Nekromanti Är skaparkraft ondskefullt?

[Lycan]

Hejsan.

Nu tänker jag dra upp ett allmänt segt diskussionsämne här som jag plågat diverse bekanta odyl med på sistone. Jag kan bara inte bestämma mig...

Vad är coolast? Om den onde guden besitter skaparkraft, eller bara kan förvrida det som skapats av den/de riktiga, rena, världsupphovsguden(arna)?

Det är till ett gammalt projekt jag snickrar lite på ibland, och jag kan bara inte bestämma mig för vad som är häftigast. En skapande onding blir (i mina ögon) mer nyanserad och balanserad. Han/hon har en annan bild av den optimala skapelsen och motarbetar den "riktiga" skaparens bild av verkligheten. Den icke-skapande ondingen ser jag mer som en tragisk galning, som egentligen bara vill skapa om världen till något vackert och skänka de besjälade varelserna frid och njutning, men någon slags defekt i hans/hennes medvetande har gjort att hon/han inte kan tillföra något nytt till världens väv. Alla försök att skapa bara förstör och förfular, och icke-skaparen plumsar allt djupare ner i sorgens och galenskapens murkiga lilla pöl.

Nå, hjälp mig.

- Lycan

 

[Rising]

Om den onde guden besitter skaparkraft, eller bara kan förvrida det som skapats av den/de riktiga, rena, världsupphovsguden(arna)?

Jag är osäker på skillnaden. En skapande gud som skapar ett monster som äter upp en kanin är ju mer eller mindre identisk med en förvrängande gud som förvandlar kaninen till ett monster.

Världen blir en kanin mindre och ett monster rikare i vilket fall som helst.

Applicera liknelsen på alla tänkbara situationer.

Den skillnad du pekar på; mellan den medvetna, balanserande gudomen och den nyckfulle, misslyckade gudomen... den tycker jag kan uppstå i vilket fall som helst. Jag kan ju mycket väl tänka mig en mycket medveten, sansad gudom som har en plan att omforma världen till den uppfyller hans mest detaljerade önskning, precis såsom jag kan föreställa mig en skapande gudom som från scratch försöker bygga en perfekt värld, men där det bara blir pannkaka av allting fastän guden är för enfaldig för att inse detta.

Typ. Jag ser inte riktigt den gränsdragning som du går efter. Förklara gärna mer hur du tänker om jag har missöfrstått något.

Däremot ser jag en stor skillnad på en gud som medvetet manar till illvilja och lidande för att djävlas med skapelsen, en annan gud som skapar dessa ting för att de måste finnas för att det skall finnas glädje och omsorg, en tredje gud som råkat skapa det av misstag, en fjärde gud som uppstått i en värld där det -enbart- funnits illvilja och lidande redan från början och som sedan har skapat alla goda värden, men inte kunnat göra något åt de onda, eller gudar som har olika idéer om hur världen bör se ut och att det bara är vi människor som tolkar vissa yttringar såsom illvilliga & lidelsefulla medan vi kan tycka att andra är kittlande, vettiga, karaktärsdanande och uppbyggliga.

Typ.

 

[Targon]

Ond skaparkraft coolt!

Gnosticerande modeller med onda skapargudar gör sig i min mening väldigt bra och gör det lätt att motivera kampen mellan ont och gott i världen. Kör på med en riktigt ond skapargud som verkligen skapat världen, inte bara förvridit det ursprungligt goda. Balansera dock gärna också med en lära om en mer eller mindre tillgänglig frälsning, från den materiella världen eller till en mer fullkomlig materiell värld bortom onding-materien. Du verkar redan vara böjd åt en kosmologiskt orienterad spelvärld, så det är bara att rekommendera dig att fortsätta.

Jag får väl här också försiktigt smyga in en rekommendation om att kolla in den kosmologiska settingen i Daimonion, mer som ett exempel på hur man kan lösa det hela.

 

[DODswe4]

Den "onde" borde kunna skapa saker själv, men också förvridna sinnet på dom ööö vanliga vareser som finns. Han kanske inte är lika bra på att skappa saker som t.ex den goda skapar guden.

 

[Lycan]

Det här får väl snarare betraktas som en studie i antagonistiska överentiteters mentalitet.

Om en entitet av gudastatus, som när han/hon föddes in i existensen längtade efter att få skapa och få sätta sin prägel på världen, fråntas sin skaparkraft av valfri anledning, kan man ju lätt tänka sig att känslor som hat, avundsjuka och (kanske framför allt) sorg hade förvridits entitetens medvetande och gjort den allmänt knasig, förvriden och pervers.

Effekten av entitetens handlingar är alltså inte intressanta, utan snarare den känsla som uppstår i samband med sagda entitet.

Alles klar?

- Lycan

 

[Zire]

Vore det inte coolast om den onde guden står för allt skapade av hela världen, och den(de?) goda gudarna förvrider ondingens skapelse till godhet?

Det skulle dessutom bli en fin balans där. De goda i världen behöver både den onda (skapande) och den goda.

- Zire

 

[Lycan]

Skapelsen associeras inte med någon etisk princip. Det enda som gör den onda gudens handlingar "onda" är när de framställs i kontrast mot hans/hennes egen moralkodex; och de (enligt henne/honom själv) "goda" handlingar han/hon planerat utföra.

- Lycan

 

[Jocke_898]

Jag tycker att den onskefulla skaparen lämpar sig bäst för att vara cool.... Då han kan frammana monster medans nån "ren" människa.. en priest eller nåt motarbetar ondskan som släpps ut... Det kan vara en bra grund att stå på för ett äventyr också..

 

[DarkMystic]

I WFRP finns en gud som heter Tzeentch och är "the lord of change". Han är den ondaste av alla gudarna och hans förändringar brukar skapa en hel del nytt.

Personligen gillar jag galna gudar som vill förändra världen fast på ett lite galet sätt ...