Är rollspel för svåra?

[entomophobiac]

+1 på den. Att göra mer lättillgängliga rollspel tror jag för övrigt är en av ligans viktigaste framgångsfaktorer.

Jag har reagerat på detta i Handbok för Superhjältar—Rollspelet, bland annat. Grundegenskaper, färdigheter, krafter i flera nivåer, etc. Valde att ta bort mycket av det, bara ha en uppsättning siffror, och sen leka mer med kraftkorten, när jag spelade med mina döttrar. Hade jag spelat det som det är skrivet hade de tröttnat under regelgenomgången.

Det fick mig att fundera lite på varför det vi skriver så ofta känns som det är skrivet för oss själva snarare än en medveten publik?

 

[Bifur]

Det fick mig att fundera lite på varför det vi skriver så ofta känns som det är skrivet för oss själva snarare än en medveten publik?

Vi glider väl ifrån ämnet men anledningen är sannolikt att "vi" i stor grad utgör publiken. Många spelare uppskattar helt enkelt en grad av regelcrunch, det är i alla fall min tolkning.

Tycker det går igen i även förment enkla system som År noll-motorn. När man väl passerar det inledande stadiet blir även de lite pilliga. (Även om de alltjämt tillhör de "enklare". Undantaget är kanske Ur vatselklotet där reglerna förblir enkla hela vägen)

 

[Nässe]

Tröskeln ”regler” vette sjutton om den tar emot så mycket, de flesta börjar väl som spelare? De nybörjare jag kört med har varit nervösa för att spela teater och vara en roll, och har haft svårt för att fatta beslut och låta sin rollperson driva berättelsen. Jag har nog aldrig varit med om att en nybörjare reagerat på regelmängd.

Inte heller att man kan dö har skrämt någon jag spelat med.

Edit: Tänkte ett varv till, och det kanske finns en hel del yngre nya spelare som själva ska plugga in regler, och då kan nog många spel vara för komplexa och omfattande.

 

[dancodan]

Fast om man inte fuskar som speleldare och ändrar scenariot så finns det absolut en svårighetsgrad.

Att en spelledare reglerar antal motståndare baserat på antal rollpersoner (Enligt instruktioner i scenariot) eller lägger ut ledtrådar för att hjälpa spelarna komma vidare med hjälp av intelligensslag (enligt instruktion i nästan samtliga scenarion) när de kört fast vet jag inte om det klassas som fusk. Det får vara din tolkning.

Du nämnde CoC. Det är ju svårt av samma anledning som Bloodborne är svårt. Det är den typen av spel som nischat sig som att vara mer dödligt och attraherar de personer som gillar det. Att jämföra två branschers verk rent generellt med varandra genom att använda ett specifikt nischat spel som benchmark (eller linjal) blir väldigt fort, väldigt missvisande.

Ytterligare problematiskt att fastställa en jämförbar svårighetsgrad mellan dessa två medier utan att halka ner i en bibel av definitionsdiskussioner.
Jag personligen tvivlar på att det är "svårighetsgraden" som får folk att avstå. Det är nog mera konstformen som sådan som inte alla förstår sig på. Jag kan ha fel, men har själv inte hört någon sagt: Jag provade rollspel en gång men dog för mycket så jag slutade spela.

Jag tvivlar på att lättare "svårighetsgrader" i rollspel skulle lösa det du benämner som problemet (Jag tolkar att problemet är att för få spelar rollspel?). Dock så tror jag att man kan göra rollspelsregler mer lättillgängliga vilket säkerligen skulle öka antalet användare (Hej Fria ligan).
Men det mesta hänger nog på trender. Skulle det bli trendigt (Mer serier som t.ex. Stranger things) så skulle vi nog också se fler spelare. Och den ökningen skulle nog ske oavsett om man dog ofta eller sällan under äventyren.

 

[krank]

Fast om man inte fuskar som speleldare och ändrar scenariot så finns det absolut en svårighetsgrad.

Om det står i grundboken att man ska anpassa scenarierna efter spelgruppen så är det inte fusk.

Jag har väldigt svårt att se det som fusk, oavsett. Att modifiera scenariet är för mig bara en helt normal del av spelandet.

 

[Bifur]

Edit: Tänkte ett varv till, och det kanske finns en hel del yngre nya spelare som själva ska plugga in regler, och då kan nog många spel vara för komplexa och omfattande.

Kan så vara, men allt tyder ju på att DnD är det i särklass mest populära spelet bland nya/unga spelare. Jag har inte intrycket av att det är regellätt.

 

[Bifur]

Jag tänker annars att en viktig del just för att inte spel ska vara "för svåra" för nya spelare är att inskärpa att spelet alltid ska anpassas till vad spelgruppen tycker är kul, och att regler och scenariotext i grund och botten bara är riktlinjer.

 

[krank]

Kan så vara, men allt tyder ju på att DnD är det i särklass mest populära spelet bland nya/unga spelare. Jag har inte intrycket av att det är regellätt.

Alltså.

Jag säger inte att krångliga regler skrämmer bort alla potentiella nya spelare. Det vore bisarrt, eftersom det så uppenbart inte stämmer.

Men.

Jag tycker att det finns en fara i att enbart titta på de som faktiskt spelar. Att DnD är spelas av många nybörjare säger ju inte hur många nybörjare som avstått att börja spela. Det blir lite som de som säger att "nybörjarspelare skräms inte bort av krångliga regler, se på mig, jag började spela med Eon". Man ska nog akta sig för att använda både sig själv och de som faktiskt tagit sig över börja-spela-tröskeln, tänker jag.

Jag tror inte gruppen "potentiella nybörjare" är speciellt homogen. En del lockas av reglerna. Andra fjärmas av dem. Olika personer tycker olika saker är svåra.


Och att DnD är det i särklass vanligaste tror jag beror i ganska hög grad på andra saker än att de som börjar spela det tycker att det har den optimala mängden regler. Brand recognition där är ju helt enorm; för många är "rollspel" synonymt med D&D, liksom. Det har en särställning, framför allt kanske internationellt men jag märker motsvarande tendens bland t.ex. de av mina elever som spelar. Först upptäcker de D&D, för det är det kändaste, det "riktiga" rollspelet. Sedan om de fortsätter så hittar de andra spel. Typ.

Inte heller det är universellt, såklart. Det beskriver inte gruppen "nybörjare". Det beskriver bara specifikt mina elever.

 

[runequester]

As always apologies for English. Respond in Swedish or English as you prefer (or ignore the post if it's actually stupid )

I feel like most discussions about difficulty, challenge, balance etc. fundamentally come down to two things:

A: People not taking a look at the genre they are playing. (if we're playing superheroes, then the heroes should usually win. If we're playing the French in a 1940 ww2 campaign, it's probably not going so well)

B: People assuming they have to have a bunch of fighting in the game. (Why?)

I am a strong believer in always treating the game world seriously and realistically. If there should be 8 guards here logically, then there's 8. The players will have to find a way of dealing with that.
Conversely, if there logically should only be 1, then there's only 1.

The players can't take on 8 guards? Cool. Now what? Sneak past? Bribe them? Hire some help? Infiltrate the compound in disguise?
Now we're talking. All of those sound really fun.

For that matter why does every fantasy campaign have to have a fight every 17 minutes? They don't. Make a campaign about treasure hunters searching for lost magical artifacts and dealing with rival (but non-murderous) treasure seekers, local authorities, superstitious nutters and the occasional wild animal.
Sounds like a blast actually.

Additionally, examine WHY we're fighting in the campaign. Because we have to? What is being served by this? Most D&D games I've had the misfortune to play in have had 9 out of 10 encounters be pointless garbage where we knew we were going to win, the enemies had no point in being there, they had no motivation and were instantly forgotten when we were done.
They solely existed to make us burn a spell-slot and lose a few HP before the actual fight happened.
Completely pointless, but instead of asking the big question "Why are we fighting these guys" GM's keep assuming that we have to be fighting them and the question becomes "how do we make this battle the exact right amount of boring and pointless?".

(and I realize people do run better D&D games, so if you don't fit this description, I applaud you. You are doing everyone a favor)

* * *

Likewise, I believe in always rolling in plain sight. If the bad guys hit, the players know it. And that brings us to the third thing (out of two? Well, Danes can't do math since we screwed up our school system so):

C: GM's insist on rolling dice for things they dont want to happen.
"Okay, so you guys are going down the trail when you get shot at by an ambush. Okay, rolling to hit. Jim, whats your AC? Okay, wait shit that's a critical. It's 399 damage. How many HP do you have? 7? Oh... shit.. er..... "

yeah, that's lame. You just killed a character without any recourse. The problem here is that you rolled for something (an attack) you didn't actually want to happen (the player dying instantly and unexpectedly).

So as a GM, train yourself not to do that.
IF THE OUTCOME OF THE ROLL WILL BREAK THE GAME DONT ROLL.

"The crossbow bolt flying over your head alerts you to an ambush. What do you do!"

There, now they can react and you can kill them fair and square.
Rolling in plain sight helps enforce this because unlike the "Roll some dice behind the screen and then announce what you wanted to have happen anyways" method, it makes you actually accountable for your actions, which improves you as a GM.


ahem. Soapbox mode disengaged.

 

[kaptendral]

Jag tänkte först rasa över att rollspel absolut inte är för svåra, kanske snarare för lätta. Lättillgänglig magisk läkekonst eller ännu värre återupplivande tycker jag tar bort lite vikten av de val jag gör i spelet. Om min RP dör vill jag att det ska kännas! Men sen kom jag på att jag diggar mekaniker som Apocalypse Worlds ”when life becomes untenable” som i praktiken ger RPn extraliv. Och nu känner jag mig helt plötsligt väldigt kluven. Jag antar att det beror mycket på vilken sorts spel vi pratar om.

Jag kan däremot hålla med helt att rollspel inte är speciellt lättillgängliga för nybörjare. Framför allt tycker jag många spel jag läst och spelat är rätt kassa på att berätta hur de ska spelledas vilket jag samtidigt tycker är superviktigt.

 

[krank]

Framför allt tycker jag många spel jag läst och spelat är rätt kassa på att berätta hur de ska spelledas vilket jag samtidigt tycker är superviktigt.

Quoted for truth. Det här är mitt största problem med rollspel överhuvudtaget. Antingen vet rollspelsförfattare inte själva hur man spelleder riktigt, eller så vet de inte hur de ska förklara det, eller så räknar de med att alla som läser redan kan, eller – vilket nog är det värsta – så räknar de med att det är lätt och kommer att bli bra av sig självt.

Jag har spelat rollspel i 25 år, större delen av den tiden har jag varit SL. Jag vet fortfarande inte hur man gör. Fler rollspel behöver ordentliga kapitel med SL-tekniker, inte bara någon insmugglad enstaka sida om stämningsmusik och balansering av motstånd.