag sett är det hi-level hack av Dread som vi körde i en Kult-kampanj. Idén är, som i Dread, att rollpersonsskapande går ut på att SL ställer ledande frågor som spelaren ska besvara, men twisten vi körde var att göra det diegetiskt, så att -rollpersonen- ska svara på frågorna. Detta kombinerade på ett genialt sätt kampanjplanerande och rollpersonsskapande och backståry i ett. Jag tror det är bäst lämpat för djupimmersionskampanjer som den vi körde, dock, eftersom resultatet lätt blir en halv novell. Denna halva novell blir dock förbannat mer kampanjrelevant, rolig och meningsfull än om man bara låter spelarna unilateralt skriva backståry.

Exempel!

 

[entomophobiac]

Jag förstår inte varför folk inte vill lägga tid på karaktärsskapande.

Håller med dig helt i sak, men inte i metod. Jag gillar också rollpersoner som har djup och ser det också som omöjligt att ge dem det på mindre än 20 minuter.

Men däremot ser jag det bästa rollpersonsskapandet som det som sker i spel. På samma sätt som en serieskådespelare lär sig sin roll över några avsnitt så lär du dig din rollperson som spelare. Du reder ut frågetecken, hittar en röst som passar, och hittar din plats i den övriga gruppdynamiken. Det är nästintill omöjligt att skapa den dynamiken i rollpersonsskapandet eftersom det generellt bara är du som vet vad som står på ditt rollformulär. Och även i spel där relationskartor och andra knep används så blir mycket av informationen som skapas ganska "torr" information som behöver lite interaktion för att kunna användas i praktiken.

Det vi generellt diskuterar mest på en eventuell Session 0 är hur gruppen passar ihop. Hur vi känner varandra, vilka SLPer vi känner gemensamt, vad vi vill uppnå, varför, för vem, etc. Gruppdynamiken är så gott som alltid viktigare än en detaljerad bakgrund eller andra detaljer som bara rör en enda individuell rollperson. Tycker jag, i alla fall.

 

[Lemur]

Jag förstår inte varför folk inte vill lägga tid på karaktärsskapande.

Hade du läst vad folk skriver i tråden så hade du vetat att folk gärna lägger ner tid på karaktärsskapande. Jag har skrivit det innan men nu skriver jag det igen: med 20-30 minuter syftar jag på de renodlat mekaniska bitarna. Som exempel i en diskussion om vad som är regeltungt kontra regellätt.

Karaktärer fördjupas, enligt mig, inte alls av att en spenderar en timme extra med matematiska uträkningar för att hitta skadebonus, kp per kroppsdel osv.

 

[dancodan]

Hade du läst vad folk skriver i tråden så hade du vetat att folk gärna lägger ner tid på karaktärsskapande. Jag har skrivit det innan men nu skriver jag det igen: med 20-30 minuter syftar jag på de renodlat mekaniska bitarna. Som exempel i en diskussion om vad som är regeltungt kontra regellätt.

Karaktärer fördjupas, enligt mig, inte alls av att en spenderar en timme extra med matematiska uträkningar för att hitta skadebonus, kp per kroppsdel osv.

Ja det kan mycket väl vara så att det är många missförstånd i tråden.
När jag pratar om att lägga tid på karaktären så menar jag all tid man lägger på karaktären och inte enbart utvalda delar (tex mekaniska).
När jag tolkar ditt inlägg så verkar du tänka på sifferbiten när du diskuterar lagd tid.
Eftersom vår definition av ursprungsfrågan skiljer sig så kommer våra svar skilja sig, oavsett om vi tycker lika.

Som exempel så kan jag absolut hålla med att 30 minuter på den mekaniska biten är fullt tillräckligt.
När vi skapade karaktärer i Eon4 så tog nog den mekaniska biten 30 minuter, sen att väva ihop bakgrundstabeller med en passande story tog nog 3 timmar.

Ps. Jag ser att du förutsätter att jag inte läser vad folk skriver i tråden men det kan jag försäkra dig om att jag gör =)

 

[dancodan]

Men däremot ser jag det bästa rollpersonsskapandet som det som sker i spel.

Ja mycket av utvecklingen sker under spel. Det håller jag med om.
Jag försöker göra bägge tror jag.
1. Skapa en karaktär med djup och krokar vid session 0.
2. Utveckla karaktären med ett större djup under spel.

 

[Genesis]

Jag börjar mer och mer vara av åsikten att mycket av det där som man gör när man skapar en rollperson lika gärna kan göras under spel. Här tycker jag att det finns mycket potential för nya lösningar. Jag vill sätta igång och spela i princip direkt, men sedan kan gärna spelsystemet vara med i början och ge mig poäng, bakgrundstabeller eller liknande under spelet, som jag sedan väver in i scenerna. Bygga rollpersonen framför kameran, så att säga. Annars måste jag göra jobbet två gånger. Först ska jag lägga tid på att definiera och fippla med min rollperson för att få fram kroken, sedan måste jag visa upp kroken i spel också, innan den kan användas. Det känns ju lite platt om första gången min gamle onkel kommer i spel är när han har hamnat i trubbel och behöver min hjälp. Jag vill ju först introducera honom i mer normala omständigheter, annars finns det ju liksom inget bete på kroken. Jag har inte investerat i min onkel, för jag har aldrig träffat honom.

 

[entomophobiac]

Här tycker jag att det finns mycket potential för nya lösningar. Jag vill sätta igång och spela i princip direkt, men sedan kan gärna spelsystemet vara med i början och ge mig poäng, bakgrundstabeller eller liknande under spelet, som jag sedan väver in i scenerna.

Det här var en skitsnygg grej jag reagerade på i FATE, där tipset är att du kan sätta ut färdighetspoäng under spel.

E.g., när ni kommer till den låsta dörren kan du plocka Burglary och förklara varför du kan det. Eller slänga in en Deceive när du behöver ta dig igenom en konversation. Du etablerar något om din rollperson, och stunden går att "lösa" för den som önskar progression.

Finns helt klart ännu mer att utforska här!

 

[Sömniga Isaac]

Det här var en skitsnygg grej jag reagerade på i FATE, där tipset är att du kan sätta ut färdighetspoäng under spel.

E.g., när ni kommer till den låsta dörren kan du plocka Burglary och förklara varför du kan det. Eller slänga in en Deceive när du behöver ta dig igenom en konversation. Du etablerar något om din rollperson, och stunden går att "lösa" för den som önskar progression.

Finns helt klart ännu mer att utforska här!

Jag har själv inte hunnit testa det men det finns ett stycke i pathfinder 2 som utgår ifrån att gruppen börjar på level 0 för att spela ut hur bakgrunden speglar rollpersonen utifrån den folkgrupp rollpersonen kommer från och hur detta senare ledde fram till den klass som rollpersonen valt att tillhöra då den väl valde att lämna sitt trygga hem och äventyra. Jag gillar tanken och innan någon påpekar det så är jag medveten om att metoden inte är ny för PF 2, men det är kul att se att pathfinder tagit med sig det som en möjlig metod att bygga sin rollpersons bakgrund genom. Det är en metod som gör, vilket nämndes tidigare i tråden, att bakgrunden känns levande och aktuell vid spelbordet istället för något som måste göras och sedan har väldigt liten påverkan på vad som händer runt spelbordet framöver.

 

[Kalil]

Ok, ärligt så har jag inte läst tråden. Men nej. D&D5 är 90% eller mer av marknaden. Och är groteskt regeltugnt. Så nej, regeltunga spel håller inte på att dö ut.

Alla spel som inte är D&D 5 är däremot redan döda. Typ som Atari.