Du har satt fingret på det argument som motståndarna till mitt perspektiv oftast framför. Eller, ja, de brukar använda "häxor" som exempel, eftersom det fortfarande finns en del, till och med akademiska filosofer, som tror på Gud.
Jag tycker det är en avsevärd skillnad mellan sådant som "Gud" och "häxor" å ena sidan, och sådant som "moral" eller "medvetande" å den andra. Jag kan kanske inte ge ett hundraprocentigt övertygande case för detta här, men kortfattat: "Gud" och "häxa" är namn på individer eller, i fallet "häxa", ett slags varelse; hypotetiska agenter vars existens vi postulerar för att förklara vissa saker, som vi lika gärna hade kunnat förklara på något annat sätt. "Medvetande" och "moral" används däremot för att beteckna tillstånd, egenskaper eller praktiker, påtagliga saker i vår omgivning (tänk på skillnaden mellan en vaken och en medvetslös person, eller en människa och en sten).
Men sure, detta är långt ifrån konklusivt.
Fråga/tangent: bygger inte vår moderna vetenskapliga materialistiska världsbild på idéen att vår subjektiva upplevelse av världen är "inte på riktigt egentligen"? Jag är ju inte filosof eller vetenskapshistoriker, men jag har alltid tänkt att Decartes, Bacon och grabbarna kommer och säger "jaha ur dina ögon ser världen ut såhär, men om vi applicerar lite Vetenskaplig Metod™ så får vi veta att du har fel, lol".
Jo, det är ju helt klart nåt folk säger. Jag tycker det är missriktat. När vetenskapen upptäcker att bord består av atomer, så betyder det inte att bord "egentligen" inte finns: det betyder att vi upptäckt något om hur dessa befintliga saker, bord, är beskaffade. När vetenskapen upptäcker att fast materia består till 99% av tomrum (för övrigt en sanning med modifikation) så har den inte upptäckt att det "egentligen" inte finns fast materia; den har upptäckt något om
naturen hos den fasta materia, vad fast materia
är för något.
Det finns en bra anekdot om Wittgenstein, berättad av Elizabeth Anscombe, som jag brukar citera i såna här sammanhang:
Wittgenstein: Säg mig, varför säger folk alltid att det var naturligt för människor förr i tiden att anta att solen kretsade kring jorden snarare än att jorden kretsade kring solen?
Anscombe: Det är väl helt enkelt för att det ser ut som att solen kretsar kring jorden.
Wittgenstein: Nå, men, hur hade det sett ut om det hade sett ut som att jorden kretsar kring solen?
Poängen är förstås: det hade sett likadant ut, eftersom jorden faktiskt kretsar kring solen och "hur det ser ut" är resultatet av detta sakförhållande. På samma sätt: hur materien framstår för oss är precis hur atomer och tomrum framstår, för det är vad materia är. Det är inte som att det finns något specifikt sätt som världen hade behövt vara på för att matcha får upplevelse av den; vår upplevelse är av världen som den faktiskt är. När vi tittar på ett bord så ser vi hur atomer och tomrum ser ut.
Men med det sagt så finns det förstås folk, även filosofer, som är av den motsatta uppfattningen. Enligt den position som brukar kallas "mereologisk nihilism" (fråga mig inte) så finns inga bord, eller några andra makroskopiska objekt: allt som finns är atomer. Så detta är ju uppenbarligen en fråga där förnuftiga (eller åtminstone väldigt högt utbildade) människor kan vara oeniga.
