Det verkar vara väldigt svårt att finna nya grupper. De fall som har en möjlighet att lyckas verkar vara att hitta spelare som inte har en grupp. Är alla existerandr grupper så kompletta? Eller är det någon for av främlingsfientlighet? Är alla grupper verkligen 100% fulla? Vill man att hobbyn skall växa då behöver det if finnas vägar in i grupper.
Nekromanti Är rollspelare trygghetsnarkomaner?
- Thread starter lokomotiv
- Start date
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Folk är i allmänhet rätt otrevliga och dåliga på att spela. I takt med stigande ålder och sjunkande spelfrekvens blir kostnaden för ett misslyckande allt högre. Att inte ta in folk i gruppen är det rationella beslutet.
Jag tror att det framför allt saknas tid. Jag kan väl säga att det är begränsningen för min del. Den enda spelgrupp jag just nu har tid att hålla liv i består redan av 4-5 spelare, vilket jag betraktar som på gränsen för vad jag klarar av att spelleda, och vi har tid att spela kanske en gång i månaden när vi har tur och allt passar.
För mig är det en kompishobby. Jag skulle inte spela med någon som inte är/har vart/är någon annan i gruppens kompis, undantaget särskilda tillfällen som konvent och event. Det är liksom enda gången jag och de vännerna träffas just nu. Varför skulle vi vilja ha in nån random i det? När vi nyrekryterar så är det oftast för att en kompis visar intresse, den vars kompis det är pratar med gruppen och vi ser hur det funkar.
Ymir
Liten kantbaron
Jag vill bara spela med folk jag redan träffat och fått bra vibbar av. Detta löste jag genom att sätta ihop en rollspelsteoriförening på Spelens hus i Malmö, där vi satt i soffor och snackade rollspel. Plötsligt har jag utökat mitt redan stora rollspelar-bekantskapskrets med typ 20 människor, och gjort några fullständiga guldfynd av otroligt awesome spelare som fort blivit mina goda vänner.
ceruleanfive
Bläckfisk
Det finns tyvärr flera problem med nya spelare.
Dels behöver de "assimileras" in i gruppen, alternativt behöver gruppen göra om allt grundarbete med att synka spelstilar och förväntningar. Det tar tid – tid som hade kunnat användas till att spela istället.
Dels kommer gruppdynamiken att förändras. Är man redan 4-5 stycken kommer ännu en spelare ofta innebära att någon trycks ut i bakgrunden och blir passiv. I bästa fall leder det till att ännu en spelare måste vara med och dela på speltiden, vilket leder till att alla andra får spela lite mindre.
Dels kan det bli jobbigt om den nya spelaren inte fungerar med gruppen. Då får man antingen konstant suga på det sura äpplet, eller ha ett samtal där andemeningen är "Du får tyvärr inte komma på mötena längre, vi gillar inte riktigt dig". Inget av alternativen är ju särskilt lockande.
Dels blir det en person till vars schema måste fungera. Ofta kan det redan vara problematiskt att hitta datum där alla i gruppen kan avvara en kväll. Det blir knappast lättare med ännu en spelare.
I bästa fall är den nya spelaren en trevlig person och vettig spelare, som klickar bra med gruppen och som har mycket fritid. Men har man redan en fungerande rollspelsgrupp är det på pappret sällan värt risken.
Lite småelitistiskt och ganska pessimistiskt, men det är nog tyvärr den bistra verkligheten.
Dels behöver de "assimileras" in i gruppen, alternativt behöver gruppen göra om allt grundarbete med att synka spelstilar och förväntningar. Det tar tid – tid som hade kunnat användas till att spela istället.
Dels kommer gruppdynamiken att förändras. Är man redan 4-5 stycken kommer ännu en spelare ofta innebära att någon trycks ut i bakgrunden och blir passiv. I bästa fall leder det till att ännu en spelare måste vara med och dela på speltiden, vilket leder till att alla andra får spela lite mindre.
Dels kan det bli jobbigt om den nya spelaren inte fungerar med gruppen. Då får man antingen konstant suga på det sura äpplet, eller ha ett samtal där andemeningen är "Du får tyvärr inte komma på mötena längre, vi gillar inte riktigt dig". Inget av alternativen är ju särskilt lockande.
Dels blir det en person till vars schema måste fungera. Ofta kan det redan vara problematiskt att hitta datum där alla i gruppen kan avvara en kväll. Det blir knappast lättare med ännu en spelare.
I bästa fall är den nya spelaren en trevlig person och vettig spelare, som klickar bra med gruppen och som har mycket fritid. Men har man redan en fungerande rollspelsgrupp är det på pappret sällan värt risken.
Lite småelitistiskt och ganska pessimistiskt, men det är nog tyvärr den bistra verkligheten.
Gruppdynamik är det stora problemet. Det är oerhört svårt att förutsäga vad som händer när man introducerar en ny variabel till ekvationen. Ibland funkar det, men ofta inte.
Det är ännu värre när man försöker starta en helt ny grupp från scratch, kan jag meddela...
Det är ännu värre när man försöker starta en helt ny grupp från scratch, kan jag meddela...
soda
Warrior
- Joined
- 13 Feb 2014
- Messages
- 344
Rollspel för mig handlar mest om att göra något kul tillsammans med mina vänner, och skiljer sig inte nämnvärt från andra sociala aktiviteter - spela klassiska brädspel, ut och ta en öl, bowla, grilla i trädgården, etc. För de andra aktiviteterna (som också kräver sällskap) hittar jag ju inte främlingar på nätet... varför skulle rollspel vara annorlunda?
Rollspel (i likhet med vissa, till skillnad från andra, av det jag nyss nämnt) kräver också att jag bjuder in denna främling till mitt hem vilket förstås är ytterligare en tröskel.
- Det kommer några ikväll, vi ska spela rollspel.
- Jaha, vilka är det?
- Vet inte riktigt, jag hittade dem på nätet.
Byt ut rollspel mot någon annan social aktivitet du brukar göra med dina vänner. Det är ju en rätt konstig grej att göra - men kan förstås fungera bra ändå.
Alltså: Det är inte konstigt att det är svårt att hitta folk att rollspela med.
Och: Kanske borde man också bjuda in främlingar på att grilla & dricka rosé i trädgården om inte kompisarna kan.
Rollspel (i likhet med vissa, till skillnad från andra, av det jag nyss nämnt) kräver också att jag bjuder in denna främling till mitt hem vilket förstås är ytterligare en tröskel.
- Det kommer några ikväll, vi ska spela rollspel.
- Jaha, vilka är det?
- Vet inte riktigt, jag hittade dem på nätet.
Byt ut rollspel mot någon annan social aktivitet du brukar göra med dina vänner. Det är ju en rätt konstig grej att göra - men kan förstås fungera bra ändå.
Alltså: Det är inte konstigt att det är svårt att hitta folk att rollspela med.
Och: Kanske borde man också bjuda in främlingar på att grilla & dricka rosé i trädgården om inte kompisarna kan.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Är det svårt att finna spelare? Kan inte säga att jag håller med. Längre. Nu med Facebook liksom flödar det över med rollspelare. Ständigt frågar folk efter spelgrupper och slänger du ut en förfrågan får du ofta massor av intresserade. Jag fick ihop en helt ny spelgrupp för vardagsspel på så sätt. Det här upplevde jag inte alls på äldre dagar då man sökte här eller på Sveroks forum. Nu är läget annorlunda.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,511
Jag håller inte med. Många gånger har jag aktivt sökt mig till situationer där jag inte känt någon alls. I min ungdom åkte jag som ensamlajvare på en hög med lajv, eller åkte ensam på konvent och skrev in mig för att spela med eller spelleda för saker främlingar. Det är inte länge sedan jag hoppade på en grupp som spelade nya Changeling, en grupp där jag bara kände spelledaren flyktigt och aldrig hade spelat spelet förr.
Jag är snarare tvärtom. Jag skulle gärna offra en stund i månaden på att spelleda nybörjare och locka in fler i hobbyn, bara jag visste hur jag får kontakt med dem.
Med det sagt kan jag ju klart hålla med diverse tidigare talare. Det är inte samma spel med min nuvarande grupp som det är varje gång på GothCon när min gamla gymnasiegrupp återträffas och spelar saker ihop. Vi som spelat ihop i 10+ år är betydligt mer samspelta och vet hur man tar ut svängarna. Jag börjar få det med min nuvarande grupp och när det är bra är det RIKTIGT bra. Men det har tagit ett tag att komma dit. Det kan möjligen vara det som är ett problem för vissa - det tar tid innan det blir som man är van vid igen.
Jag är snarare tvärtom. Jag skulle gärna offra en stund i månaden på att spelleda nybörjare och locka in fler i hobbyn, bara jag visste hur jag får kontakt med dem.
Med det sagt kan jag ju klart hålla med diverse tidigare talare. Det är inte samma spel med min nuvarande grupp som det är varje gång på GothCon när min gamla gymnasiegrupp återträffas och spelar saker ihop. Vi som spelat ihop i 10+ år är betydligt mer samspelta och vet hur man tar ut svängarna. Jag börjar få det med min nuvarande grupp och när det är bra är det RIKTIGT bra. Men det har tagit ett tag att komma dit. Det kan möjligen vara det som är ett problem för vissa - det tar tid innan det blir som man är van vid igen.
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,832
Rollspelare är väl som folk i allmänhet. Det gamla vanliga känns tryggt. Förändring känns jobbigt. Min erfarenhet är ändå att det går både att värva spelare till befintliga grupper och att hitta grupper där man kan kliva på som spelare. Att skapa nya grupper som fungerar är svårare och det har väl med just den omtalade personkemin att göra. Den och det faktum att folk gillar olika spel och sätt att spela. Ett visst kompromissande är kanske en nödvändighet ibland. Att grupper förändras får man också ta. Folk flyttar, byter jobb, skaffar barn, hittar nya fritidssysselsättningar, blir sjuka osv. Sånt är livet.
Ja jag vägrar fejan och g+, och många forum är döda som disco. Så då är det inte så mkt alternativ:Genesis;n238252 said:
1. Få vännerna att börja spela rollspel
2. Bli vän med rollspelare
3. Klamra dig fast vid dina existerande spelare.
Ikväll spelledde jag för tre vänner som aldrig tidigare spelat vare sig roll- eller brädspel (dom har inte varit intresserade när det bara var Sword Coast, men när dom hörde nya kampanjpitchen blev dom pepp), två personer från min existerande D&D-grupp, och en person jag träffat i rollspelssammanhang med och försöker lära känna.
Men, kan skicka frågan tillbaka till trådstartaren: 'be the person you want to meet'. Bjud in andra gruppsökare till dig och starta en ny grupp. Go for it!
Jag har gått firo!PAX;n238332 said:
För 16 år sen. Men, det var mer 'aha såhär funkar vi i olika stadier i gruppdynamiken' än några konkreta råd att förändra det. Delegerade lite sysslor ikväll och det var helt rätt beslut. Med så krångligt spel som vi kör så behöver jag några co-DM:s.
Jag har pluggat gruppsykologi. Det hjälper inte. Som 2097 konstaterar så förklarar dessa teorier varför interaktioner går fel, men de innehåller inget om hur man förändrar människor så de blir bättre lagspelare.PAX;n238332 said:
Men naturligtvis pratar jag med tilltänkta nya spelare och försöker lista ut vad hen har för psykologisk profil, så gott mina amatörkunskaper räcker.
Och när jag startade en ny grupp härom året hade vi en "session zero" där vi snackade ihop oss om vad vi ville ha ut av kampanjen. Det var bättre än inget, men räckte inte fullt ut eftersom dels är inte alla självmedvetna nog att veta vad de egentligen vill, dels är många för artiga för att säga vad de egentligen tycker.
Jag försöker vara väldigt medveten om vad jag själv vill, och varför jag vill det, och vara tydlig med det. Att vara en tydlig ledare. Tydlig behöver inte betyda orubblig. Och behöver inte betyda inte fråga efter input. "Om det är OK med dig?" är ex vis en fras jag ofta märkt att jag hasplar ur mig när jag lägger ner lagen för kampanjen.
Om spelarna vet vad som gäller kan dom komma med motförslag, både cykelskjuliga och omvälvande.
Iom jag är en sån känslomänniska så tycker jag bättre om att utgå från min vision om hur spelet ska funka än att göra nån sorts survey om vad spelarna vill ha. Sen har vi gjort ändringar över tiden, saker som funkat dåligt regelmässigt har fått ett nytt lager polish osv. Tydlig utan att vara orubblig.
Nu har detta inte så mkt med vare sig trygghetsnarkomani eller hitta grupp att göra (men en hel del med FIRO att göra). Men ska skriva om trådens ämne också:
Det är härligt att spela med icke-insatta, att få dom att upptäcka glädjen med rollspel och se hur annorlunda spelet blir, hur fritt från groupthink det kan bli. Prova att spela med famulj och vänner. Nu har jag märkt att "redan etablerade rollspelsfans" har en stor fördel över "konvertiter" och det är att dom i min erfarenhet brukar vara mer committed och addicted till spelet. Hippies kommer och går men nördar består. Men, man vet aldrig. En av dom nyinvigda spelarna sade igår "Detta är ett nytt kapitel i mitt liv" — vi får se om hon får rätt i det eller om hon inte stannar.
Men etablerade veteranerna uppskattade jag jättemycket. Dom avlastade en hel del av förklaringsarbetet för mig, jag hade pratat med dom innan och dom gjorde ett toppenjobb. Sen var spelet vi körde rätt nytt för alla.
Ang trygghetsnarkomani: igår kom det upp flera saker i spelet som jag skulle ha x-cardat för två år sen. Skilsmässor, mord, paranoia, adoptioner, queerångest, ogiltiggörande etc. Är glad över terapin och jag använde tankar från den. Ska inte pusha mig allt för långt men skulle inte heller säga jag knarkar trygghet.
Lycka till trådstartaren. Hoppas du får igång ett spel. Jag brände många broar när jag först försökte få ihop en spelgrupp på nittiotalet.
Om spelarna vet vad som gäller kan dom komma med motförslag, både cykelskjuliga och omvälvande.
Iom jag är en sån känslomänniska så tycker jag bättre om att utgå från min vision om hur spelet ska funka än att göra nån sorts survey om vad spelarna vill ha. Sen har vi gjort ändringar över tiden, saker som funkat dåligt regelmässigt har fått ett nytt lager polish osv. Tydlig utan att vara orubblig.
Nu har detta inte så mkt med vare sig trygghetsnarkomani eller hitta grupp att göra (men en hel del med FIRO att göra). Men ska skriva om trådens ämne också:
Det är härligt att spela med icke-insatta, att få dom att upptäcka glädjen med rollspel och se hur annorlunda spelet blir, hur fritt från groupthink det kan bli. Prova att spela med famulj och vänner. Nu har jag märkt att "redan etablerade rollspelsfans" har en stor fördel över "konvertiter" och det är att dom i min erfarenhet brukar vara mer committed och addicted till spelet. Hippies kommer och går men nördar består. Men, man vet aldrig. En av dom nyinvigda spelarna sade igår "Detta är ett nytt kapitel i mitt liv" — vi får se om hon får rätt i det eller om hon inte stannar.
Men etablerade veteranerna uppskattade jag jättemycket. Dom avlastade en hel del av förklaringsarbetet för mig, jag hade pratat med dom innan och dom gjorde ett toppenjobb. Sen var spelet vi körde rätt nytt för alla.
Ang trygghetsnarkomani: igår kom det upp flera saker i spelet som jag skulle ha x-cardat för två år sen. Skilsmässor, mord, paranoia, adoptioner, queerångest, ogiltiggörande etc. Är glad över terapin och jag använde tankar från den. Ska inte pusha mig allt för långt men skulle inte heller säga jag knarkar trygghet.
Lycka till trådstartaren. Hoppas du får igång ett spel. Jag brände många broar när jag först försökte få ihop en spelgrupp på nittiotalet.
Måste säga att jag är lite förvånad hur en del drar sig för nya människor. Visst, har man redan en full grupp så har man, men annars får man söka sig till dom där "farliga främmande människorna".
Nu tror jag utbudet skiljer sig mycket åt. Är lättare när man bott länge på samma ställe och det kanske är en större stad så det finns fler spelare. Är man ny blir det internet och i en mindre stad blir det genast svårare att hitta spelare.
Jag har genom åren flyttat runt lite och spelat med kanske 4 grupper totalt och det har aldrig varit ett problem. I 3 av dom fallen var det totalt främmande människor jag hittade via nätet. De var alla trevliga, sympatiska människor och i de fall spelstilar inte gick ihop så fick man antingen anpassa sig eller tala ut om vad man ville ha.
Iaf jag är mån om att rollspel som hobby inte dör ut, för gör den det kommer man aldrig att hitta nya spelare, vilket man till slut kan tvingas göra vare sig man vill eller inte ????
Nu tror jag utbudet skiljer sig mycket åt. Är lättare när man bott länge på samma ställe och det kanske är en större stad så det finns fler spelare. Är man ny blir det internet och i en mindre stad blir det genast svårare att hitta spelare.
Jag har genom åren flyttat runt lite och spelat med kanske 4 grupper totalt och det har aldrig varit ett problem. I 3 av dom fallen var det totalt främmande människor jag hittade via nätet. De var alla trevliga, sympatiska människor och i de fall spelstilar inte gick ihop så fick man antingen anpassa sig eller tala ut om vad man ville ha.
Iaf jag är mån om att rollspel som hobby inte dör ut, för gör den det kommer man aldrig att hitta nya spelare, vilket man till slut kan tvingas göra vare sig man vill eller inte ????