Nekromanti Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel...

[Attila]

Först innan jag skriver detta inlägg så vill jag bara meddela att jag i mitt humör inte är grinig, arg, vresig eller någon annan synonym till dessa.
Så då var det gjort och jag går då raskt vidare till ämnet.

Som ämnet lyder: Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel... eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Anledningen till att jag önskar föra en diskussion HÄR på forumet är då jag läst trådar som "Kumulativitet-rekord", "Vill veta era Favorit-raser???" och "Favorit-feat (eller "knep", då)". När det på en tid mindre än två månader finns sådana här trådar. Så undrar jag vad tror ni att ni ger för signaler till nybörjare inom rollspel? Jag bara undrar då det på Rollspels forumet talas om hur ett rollspel skall beskrivas för utomjordingar (icke rollspelare) som jag tycker Han gjorde mycket bra.
Uppmanar d20 och Dungeons & Dragons till rollspelande eller uppmanar det till Dungeon slashande och ett ständigt jagande av feats för att skapa en bättre krigare, magiker kalla det vad du vill??

Innan jag avslutar här vill jag också motivera till varför jag använde de tre trådarna som exempel.

Kumulativitet-rekord:
Här söker Basenanji hjälp med att finna den ultimata kombinationen som ger:
Högst AC
Max skada
Max + på attack roll
(För detta kommer verkligen att sätta en personlig twist på karaktären.)

Vill veta era Favorit-raser???:
Här vill Furin veta vilka raser det är som är "coola" att spela.
Han vill INTE veta om det skulle vara människor.
Hur kommer detta sig? Vad är det som gör gnome's så "coola" eller alver till skogsninjor?
Är det för att dessa har något fysiskt/mental som gör att det underlättar inom Dungeon slashande genren?

Favorit-feat (eller "knep", då):
Här listas feats som är "grymt bra" eller "sköna".
Toughness, Endurance, Diehard, Power Attack, Improved Iniative och Cleave.
Här talar Oldtimer sig alldeles varm i kläderna när han berättar om sin son när han med sin dvärgkrigare med dvärgyxan i sin hand "cleaver" sig fram.

Feats jag önskar ha i verkligheten eller när jag spelar DATORspel.



PS. Jag är fortfarande inte gnällig, bara frågvis.

 

[Sodivra]

Ja! Men inte i första rummet.

Uppmanar d20 och Dungeons & Dragons till rollspelande eller uppmanar det till Dungeon slashande och ett ständigt jagande av feats för att skapa en bättre krigare, magiker kalla det vad du vill??

Jag har förstås bara spelat Dungeons & Dragons två gånger, men jag kan nog ändå säga att D&D är ett spel med gamistisk inriktning.

Det innebär att det är specifikt utformat för att ge underhållning i form av utmaningar. Utmaningar kan vara på rollpersonsnivå, (Hur gör jag min rollperson så häftig som möjligt inom spelets regelverk?) på taktisk nivå, (Hur fixar jag den här striden på bästa sätt? Vad behöver jag använda för taktik av de som finns tillgängliga?) och på dramatisk nivå. (Hur ska vi på bästa sätt få tag på drakskatten?)

Och det är det bra på. Det finns en massa häftiga kombinationer av feats, raser, klasser, osv att välja på. Så, för att svara på din fråga:

Som ämnet lyder: Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel...

D&D är utformat med gamismen, spelandet, i fokus, men det går förstås att spela det med rollgestaltandet i fokus. Om det är ett ROLLspel eller inte beror alltså på vad du själv tycker gör ett ROLLspel.

eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Ibland har det yttrats på forumet att vissa spel eller spelstilar borde överges för böcker eller datorspel, men rollspel borde aldrig "egentligen vara något annat", det är min åsikt. Människor är smarta nog att underhålla sig själva på ett sätt dom gillar. Spelar dom rollspel så är det för att dom vill spela rollspel. Vi behöver inte idiotförklara människor för att vi inte kan sätta oss in i deras nöjen, det är bara dumt.

Jag är inte heller sur, fast det gick inte att säga det sista på ett annat sätt.

 

[Svarte Faraonen]

Man kan mycket väl spela D&D på det vis du beskriver det. Det är helt klart att rollpersonerna har begränsade förbättringsresurser (erfarenhetspoäng) och att det kan vara lämpligt att använda dessa på ett så listigt vis som möjligt. Därmed inte sagt att man måste göra på detta vis, eller att detta stör övriga sorters spelande. Likt alla andra rollspel blir det vad man gör det till.

 

[Pom]

om ämnet lyder: Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel... eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Anledningen till att jag önskar föra en diskussion HÄR på forumet är då jag läst trådar som "Kumulativitet-rekord", "Vill veta era Favorit-raser???" och "Favorit-feat (eller "knep", då)".

Rollspel finns det många och alla sysslar med ROLLspel. Vad som däremot skiljer är reglerna. Därför är det väl inte så konstigt att det på D&D-forumet tas upp saker som har att göra med just D&D-reglerna och inte med rollspelande i allmänhet?
Eftersom D&D är gjort för att spelas i många olika spelvärldar - till skillnad från DoD, Mutant, Neotech och Gondica - finns det lite mindre intresse av att diskutera politiken i Dyvers eller vilka kläder man bär i Solamnia.
Det finns helt enkelt färre gemensamma nämnare än på en del av de andra forumen.

Uppmanar d20 och Dungeons & Dragons till rollspelande eller uppmanar det till Dungeon slashande och ett ständigt jagande av feats för att skapa en bättre krigare, magiker kalla det vad du vill??

Både och, tycker jag. Visst finns ett starkt moment av taktik i striderna och visst är det barnsligt kul att bli bättre och bättre och klara av svårare och svårare utmaningar.
Men det finns också ett klart moralsystem att förhålla sig till (med tydliga speltekniska effekter) och en massa roliga skills och annat för sociala situationer.

Kumulativitet-rekord:
(...)
(För detta kommer verkligen att sätta en personlig twist på karaktären.)

Baseanji bör väl få svara för sig själv, men såvitt jag vet är han gammal D&D-are som aldrig själv ägnat sig åt sådan optimering och ville höra om det gick. Jag och flera andra antog den skämtsamma utmaningen. Det var en mattelek, ingenting annat. Ingen av de rollpersoner vi föreslog skulle klara sig särskilt bra vare sig i strid eller i något annat sammanhang.

Vill veta era Favorit-raser???:
Här vill Furin veta vilka raser det är som är "coola" att spela.
Han vill INTE veta om det skulle vara människor.
Hur kommer detta sig? Vad är det som gör gnome's så "coola" eller alver till skogsninjor?
Är det för att dessa har något fysiskt/mental som gör att det underlättar inom Dungeon slashande genren?

Jag svarar oförskämt nog i Furins ställe här också. Han frågade vad vi tyckte var coolt. Vi svarade vad vi tyckte var coolt. Det fanns inga regelskäl till något av svaren (vad jag minns), utan rent subjektivt tyckande gällde. En del gillar blondier. En del gillar brunetter. En del gillar dvärgar.

Favorit-feat (eller "knep", då):
Här listas feats som är "grymt bra" eller "sköna".
Toughness, Endurance, Diehard, Power Attack, Improved Iniative och Cleave.

Andra som nämndes var Vow of Peace, Track, Silent Spell, Still Spell och några psioniska feats jag inte vet vad de gör.
(Endurance har inget med strid att göra, utan gör att man tål svält och utmattning bättre)

PS: Det var sympatiskt att du ansträngde dig för att understryka att du inte alls var grinig och ville provocera. Jag vill ändå rekommendera de fula gröna graemlinerna. En enda av slynglarna talar om på vilket sätt du vill uppfattas.

 

[Oldtimer]

Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel... eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Det beror ju på vad du menar med dina VERSALER, men jag ser inte de två alternativen som de enda möjliga.

D&D och andra spel baserade på d20 är ju rollspel. De ger möjlighet till rollgestaltande men inneåller även ett stort element av spel. Den typen av inlägg du tar upp är ju mer eller mindre exempel på just spelaspekten. Man tycker det är kul att leka med variabler för att hitta den maximala utdelningen i någon dimension ("Kumulativitet-rekord"). Man tycker det är kul att se ur andra väljer bland de alternativ som finns i spelet ("Vill veta era Favorit-raser???" och "Favorit-feat (eller "knep", då)").

Sedan behöver ju diskussionen om raser inte utslutande baseras på vilken som är mest optad. Och en del som gjorde inlägg i tråden om knep hade favoriter som inte var inriktade på att göra mest skada i en strid.

Att inlägget om hur ett rollspel skall beskrivas hamnade just på rollspelsforumet är väl för att det är där det hör hemma bäst, inte för att inläggen där är av bättre eller sämre kvalitet än är. Tänker man diskutera en allmän sak om rollspel, postar man på "rollspel", så enkelt är det väl. Därför blir trådarna där av mer allmängiltig karaktär och trådarna är mer om detaljer i spelet.

Till sist, jag ser inte varför beskrivningen av min sons dvärgkrigare skulle passa bättre i datorspel än i ett rollspel. Betänk att han var 7 år när han började spela den och hans stora idol inom fantasy var Gimli (från boken - filmen hade inte kommit ännu). I hans ögon var rollfiguren en mäktig krigare som hugger sig fram genom horder av elaka vättar. Det är ganska naturligt att det mer avancerade rollgestaltandet i våra äventyr kom från mig och inte från honom eller hans syster (10 år vid tillfället). Med tiden har han hittat på rollfigurer med större djup än så. Värmen i kläderna från min sida beror ju också i hög grad på en rollspelande fars glädje över att kunna glädja sina barn med sin hobby.

Och jag blev inte heller grinig, arg eller vresig av ditt inlägg.

/Mikael

 

[Johan K]

Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel... eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Jo, jag skulle absolut säga att allt med d20 är rollspel faktsitk. Allt är vad man gör det till. Vill han ha grottröj så visst, gör det.. Eller så kan man ha en seriös spelgrupp som lirar. Det kvittar ju egentligen vilket system som man använder. Skulle säkerligen få till ett hederligt grottröj i t. ex DoD6. om jag nu ville det

/ Johan K, som har slapapt HELA veckan..

 

[ro83rt]

D20 är dessutom anpassat för att strider med fördel ska kunna avhandlas med figurer på en spelplan. På så sätt blir t.ex. featet "cleave" mer logiskt eftersom man då bara kan träffa de figurer som har baskontakt. Vad som händer mellan striderna och hur ofta man slåss är dock upp till spelarna.

 

[Rising]

Jäpp.

Det finns, såsom jag ser det, tre sorters ROLLspel:

1. Där man skådespelar sin rollperson så trovärdigt att man lurar sig själv. (gestaltade känslor)
2. Där man tillsammans skapar en så tät och gripande berättelse att man lever sig in i dramat. (upplevda känslor)
3. Där rollpersonernas handlingar är så engagerande att man delar rollpersonernas öden. (uppriktiga känslor)

Den första kategorin anses nog finast. Att skådespela en person med annan läggning/ideologi, t.ex. har länge ansetts som höjden av rollspel.

D&D är bäst på den tredje kategorin.

Skillnaden mellan 1 och 3 åskådliggörs enklast med frågan "hur gör ni när en rollperson blir medvetslös eller befinner sig på annan plats än resten av gruppen?"

1. Tycker att man kan få sitta kvar vid bordet. En bra rollgestaltare kan ju låtsas som om han var omedveten av vad som sades vid bordet.

3. Tycker att det är bättre om spelaren går ut. De menar nämligen att uppriktig ovetskap är mycket mer inlevelsefullt än att sitta med och få höra precis vad som hänt och därefter bara låtsas att inte ha gjort det.

---

D&D-spelare behöver inte använda den metoden, utan jag bara illustrerade en princip. Denna princip går däremot igen i D&D's regler. Strider skall vara svåra för spelaren, för en uppriktig utmaning är mycket mer inlevelsefull än att använda ett simplistiskt regelsystem där spelarens roll är obefintlig och man bara får skådespela som om man tyckte att striden var spännande.

D&D fokuserar mycket riktigt hårt på strid, men man är naiv och trångsynt om man tror att det skymmer möjligheterna för rollspelande. Tvärtom så är det en lysande utgångspunkt för att rollpersonernas samarbete, personlighet, känslor och karaktäristiska särdrag skall spelas ut. Vem är lömsk? Vem är modig? Vem är dumdristig? Eftersom strider tar lång tid att genomspela så har alla klasser något att tillföra i en strid. Alla görs delaktiga, vilket ökar närvaron och atmosfären runt bordet i jämförelse med andra system där Lärda Män får stå utanför och titta på medan hans kompisar slåss, och där han sedan får spela solospel med spelledaren när gänget ställs inför akademiska utmaningar där inte krigarna har något att tillföra.

---

Så här kan man resonera. Om man gör det så är d20-spelen solklart att betrakta som ROLLspel, även om det också går att använda reglerna i datorspel.

Jag är personligen förtjust i alla tre delarna av rollspelstriangeln, och väljer att både blanda dem allihopa hej vilt, samt att ibland få uppleva dem var och en för sig. Jag kan inte sätta någon typ av inlevelse över ngn annan. Att gestalta är underbart, precis som det är att få uppleva och få känna uppriktiga känslor.

Man diskuterar de tre delarna på rätt olika sätt, dock. Här på d20-forumet så är de flesta diskussioner av punkt 3-typ, samt d20-regelspecifika. Så vill du se diskussioner om punkt 1 och 2 så kan du nog komma att bli besviken. Prova "rollspel"-forumet istället. Du kommer få läsa inlägg av samma personer som hänger på det här forumet, men då med en helt annan vinkling.

 

[Attila]

Vinkling

Här på d20-forumet så är de flesta diskussioner av punkt 3-typ, samt d20-regelspecifika. Så vill du se diskussioner om punkt 1 och 2 så kan du nog komma att bli besviken. Prova "rollspel"-forumet istället. Du kommer få läsa inlägg av samma personer som hänger på det här forumet, men då med en helt annan vinkling.

Vad är det för typer som vinklar sina åsikter beroende på vilket forum de befinner sig på?

Jag hade fler saker på G att fråga men jag glömde bort dem.
Jag återkommer inom en rimlig tid.

 

[Bombu]

Re: Vinkling

Vad är det för typer som vinklar sina åsikter beroende på vilket forum de befinner sig på?

Ja, vad är det för typer?

Vinklar sina åsikter beroende på forum.....

---------------

Eller så är det så att olika forum har olika fokus.

och att det inte alls handlar om att vinkla åsikter, utan att man pratar om olika saker på olika forum.

Tror du det kan vara så?

 

[Rising]

Re: Vinkling

Vad är det för typer som vinklar sina åsikter

Ingen vinklar sina åsikter, däremot vinklar man gärna sina ämnen. Vill jag prata om vad det är för poäng med att skilja på laser-, infra- och andra strålvapen i ett systemlöst science fiction-rollspel så passar det bra på S/F-forumet, men om jag i samma spelsession tänkt använda läskiga rymdvarelser och har frågor på hur jag bäst framkalla skräck, då kan det vara en poäng att ställa den frågan i just skräckforumet.

Strålvapen och skräckframkallning är ju två olika ämnen, så det passar bra att jag ställer dessa frågor i två olika forum. Då kan alltså inte någon snubbe sklampa in på S/F-forumet och säga "strålvapen, strålvapen! Är det allt du tänker på! Jag trodde du skulle skriva ett rymdskräckäventyr!!!" och sedan, när jag förklarar att det mycket riktigt skall bli ett rymdskräckäventyr och hänvisar till min tråd på skräckforumet, då kan inte den här personen ropa "jaså?! Du ändrar åsikt beroende på vilket forum du besöker!? Så ohederligt!"

Har man en skräckfråga så besöker man ju det forum där alla besökare är intresserade av just skräck. Har man en rollgestaltningsfråga så besöker man det forum där det passar bäst, osv. Det är ju dumt att prata rollgestaltningsmöjligheter med enbart de forumiter som är intresserade av D&D, Eon eller Staden, eftersom det inte spelar någon roll vilket system man använder; rollgestaltning är ändå samma sak för alla.

comprende?

 

[Attila]

Ho capito! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Magnus Seter]

d20 uppmanar...

...tydligen till ett evigt gnällande om att det är nått "fel" på systemet i rollspelshänseende.

Jag är till skillnad från dig grinig idag, och ställer därför motfrågan: vad är det som INTE går att rollspela i d20?

M.

 

[EchonCique]

Trött på d20-bashande.

Som ämnet lyder: Är spel som baseras med d20 ett ROLLspel... eller är det ett spel som egentligen borde spelas på dator i multiplayer funktion eller solo förden delen?

Vilka rollspel finns som inte baseras på tärning som avgörande faktor för att avgöra om man lyckas eller ej med sina handlingar i spelet? Vad skiljer just d20 som baserad på en d20 från andra spel som baseras på andra tärningar? Och dessa skillnader, är de såpass stora att enbart d20 är ett spel där man inte kan rollSPELA?

Eller är du ett troll som inte kan formulera en vettig kritik och bara låter din magkänsla ta upp värdefullt utrymme på servern för wrnu?

Ursäkta att jag låter hemsk grinig och sur, men ditt inlägg är inte förtjänt av annat. Återkom när du har vettig kritik man kan diskutera gentemot olika datorspels konstruktion och andra rollspel som väsentligt skiljer sig från mekanik och upplägg i d20.

 

[Basenanji]

Hear Mighty Basenanji!

Haha! Jag är full av självdistans!

Hursomhelst; eftersom jag nämns i trådstarten vill jag nog svara, trots att tråden smådog efter Yyrkoons svar.

Det finns två saker i din post som gör den värd att besvara. Tom mycket viktig att besvara!

Ett;
"Här söker Basenanji hjälp med att finna den ultimata kombinationen som ger:..." "(För detta kommer verkligen att sätta en personlig twist på karaktären.)"
Nej, det där är fel, fel och fel!
Jag var aldrig ute efter någon "personlig twist". Sånt skiter jag i för det mesta. Min personliga smak behöver inte karaktärer med "personlig twist". Jag ser inte "personlig twist" som något automatiskt jätte-bra. Rollspel för mig är just nu trofésamlande, dungeons, nostalgi och snabba scenarion.

Jag var ute efter finliret i att hitta kumulativa effekter. Det är svårt, svårt som f-n! Försök själv att hitta tillfällen där du får så hög AC som möjligt! Jag suger på den delen av spelet och var nyfiken på att få höra Mästarna (typ Pom, Organ och Dante, trots att Magnus Seter, Vitulv och Rising nog hade kunnat ge dem en match!) lyckas med uppgiften.

Dessutom, nu är vi inne i värsta Miniatures-febern, vilket är kul. För alla sådana spelare kan det vara bra (tror jag) att man lyfter fram hur kumulativitet ser ut/fungerar i spelet. Alla som har diskuterat Miniatures-varianten har också med plågsam noggrannhet redogjort för sin förträfflighet vad taktiska detaljer beträffar. Vilket iofs är ganska kul att läsa om!


Men nu till det allvarliga:

Så undrar jag vad tror ni att ni ger för signaler till nybörjare inom rollspel?

Nu blev du politisk!
Ingen har kommenterat det här, vilket är synd för i och med de där orden avslöjar du dig:
"Man ska inte spela på ett visst sätt, för det är dåligt rollspel. Speciellt nybörjare kan ta skada!"
Det är faktiskt precis det du säger.

Jag är helt övertygad om att nybörjare själva kan avgöra vilket spel och vilken spelstil som är bra eller dålig(-t) för dem.
Jag vill inte bidra till att skriva det på näsan på någon ny inom hobbyn. Skulle de börja i "fel ände" sas, lär de nog förstå det själva!

Men jag hör ekon från min käre antagonist Krille som då och då går på om att ett visst spel eller spelstil bättre spelas i dator än vid ett runt bord. Ett bättre svar på den kritiken än dessa ord av Arvidos är svår att hitta:

Ibland har det yttrats på forumet att vissa spel eller spelstilar borde överges för böcker eller datorspel, men rollspel borde aldrig "egentligen vara något annat", det är min åsikt. Människor är smarta nog att underhålla sig själva på ett sätt dom gillar. Spelar dom rollspel så är det för att dom vill spela rollspel. Vi behöver inte idiotförklara människor för att vi inte kan sätta oss in i deras nöjen, det är bara dumt.

I all välmening,

Basenanji

 

[Attila]

Ett svar till de som blev sura i särken + lite mer

Än en gång så är jag och lite så läs inte detta som om jag skulle vara

Jag börjar med att svara på Basenanji:

Rollspel för mig är just nu trofésamlande, dungeons, nostalgi och snabba scenarion.
Jag var ute efter finliret i att hitta kumulativa effekter

Det är just sånt här (om folk finner detta roligt, "gôtt för dôm" som man säger på bred värmländska.) anser jag lämpar sig absolut bäst till dator. Som jag ser det, är d20 skapat för att man ska skapa en karaktär som blir en jävel på grottröj. JAG anser inte att d20 uppmanar till rollspelande där man tar på sig rollen som en annan tingest för att leva ut en annan ideologi, temprament och humör som ens karaktär har.

Jag har sagt:
Så undrar jag vad tror ni att ni ger för signaler till nybörjare inom rollspel?

Då läste Basenanji:
"Man ska inte spela på ett visst sätt, för det är dåligt rollspel. Speciellt nybörjare kan ta skada!"
Det är faktiskt inte vad jag menar, tro det eller ej.

Vad jag menar är:
Är inte meningen med rollspelandet egentligen just rollspelandet, jag kanske har fått allt om bakfoten.

Jag vill även lägga till att det som Arvidos sade är mycket klokt och önskar citera honom.

Människor är smarta nog att underhålla sig själva på ett sätt dom gillar. Spelar dom rollspel så är det för att dom vill spela rollspel. Vi behöver inte idiotförklara människor för att vi inte kan sätta oss in i deras nöjen, det är bara dumt.

Men jag tycker att just rollspelandet faller bort när man med sin karaktär jagar feats samt XP för att öka level. Detta är (än en gång, min åsikt) något som smakar tv- datorspel.
När en karaktär har både wound points samt vitality points så blir man superhjälte efter ett några få levels. I en strid så blir det ett nedrans hackande och vid varje träff så ser man/jag hur det snurrar upp röda siffror som visar hur mycket som opponenten förlorade.

Strider i d20 systemet är inte spännande då man vet själv vilken level man har som RP och kan enkelt räkna ut vad en motståndare har. Skiljer det mer än ett par levels opponenterna emellan så vet man till största sannolikhet vart striden bär åt.
Finns det någon här på forumet som har samma syn eller liknande?

Sen har vi Yrkoon:

Eller är du ett troll som inte kan formulera en vettig kritik och bara låter din magkänsla ta upp värdefullt utrymme på servern för wrnu?

Må hända att jag är som ett troll i mitt framförande av min åsikt. Jag har absolut inga diplomatiska kunskaper, skulle jag ha några så är detta på det mest diplomatiska jag kan framföra min åsikt. Ska jag vara tyst bara för att jag har svårigheter i att framföra mina åsikter som du inte tycker om?

Men för att skapa något riktig konstruktivt av denna diskussion ber jag så många som möjligt d20 fanboys som d20 föraktare att skapa en lista på...ska vi ta tio? Japp det gör jag!
De som deltar skapar en lista med fördelar samt nackdelar. Tio punkter i vardera. Undvik upprepning forumiter emellan.

Vad skiljer just d20 som baserad på en d20 från andra spel som baseras på andra tärningar? Och dessa skillnader, är de såpass stora att enbart d20 är ett spel där man inte kan rollSPELA?

Jag anser att jag svarat på detta tidigare så jag markerar med en

Sist men inte minst Magnus Seter:

Jag är till skillnad från dig grinig idag, och ställer därför motfrågan: vad är det som INTE går att rollspela i d20?

Jag säger inte, har inte sagt att det inte går att rollspela vadsomhelst.
Allt går att spela (nästan), det är bara det att JAG tycker att rollspelskänslan försvinner i ett spel som bygger på LEVELsystemet. Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara...det känns inte trovärdigt. Jag hoppas ni/du förstår. Titta på stycket.

Finns det några här på forumet som inte är hardcore fans av d20 som förstår vad jag menar? Isåfall kanske ni skulle kunna ge mig en hjälpande hand att konstruktivt driva diskussionen framåt(ni som förstår vad jag menar)?

Se på fan...när jag känner efter så är jag fortfarande

1,2,3 snopp nu går jag och lägger mig.

 

[Pom]

Re: Ett svar till de som blev sura i särken + lite

Du tar upp ett par saker som du är noga med att understryka att de är just dina åsikter som inte så lätt låter sig motiveras. Där har du min fulla respekt.

Sedan är det ett par andra saker där jag menar att du har fel på ett mer påvisbart sätt:

Strider i d20 systemet är inte spännande då man vet själv vilken level man har som RP och kan enkelt räkna ut vad en motståndare har. Skiljer det mer än ett par levels opponenterna emellan så vet man till största sannolikhet vart striden bär åt.

Men grejen är att man FÖRE striden inte kan veta motståndarens level. Och det är då man ofta har att avgöra om man skall slåss eller göra någonting annat. När man väl börjat fäktas är det knepigare att dra sig ur.
UNDER striden får man gradvis fler och fler ledtrådar och det är helt sant att en erfaren spelare efter ett tag kan gissa sig till ungefär hur erfaren motståndaren är. För trollkunniga kan det gå snabbt att räkna ut när man ser exakt vilka spells som läggs och hur effekterna ser ut. För krigartyper är det lite svårare. Min erfarenhet är att det oftast är när motståndaren dör som man inser hur erfaren hon var. Och det är ju inte så att man någonsin lär sig bedöma huruvida någon är på lvl 7 eller lvl 10. Ju högre lvl, desto originellare rollperson och desto färre allmängiltiga indikatorer.
Och detta är inget unikt för D&D. I de flesta spel är det skillnad på hur en erfaren person presterar i strid jämfört med hur en oerfaren presterar. Det är bara att lära sig indikatorerna.

Det finns ett annat skäl till att jag bestämt hävdar att strider i D&D ofta är spännande: det är inte bara PC (Player Character, spelarnas rollpersoner) som tar initiativ till strider. Ofta kan man hamna i en strid man inte alls är säker på att vinna, även om man har lyckats räkna ut motståndarens level. Den kan nämligen vara lika hög eller högre än ens egen.

När en karaktär har både wound points samt vitality points så blir man superhjälte efter ett några få levels.

Nja, det är snarare tvärtom. Om man kör med wound points och vitality points blir striderna mycket farligare - oavsett vilken lvl man har kan man dö av enstaka hugg om de blir crits och gör skada direkt på ens fåtaliga vitala poäng.
I ärlighetens namn blandar jag oftast ihop wound points och vitality points. De finns inte i D&Ds grundregler. Däremot i tilläggsboken Unearthed Arcana, och i en del andra d20-spel.
Däremot, med hit points blir man mycket riktigt stryktåligare än någon vanlig människa ganska snart. Det är en av huvudpoängerna med spelet. PC SKALL vara mäktigare än vanliga människor. Om man inte tycker det är D&D ett riktigt dåligt spel. Det är lite som att spela Call of Cthulhu (endera varianten) och vilja ha goda möjligheter att besegra de flesta monster man träffar på. Eller som att spela Drakar och demoner och vilja ha detaljerade regler för eldvapenutveckling och industrialism.

Jag vet inte om tio-i-topp listor med för- och nackdelar med D&D är så konstruktiva egentligen. Det blir för snabbt en ohanterlig diskussion om varje debattörspar har att argumentera om 20 åsikter.
Dessutom tror jag inte stämningen på något forum höjs av en rad inlägg av typen: 10 skäl till att jag hatar Drakar och Demoner / Västmark / rollspelsmakare / sci-fi rollspel.

Men är man intresserad av att spela d20 och har problem med någon enskild aspekt är det förstås bara roligt att hjälpas åt att hitta en lösning. Meningslöst blir det först när man ogillar hela grundkonceptet. De lösningar som d20-fanboys erbjuder bygger förstås på att man i grund och botten vill spela spelet.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Ett svar till de som blev sura i särken + lite mer

"Är inte meningen med rollspelandet egentligen just rollspelandet, jag kanske har fått allt om bakfoten."

Det finns ingen mening med rollspelandet annat än den du själv strävar efter. Om man gillar grottröj, varför ägna sig åt något annat? Om man avskyr regler överhuvudtaget, varför behålla dem? Det finns inget rollspels-Gestapo som dyker upp och skriker åt kobolder och friformare och andra som spelar "fel" (eller åtminstone inte ett officiellt sådant...).

Strider i d20 systemet är inte spännande då man vet själv vilken level man har som RP och kan enkelt räkna ut vad en motståndare har. Skiljer det mer än ett par levels opponenterna emellan så vet man till största sannolikhet vart striden bär åt.

Jag håller inte med. Taktik är något mycket viktigt. I den här tråden beskrivs ett antal sätt på vilka man kan göra även vanligtvis "obetydliga" monster farliga. Exempel:

Okay, how about 10 bolts per round, every single round, targeting spellcasters first, from opposite flanks, with bowmen protected by pavase shields - while another heavy team of orcs with tower shields advances like Roman Legionnaires, throwing javelins as they advance? While other teams move up using coordinated movements, crawling to avoid spells to turn any exposed flank?

På detta vis kan även ett gäng första gradens orchsoldater bli ett hot för hyfsat erfarna rollpersoner. På samma vis kan rollpersoner med lite koll på taktik klara sig bra mot ett monster på högre nivå.

 

[Oldtimer]

Re: Ett svar till de som blev sura i särken + lite mer

Som jag ser det, är d20 skapat för att man ska skapa en karaktär som blir en jävel på grottröj. JAG anser inte att d20 uppmanar till rollspelande där man tar på sig rollen som en annan tingest för att leva ut en annan ideologi, temprament och humör som ens karaktär har.

Då tycker jag att du har alltför stora skygglappar på dig för att det skall vara kul att diskutera d20 med dig. Starkt förenklat säger du ju bara "jag tycker d20 suger, vad säger ni om det?" Inte mycket till utgångspunkt för en diskussion.

Är inte meningen med rollspelandet egentligen just rollspelandet, jag kanske har fått allt om bakfoten.

Det låter som bakfoten är ganska framträdande här. Det finns ingen "mening" med rollspelande annat än att ha kul med sina kompisar. Och detta kul består både av rollgestaltande och spelande och d20 är skapat för båda dessa. Som jag påpekade förut får man inte glömma bort spelmomentet i rollspelandet. Det är ju inte teater vi sysslar med.

Strider i d20 systemet är inte spännande då man vet själv vilken level man har som RP och kan enkelt räkna ut vad en motståndare har.

"Enkelt"? Brukar ni ha skyltar på era motståndare? Hur skall du kunna veta att kobolden ni just har mött är en 14:e gradens jägare med människor som speciella fiender? Och när ni väl inser hur överjävlig han är, kan det vara för sent. Sanningen är att d20 systemet lämpar sig väl för att överraska spelarna när det gäller motståndarnas förmåga.

Men för att skapa något riktig konstruktivt av denna diskussion ber jag så många som möjligt d20 fanboys som d20 föraktare att skapa en lista på...ska vi ta tio?

Snälla, gör inte det. Sådana listor leder bara till pajkastning. Det är inte ett dugg konstruktivt.

Sedan är min högst personliga åsikt att om man verkligen är en "d20 föraktare" kan man dra härifrån och stanna borta.

Allt går att spela (nästan), det är bara det att JAG tycker att rollspelskänslan försvinner i ett spel som bygger på LEVELsystemet. Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara...det känns inte trovärdigt. Jag hoppas ni/du förstår.

Nej, jag förstår inte. Vad har du för krav på trovärdighet eftersom du kan svälja troll, drakar, magi och annat, men inte rollfigurer som är nästan övermänskliga?

Finns det några här på forumet som inte är hardcore fans av d20 som förstår vad jag menar? Isåfall kanske ni skulle kunna ge mig en hjälpande hand att konstruktivt driva diskussionen framåt(ni som förstår vad jag menar)?

Du är inte ute efter något konstruktivt alls. Du är ett troll som vill ha igång en pajkastning och hoppas att några andra skall hänga på.

Jag förslår att du lägger av eller drar härifrån.

/Mikael - trött på troll

 

[Lich]

MIn fråga blir: Är rollspelare som fastnar i ett system rollspelare?

Jag har genom många år hört många som haft synpunkter på D20, AD&D etc.

För mig har inte systemet någon större betydelse för rollspelet, däremot tycker jag att D20 ger mig möjligheten att i ett system som jag spelat i 20 år kunna välja inriktning på hur vi vill spela.

Vi är ett gäng numera gubbar som använder D20 reglerna till att i bland sätta ihop ett party episka hjältar som är större än själva livet självt optimerade ut i fingerspetsarna medan vi i nästa kampanj helt fokuserar på personerna i historien. Vem vill annars spela Bard/Rogue med alla feats lagda på skillfocus?

För mig är systemet bara ett stöd för fantasin och vilken form av spel man vill ha.

Du verkar haka upp dig på TV/Dataspel en del. Det finns en stor skillnad - när vi spelar D20 mer som taktiskt dataspel sitter vi alla vid samma bord, garvar och tar en fika. Vi sitter inte som muppar med headset och glor in i varsin skärm.

Jag har genom åren spelat de flesta rollspelssystem och min erfarenhet är att jag av bekvämlighetsskäl använder D20 för att det känns hemma. Om man har problem med levelsystemet är det bara att göra färdiga karaktärer som spelas, man behöver inte gå upp i level och få nya förmågor enligt en given mall för att ha kul.

Det är nämligen för att det är kul och för att få träffa mina kompisar sedan nästan 20 år som jag fortfarande rollspelar.

Min slutsats är: Det kan vara kul att diskutera såväl optimering som vilken ras man vill spela eller en viss regel - men det är bara en del i helheten och alla bör få välja vad de fokuserar på.

Och vad gäller nybörjarna och eventuella signaler - låt dem få utveckla sitt spel i sin egen takt och ta till sig vad de gillar. Det är trots allt en lek vi håller på med och jag har passerat min fas av rolllspelsfarbror som måste uppfostra kommande generationers rollspelare.

Fet, snart fyrtio men fortfarande fantastisk tackar jag ödmjukast för att få chansen att utrycka mina små åsikter.