Är Trudvang den mest helgjutna rollspelssetting som skapats?

[zo0ok]

Riot är väldigt "in your face" med häftiga grejer

Jag spårar ur lite, men det finns ju filmer med den känslan: 300, King Arthur Legend of the Sword, Matrix (?), 13th warrior, Sin City... (jag slutar där).

Det är liksom "over the top", men eftersom det ÄR det utan att låtsas något annat, så blir det inte bara dumt och fånigt utan ett j***a röj.
Man känner sig liksom inte lurad av att det är orealistiskt och tillspetsat, utan istället kan man omfamna dem helt. Men behöver inte aktivera så många känslor, utan mest känna sig på topp.

Jag kan söka den känslan i rollspel.

 

[Tre solar]

Jag håller Symbaroum högre, men absolut: Trudvang är en jättebra setting!

 

[Franz]

Det är liksom "over the top", men eftersom det ÄR det utan att låtsas något annat, så blir det inte bara dumt och fånigt utan ett j***a röj.

Jo, det är de bitarna i Trudvang som funkar allra bäst för mig, äventyr, saga och monster. Hade de bitarna renodlats och man tagit bort grisodlingen, skippat världskartan så hade man nog kunnat få till en av de mest helgjutna settings. Nu blev det "bara" enunik, bra och väldigt stämningsfull setting med en del problem

 

[Brödbane]

Det känns lite som att det fanns några svenska böcker, som inte finns längre, som beskrev olika delar ut Trudvang. Och utan dem känns det som att man liksom kommer in "sent" i världen utan att få djup? Det känns som att den enda "världsboken" där är Stormlands, och som att Stormlands inte är "allt".

Tales From Trudvang verkar ju vara en bra början!

De svenska böckerna finns inte i laglig pdf-form. Riotminds valde att satsa på en wonky online-lösning kallat RiotOnline (tror den fortfarande finns). Tyvärr är mycket av det svenska materialet därför inte tillgängligt. En del finns på engelska men inte allt. Världsböckerna är också lite av rariteter på andrahandsmarknaden.

 

[Minimoni]

De svenska böckerna finns inte i laglig pdf-form. Riotminds valde att satsa på en wonky online-lösning kallat RiotOnline (tror den fortfarande finns). Tyvärr är mycket av det svenska materialet därför inte tillgängligt. En del finns på engelska men inte allt. Världsböckerna är också lite av rariteter på andrahandsmarknaden.

Tror faktiskt jag äger minst två versioner av Osthem, Mittland och Vastermark. Jubileumsutgåvorna som också innehåller Soj och Nhordland har jag dock bara ett exemplar av. Jag var också en av få som faktiskt var korkad nog att prova båda Riotminds online"tjänster", de sög båda två.

Tråkigt nog känns det spontant inte som om Riotminds någonsin skulle släppa de äldre världsböckerna som PDF. Och precis som någon nämnt så finns inte hela Trudvang på engelska utan endast en tredjedel(eller femtedel om Soj och Njordland räknas)och det ger varken en komplett eller vidare bra bild av Trudvang.

 

[Minimoni]

Jo, det är de bitarna i Trudvang som funkar allra bäst för mig, äventyr, saga och monster. Hade de bitarna renodlats och man tagit bort grisodlingen, skippat världskartan så hade man nog kunnat få till en av de mest helgjutna settings. Nu blev det "bara" enunik, bra och väldigt stämningsfull setting med en del problem

Ta bort grisodlingen !?!?!? Nu kan jag aldrig mer "gilla" något Franz talar om då just grisodlingskullen är den jag valt att strida och dö på! Det är självklart en liten kulle, mer en kompost om jag skall vara ärlig, men den är min att dö på!

 

[Franz]

Ta bort grisodlingen !?!?!? Nu kan jag aldrig mer "gilla" något Franz talar om då just grisodlingskullen är den jag valt att strida och dö på!

Haha, sorry Men, inte ha med skitig grisodling och det överdrivet heroiska i samma spel då? Göra två olika spel med passande regler och prosa för båda?

 

[zo0ok]

Världsböckerna är också lite av rariteter på andrahandsmarknaden.

Jag insåg detta redan när de släppte sin 5e-kickstarter. Att man hur man än gjorde skulle vara sent in i matchen. Det här är kanske inte ett äkta skäl från min sida, jag kanske bara gillar undanflykter. Det känns som PDFer av de svenska böckerna vore ganska lätta pengar för Riotminds. Är problemet att de satsar på Trudvang på engelska, och då är översättning plötsligt inte alls lätta pengar. Så vill man hellre att det gamla ska falla i glömska?

 

[Leon]

Heroisk grisodling? Låter som Chronicles of Prydain.

 

[Minimoni]

Haha, sorry Men, inte ha med skitig grisodling och det överdrivet heroiska i samma spel då? Göra två olika spel med passande regler och prosa för båda?

Ja, det hade förmodligen varit den bästa lösningen. Som tidigare nämnts så ser man det i dissonansen mellan äventyr och stora delar av världsbeskrivningen. Jag kommer ihåg att detta också diskuterades på Riots äldre forum där vilda ordutbyten skedde gällande Trudvangs existens som grisodling kontra sagovärld. Så diskussionen är inte ny och jag har försvarat grisodling så länge att det snart endast är mitt huvud som sticker upp ur kullen.

 

[Minimoni]

Heroisk grisodling? Låter som Chronicles of Prydain.

Har jag aldrig hört talas om, får kolla up vad det är

 

[Dr_Dängrot]

Har jag aldrig hört talas om, får kolla up vad det är

De tror jag du har , taran och den svarta kitteln .

 

[Leon]

Har jag aldrig hört talas om, får kolla up vad det är

Nu blir Hen Wen ledsen

 

[Zire]

När Snösaga släpptes reagerade jag mycket på det du tar upp, och skrev en del om det. Då var min starka upplevelse att Riot inte var medvetna om vad de skapat. Hur det är med senare grejer vet jag inte.

Jag ser skillnaden mellan Vildhjarta och Snösaga som två motpoler i stil som täcker upp Trudvang. Inte helt olikt skillnaden mellan Bilbo och Sagan om ringen (böckerna). Jag ser det mer som en palett, där världsböckerna visade att de själva var mycket mer benägna att använda Snösaga-färgen än Vildhjarta-färgen.

Vad det gäller vikinga-runket i ffa Snösaga/Osthem så tycker jag att det är ganska tydligt att det finns både ett hyllande av estetiken t.ex. men också ett slags problematiserande i att man får möta en pseudovikingavärld med moderna ögon. Hade man gjort det på ett mer skriva-på-nästan sätt så hade jag inte varit intresserad.

Förövrigt tycker jag att helgjutet var en väldigt träffande beskrivning av Trudvang.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag ser skillnaden mellan Vildhjarta och Snösaga som två motpoler i stil som täcker upp Trudvang. Inte helt olikt skillnaden mellan Bilbo och Sagan om ringen (böckerna). Jag ser det mer som en palett, där världsböckerna visade att de själva var mycket mer benägna att använda Snösaga-färgen än Vildhjarta-färgen.

Vad det gäller vikinga-runket i ffa Snösaga/Osthem så tycker jag att det är ganska tydligt att det finns både ett hyllande av estetiken t.ex. men också ett slags problematiserande i att man får möta en pseudovikingavärld med moderna ögon. Hade man gjort det på ett mer skriva-på-nästan sätt så hade jag inte varit intresserad.

Förövrigt tycker jag att helgjutet var en väldigt träffande beskrivning av Trudvang.

Men vad menas egentligen med det bildliga uttrycket helgjuten? Jo, att något är gjutet i ett enda stycke. Allt hälls i formen samtidigt (och det är det som gör det bra). Formen är tillräckligt välgjord för att allt som behövs ska finnas med. Det är ju precis så Trudvang INTE ser ut. Det är snarare flera olika gjutningar, som bildar en svåröverskådlig och inte särskilt väl sammanhållen helhet. Därför tycker jag att just helgjuten är ett illa valt ord i det här sammanhanget. Troubleshooters är i mina ögon däremot just ett helgjutet spel. Allt som behövs finns med redan i grundboken, även om man där också förstår att spelvärlden kommer att byggas ut. Men i grunden finns en ytterst välgjord form.

 

[Tre solar]

Det är ju precis så Trudvang INTE ser ut.

Kan du konkretisera vad du menar? Det jag, och gissar jag andra, ser är en sammanhållen värld med tydlig estetik, och en omfattande produktlinje som konsekvent håller sig inom dessa ramar. Vad ser du?

 

[Oscar Silferstjerna]

Kan du konkretisera vad du menar? Det jag, och gissar jag andra, ser är en sammanhållen värld med tydlig estetik, och en omfattande produktlinje som konsekvent håller sig inom dessa ramar. Vad ser du?

Ett otight och språkligt illa skrivet rollspel med en setting präglad av kitschiga ”vikingar” (som är en stor del av spelets estetik). Jag tycker inte heller att helgjuten och väldigt utförlig är samma sak. För mig är det viktigare att det direkt (i grundreglerna) blir tydligt ”vad man gör” i just den här settingen. Jämför med exempelvis Noir och Troubleshooters där det är glasklart. De är i mina ögon just helgjutna spel. Att istället säga ”man kan göra lite allt möjligt i det här spelet” (eller bara låta det vara underförstått och vagt) är i mina ögon konceptlöst och definitivt inte helgjutet.

 

[zo0ok]

För mig är det viktigare att det direkt (i grundreglerna) blir tydligt ”vad man gör” i just den här settingen.

Det här med att reglerna ska vara skrivna för världen är väl inte helt självklart önskvärt. Själv ser jag helst att det inte är så.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det här med att reglerna ska vara skrivna för världen är väl inte helt självklart önskvärt. Själv ser jag helst att det inte är så.

Men det är inte riktigt det jag pratar om här. Att vara tydlig med ”vad man gör” i en viss setting behöver inte alls ha med regelverket att göra. Om svaret på frågan om ”vad man gör” är ”man ger sig ut på äventyr”, så vill jag ha verktyg för och exempel på vad äventyr i just den här settingen innebär. Då kan spelet bli helgjutet eftersom jag förstår vad jag och dem jag spelar med förväntas göra med det. Om det är en längre produktlinje behöver supplementen förhålla sig explicit till grundspelets huvudpremiss.

 

[Rickard]

Det här med att reglerna ska vara skrivna för världen är väl inte helt självklart önskvärt. Själv ser jag helst att det inte är så.

Vad menar du med detta? Att det gör inget att ha Cybertech-färdighet i ett fantasyspel?