Är rollspelare bättre på något än andra?

[Dilandau]

Jag vet inte om det har med decennier av spelledande att göra men jag har märkt att jag har väldigt lätt för strategiska perspektiv där massor av olika tänkbara skeenden sammanflätas och påverkar varandra. Och att sedan anpassa mig efter förändringar eller ny data.

Hm, ja jag har också reflekterat över att folk inte verkar ”köra scenarier” när de tar beslut eller planerar något. Att ingen förutsett en helt uppenbar och sannolik dålig konsekvens tex.

 

[Conan]

Och dåliga spelledare är oftare dummare än andra eller vadå ?

Dåliga spelledare än dummare än bra spelledare, men dem flesta är nog inte bra spelledare

 

[soda]

Det är mycket snack och lite verkstad när det gäller rollspelare.

 

[Dr_Dängrot]

Dåliga spelledare än dummare än bra spelledare, men dem flesta är nog inte bra spelledare

Så du menar alltså att det finns en korrelation mellan hur bra spelledare man är och vilken intelligensnivå man befinner sig på ?

Det här var något av den största smörja jag hört.

Det är som att hävda att fågelskådare som grupp skulle vara intelligentare än andra grupperingar i samhället .

Du kan ju föga och ingalunda utmäta en människas intelligensnivå utifrån hens hobby .

Det är rollspel vi talar om här inte kvantfysik

 

[Leon]

Det är rollspel vi talar om här inte kvantfysik

Du har uppenbarligen aldrig spelat Rolemaster

Själv är jag övertygad om att rollspelare är betydligt bättre än andra på att snacka om rollspel

 

[Dr_Dängrot]

Du har uppenbarligen aldrig spelat Rolemaster

Ledsamt nog så har jag tyvärr det

 

[Dilandau]

Rollspelare jag känner har djupare och mer omfattande kompetens inom galet varierade och fundamentalt onödiga områden.

Ballistik. Mode på 1400-talet. Vapenmodeller under andra världskriget. Namnen på alla dvärgar i The Hobbit. Geografisk detaljkunskap om världar som inte finns.

etc. mm.

Jag håller inte med om djupare. Inte generellt. Omfattande, absolut, men mer av en gottepåse av random fakta. Man kan nämna fem lokalpolitiker i Glasgow på 50-talet, men vet inget annat om staden. Typ så.

 

[Dilandau]

Jag vet inte om det stämmer på rollspelare generellt, men vi som började spelleda/läsa engelska rollspel och AD&D1/2 i tidiga tonår tror jag generellt har lättare för att konvertera fot och pund till vettiga måttsystem, har ett större (eller bara annorlunda) engelskt ordförråd, och vet vad en lapis lazuli är i högre grad än icke-rollspelare.

Rollspelare kan de engelska orden på alla föremål i en medeltida rustkammare, men inte ett enda i en nutida kökslåda.

 

[Übereil]

Man blir bra på det man gör. Så t ex fotbollsspelare har ovanligt bra bollkänsla och fysik. Så vad gör man när man spelar rollspel? Jo:

• För att lära sig spelet man ska spela så läser man regelboken. Därmed så tränar man sig på att läsa längre texter.
• Dessa regelböcker innehåller (håll i er nu) regler, som man lär sig applicera. Av det så lär man sig abstrakt tänkande i allmänhet och spelregler i synnerhet (min erfarenhet av rollspelare är därför att de ofta även är bra på brädspel).
• Dessutom så slår man en massa tärning, vilket gör att man tränar sannorlikhetslära.
• Sen så hittar man på saker, så den sortens kreativitet blir man bättre på.
• Man ägnar sig åt något som kan liknas vid improvisationsteater, så man blir bättre på just improvisatonsteater. Det kan även användas i sociala interaktioner i största allmänhet.
• När man gör sin bakgrund så tenderar man att vilja göra någonting som är trovärdigt, vilket gör att man läser på om allehanda saker som är relevant för det man tänkt sig, vilket gör en allmänbildad (håller dock med Dilandau om att den här allmänbildningen tenderar att bli väldigt spretig/fläckig).
• Vill man ha ett snyggt karaktärsporträtt så kanske man lär sig rita.
• Slutligen så går ju rollspel ut på att låtsas vara någon annan, vilket gör att man tränar sig i att sätta sig in i någon annans situation. Därmed så blir man bättre på empati.

Att man tränar sig på de här sakerna är inte någon slags garant för att man blir bra på dem. Men jag skulle tro att genomsnittsrollspelaren är bättre än genomsnittspersonen på det, i alla fall. Och då har vi inte ens gått in på att hobbyn förmodligen attraherar folk som dras till den här sortens aktiviteter och därmed som minst i alla fall inte aktivt ogillar t ex att läsa långa texter.

Edit: och det ska sägas att det här väldigt mycket utgår ifrån min personliga bild av hur "rollspel" går till. Andra personer som spelar på andra sätt lär sig förmodligen andra saker.

Übereil

 

[Dilandau]

Jag har en oerhört rik fantasi möjligen rikare än icke rollspelare.

Men det är ju oerhört svårt att konstatera att det faktiskt är så .

Rollspelare har liksom nån sorts nyttofantasi. En fantasi med ett mål, ett syfte. Det är inte allmänt dagdrömmande.

 

[PhilArt]

Sovjetisk kulturpolitik

 

[Lukas]

Som Speledare har jag tränat mycket på att Eskalera konflikter mellan andra personer.

 

[Svarte Faraonen]

Men är inte problemet att rollspel nog, om det lär ut något, lär ut ganska vaga färdigheter? Det är sådär "kanske lite bättre på språk" här och "kanske lite bättre på sannolikhetslära" där, inget som är tydligt och konkret. Om man tar ett jämförande exempel skulle jag nog inte tro att någon skulle motsätta sig att den genomsnittlige fantasylajvaren nog är bättre på att sy än genomsnittsmänniskan i övrigt (även om det så klart finns undantag, typ jag på den tid jag fortfarande lajvade). Det har också fördelen att det är en ganska så värdeneutral bedömning -- de flesta kan acceptera att andra är bättre än dem på att sy. Som kontrast är många av de fördelar som tillskrivs bordsrollspelande, utöver att vara vaga, också sådär generellt positiva värdeord -- "kreativitet", "empati", kanske rent utav den fruktade "intelligens". Det blir både höga pretentioner och svårt att påvisa.

 

[Man Mountainman]

Hm, ja jag har också reflekterat över att folk inte verkar ”köra scenarier” när de tar beslut eller planerar något. Att ingen förutsett en helt uppenbar och sannolik dålig konsekvens tex.

Det måste jag medge är något jag aldrig reflekterat över. Möjligen för att jag inte gör det själv. Vill du utveckla/ge exempel?

 

[Big Marco]

Rollspelare är bättre på att statta upp verkliga människor de möter, typ "Jag tror minsann Karin från HR har INT 13-14 någonstans" eller "Börje gör dåligt kaffe, han kan inte ha mer än 20% i färdighetsvärde".

 

[Gabrielle de Bourg]

Rollspelare är generellt bättre på att äga tärningar än gemene person.

 

[Svarte Faraonen]

Rollspelare är bättre på att statta upp verkliga människor de möter, typ "Jag tror minsann Karin från HR har INT 13-14 någonstans" eller "Börje gör dåligt kaffe, han kan inte ha mer än 20% i färdighetsvärde".

Jag undrar om inte detta, särskilt när man börjar applicera det på sig själv, kan leda till en rätt osund syn på inneboende förmåga och möjligheter.

 

[afUttermark]

Rollspelare är generellt bättre på att äga tärningar än gemene person.

Dessutom ha en osund relation till tärningar av typen. RÖR INTE DEN RÖDA T-10:an, den är Cursed!!!

 

[Jocke]

När jag jobbade på en a-kassa märkte jag att jag hade lättare än många av de andra att läsa lagtext, sätta mig in i de olika regelverken och sådär. Tror det har en del att göra med att jag läst, tänkt på och skrivit rollspels grejer som alltid förhåller sig till någon slags regler hela livet. Vet inte om det gäller rollspelare över lag eller är något personligt.

 

[Dr_Dängrot]

Rollspelare är väldigt bra på att besitta en uppsjö av i många fall helt meningslös fakta och kunskap.

Tex hur många griswold &gunnison revolvrar var i tjänst i sydstatsarmén under inbördeskriget .
Hur många bilar fanns det i new York 1925
När togs Göteborgs första spårvagn i drift
Vad vägde en tornerrustning
Osv osv

Fakta och kunskap som är ball att ha men som inte har mycket praktiskt nytta.