Är rollspel för lätta ?

stenhöna

tellstory
Joined
5 Oct 2002
Messages
964
Location
Hamburg
kaptendral;n349425 said:
Kanske hamnar lite OT nu men herrejävlar vad sant det här är och vad jag önskar att både jag och alla andra som SLade när vi var yngre hade förstått det!
Finns en del välbetalda regissörer som behöver lära sig detta också. ;)

Sen när man väl har tydliga stakes, om det är för lätt eller svårt handlar väl om att hitta en sweetspot med lagom mycket stress. För mycket och man blir apatisk, för lite och man blir uttråkad.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,963
Location
Stockholm
Jag tycker att rule 0 är ett bevis i sig på att (många) rollspel inte är för "lätta" om vi pratar trad-äventyr av klassisk modell. Rule 0 används i min erfarenhet ofta för att hjälpa gruppen ur TPK:s och att det finns en sådan out (ofta) med explicita instruktioner för att spelledaren ska "göra historien bättre" så finns helt klart en risk att förlora :)
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
stenhöna;n349423 said:
Och det är jätteviktigt att det är tydligt om spänning ska uppstå. Om en strid saknar risk för permanenta konsekvenser, så finns inga "stakes" och är alltså berättande irrelevant (viktigt för actionfilmer också). Vanligtvis kan skador läkas till 100% i tradspel, och äventyrarna brukar inte få PTSD som förstör deras äktenskap efter varje strid. :) Men om en strid avgör samhällets inrikting för hundratals år, eller mindre high-concept, kanske påverkar din relation till din far, så finns tydliga stakes.
Jag måste nog säga att för mig krävs nog mer än stakes för att jag ska engagera mig – jag behöver också känna att jag faktiskt har reella möjligheter att påverka situationen. Och jag upplever att rollspelsstrider i allmänhet har för mycket slump för att det riktigt ska gå. Om allt ändå inte beror på något jag gör, utan bara något tärningsslag, varför ska jag bry mig? Slå tärningarna ni, berätta för mig efteråt vad som blev resultatet.

Varför inte hänga upp samhällets inriktning, eller min relation till min far, på något roligare/mer spännande/mer intressant? Varför ska det prompt vara strid hela tiden? Strid har allt jag tycker är astråkigt med tärningsslag, gånger tio.

(Plus att jag har supersvårt att "leva mig in i situationer" där man slår plast och räknar matte… Som sagt, strid är "kan ni väcka mig när vi kan återgå till rollspelandet =) )
 

stenhöna

tellstory
Joined
5 Oct 2002
Messages
964
Location
Hamburg
krank;n349428 said:
Varför inte hänga upp samhällets inriktning, eller min relation till min far, på något roligare/mer spännande/mer intressant? Varför ska det prompt vara strid hela tiden? Strid har allt jag tycker är astråkigt med tärningsslag, gånger tio.
Vem säger att fysisk konflikt måste bero på slump? Kan ju finnas andra regelsystem, eller att RP måste använda sin fantasti och kreativitet för att övervinna en mäktigare motståndare.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,666
krank;n349428 said:
Varför ska det prompt vara strid hela tiden? Strid har allt jag tycker är astråkigt med tärningsslag, gånger tio.
Men blandar du inte ihop strid med döden med din aversion mot slump? Om strid inte var slumpmässig utan avgjordes genom att jämföra fasta värden, vore den mer acceptabel då? Eller är en potentiellt dödlig sjukdom ett lika trist inslag för att driva intrigen som en strid?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Bifur;n349434 said:
Om strid inte var slumpmässig utan avgjordes genom att jämföra fasta värden, vore den mer acceptabel då?
Om den avgörs genom något jag faktiskt kan påverka så är det givetvis bättre än slump (i mina ögon), men döden som konsekvens är fortfarande trist (för mig). Om döden är ständigt närvarande som "stakes" så blir jag (som jag redan försökt förklara) mindre engagerad i rollpersonen – om RP ändå kan dö när som helst, varför ska jag bry mig?

Döden som risk passar – i mina ögon – bäst om det görs någon gång per kampanj och då vid något slags klimax. Inte när det sker vart och varannat äventyr. (Och helst inte genom strid, för strid tycker jag som sagt inte är så spännande. Våld är överhuvudtaget alldeles för korkat för min smak)

Bifur;n349434 said:
Eller är en potentiellt dödlig sjukdom ett lika trist inslag för att driva intrigen som en strid?
Om du menar typ "rollpersonerna måste lösa äventyret för att inte dö av sjukdom/gift/whatever" så upplever jag även det som ganska slött och trist.



Alltså: all heder till er som gillar döden som grej i rollspel. Go on, gör er grej. Jag tänker inte hindra er. Jag är bara helt ointresserad av döden, strid och slump själv. Jag tycker inte ens det måste vara så himla spännande hela tiden…
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Som jag ser på det så handlar det om Investering och Payoff. Dvs vad jag sätter in i spelet, och vad jag får ut av det.

Olika typer av rollspel har olika typer av investering och payoff.

Ta t.ex OSR som en genre? OSR är X antal spelare mot en "hinderbana" (behöver inte vara linjär) som är fylld av fällor, monster osv. Det finns en rejäl dos av slump och fuckar man upp ett slag så är man död.
Man investerar tid för att spela och man investerar planering i karaktärerna man skapar.

Hur får jag då min payoff? Ungefär som i Bloodbowl. Ett komplext spel av Risktagande och Riskminimering (jag måste ha taktiska val att göra och risktagandet måste ha riktiga konsekvenser...dvs risken att ens karaktär dör eller till och med en party-wipe), och helst en stor dos av uttryck för kreativitet.
Så länge man har lite olika möjligheter och förmågor är det kul. Men det kan bli great. Ta det här exemplet:

Vi är på bakom en stendörr på toppen av ett aztek-goblin pyramidtempel (där vi har fått reda på att de dyrkar mörka orciska dödsgudar). Utanför väntar två stycken bepansrade och jättelika albino-apor, tre stycken goblinbossar (präst, krigare, magiker) och ett helt band av elit-goblinkrigare. På tre av sidorna så finns det trappor, och nedanför trapporna så finns hela stadens befolkning (plus ett plock av grodmän, mörkeralver och andra otrevliga varelser).
Mitt eget party består av en barbar/tjuv/hobby-arkeolog (spelad av yours truly), en tortle krigare (skölpaddsman) och två magiker. Vi hade kunnat slåss bara i en rak fajt, men det hade varit en ganska säker död. Meeeen. Jag har en plan. Min karaktär kan snacka orciska och har lyckats tyda mycket av deras religon när vi utforskade templet så.... "Vem är lättaste att förklä till en demon?" En kombination av smink, minor illusions och en Enlarge person spell så har vi en tortle-krigare förklädd till orcisk dödsgud. När tortlen bryter sig ut igenom tempeldörren kastar en av magikerna magic mouth på mig, jag skriker ut en rad orciska hot med min nu mörka och mullrande röst. Mellan den jättelika förklädda tortlen och mörka förbannelser på deras rituella språk så lyckas vi skrämma goblinera så mycket att alla förutom prästen och jätteaporna retirerar ner för tempeltrapporna, vilket gör att jag och en av magikerna kan ge sig på goblinprästen medans tortlen och den andra magikern håller tillbaka jätteaporna. Mellan mig och magikern så är prästen ganska snabbt avslutad, tortlen har lyckats ta ner den ena jätteapan och den sista jätteapan är ingen match för hela vårat party. Men nu är elitkrigarna och de två kvarvarande bossarna på väg upp igen. Jag och tortlen hjälps åt att välta en cermoniell pelare, som vi sedan rullar nerför trappan mot goblinerna, krossar ett gäng av dem och försenar den gruppen ett par rundor, vilket ger oss möjlighet att ge oss på magikern och hans elitkrigare. Vi lyckas besegra även dem, och till sist krigarbossen när väl hans decimerade grupp tar sig upp.

Det finns dock fortfarande en hel stad av fiender kvar, och de gör sig redo att rusa upp för trapporna. Uh. Går det att ta sig ner för den fjärde sidan? Den utan trappa..."Jo, alla som fixar ett agility slag. Bättre fly än illa fäkta, så vi slänger ryggsäckarna med loot ut för pyramidsidan och beger oss ner efter dem. En av magikerna slår riktigt dåligt och krossas till döds, men de tre övriga har nu ett rejält försprång. Vi har stoppat goblinernas fruktansvärda pest-förbannelse och våra ryggsäckar är fullpackade med guld och artefakter. Nu måste vi bara ta vårat gravplundrade guld och ta oss ut denom dödsdjungeln och tillbaka till civilizationen....
Det är då jag får som högst payoff. En omöjligt strid blev en svår strid, flera riskabla payoffs lyckades (en rad olika slag, där vissa gick great, några gick bra och en person misslyckades katastrofalt men gruppen överlevde) och mycket av kreativ problemlösning.
I det här fallet hade det inte varit så kul om scenariot hade varit för enkelt. Vad hade man haft för motivering att faktiskt använda kreativa lösningar om vi bara hade kunnat banka goblinerna med brute force?

I andra spel kommer kanske en "svår och high-stakes fajt" bara ivägen. Om man spelar relationsdrama så är det kanske inte så grejt om det avbryts av eldstrid var femte minut.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,666
krank;n349437 said:
Döden som risk passar – i mina ögon – bäst om det görs någon gång per kampanj och då vid något slags klimax.
Vi pratar kanske förbi varandra? Jag syftar på döden som ett potentiellt utfall i vid mening. Det behöver inte materialiseras alls i en enda strid men ändå finnas där. Ta Tatters of the King som du ofta hyllar. Den innehåller inte en enda betydelsebärande strid. De strider som ändå finns kan utan större problem tas bort utan att det händer något med intrigen. Men den är ändå rätt våldsam, det finns potentiella hot mot RPna, mot SLP och mot världen i flera lägen - även om de oftast inte syns direkt i spel. Att ta bort dem skulle ändra kampanjen på ett avgörande vis.

Men, den här åsiktskillnaden kanske inte spelar så stor roll i praktiken. Det går utmärkt att skriva rollspel, kampanjer och äventyr som inte innehåller konkreta hot mot RPnas liv, grundkomponenterna för vad som gör dem bra/dåliga ändras inte för det. Och jag förnekar på inget vis att alltför många äventyr innehåller slentrianmässiga strider som mest är trista att rulla sig igenom.
 

stenhöna

tellstory
Joined
5 Oct 2002
Messages
964
Location
Hamburg
Bara en NB, strid utan slump kan t.ex. vara resurshantering, att varje RP får x antal träffande attacker per äventyr och sen måste välja när de ska användas. Ett annat alternativ är ett minispel, kanske schackliknande, där RP spelar mot SL, men utan några tärningsslag (som schack).
 
Top