Nekromanti Ärkeepikfantasy, eller: En dåres rop på hjälp

[Foggmock]

Nu har jag betat av det mesta av den Warcraft RPG-bibba jag köpte på Gothcon, och är skitsugen på att fixa ett löjligt episkt äventyr till nästa Gothcon. Om det ska vara "löjligt, episkt" eller "löjligt episkt" är upp till er, kära vänner.

Warcraftvärlden i sig är ju lite cartoonesque, om ni ursäktar språkmordet. Som jag ser det är det svårt att göra något seriöst av det materialet som finns, då allting är så fruktansvärt överdrivet. Det ska heller inte bli någon slags parodi, utan bara lagom halvfjantigt.

Jag tänker mig ett äventyr som inleds med att en av rollpersonerna befinner sig i skogen och känner sig jagad. Något som lurar och korrumperar finns i någon av landsändarna, just där rollpersonerna råkar bo, och det är där konflikten etableras. De är senare (eventuellt får alla rollpersoner en egen prolog av någon form, kanske bara en text på karaktärsbladet) samlade till en sämre variant av Elronds rådslag, där rollpersonen som var med i prologen spelar Boromirs roll som den pådrivande och mest engagerade. Ställer de inte frivilligt upp så blir de uppmanade av någon av sina stamäldste eller helt enkelt beordrade.

Jag vet inte om det yttre hotet ska vara av den viskande typen som sakta korrumperar vad för byar gruppen nu må besöka, eller av en mer öppen karaktär där man får kämpa mot något Scourge-liknande (pesten som drog över Azeroth i Reign of Chaos och förvandlade människor till odöda). Helst ska man varva undersökande detektivarbete med hårdkokt action av episka mått.

Så hela den långa vägen mellan det att konflikten etableras till det att rollpersonerna har löst saken på vadförnusätt de väljer måste fyllas av händelser. Jag har hittat ett par grejer på Big list of RPG plots jag vill ha med, men frågan är hur långt man ska driva det och vart, tidsmässigt, jag ska plantera äventyret. Under tiden precis i början av Reign of Chaos verkar vettigt, för då har vi en fetepisk fantasyvärld med ett lurkande hot fortfarande. Efter att Arthas får fatt på Frostmourne ligger ju hela Azeroth i kaos och efter händelserna i Frozen Throne är allt chill. Typ.

Jag behöver alltså hjälp med konfliktstegring, småsaker/händelser som är balla att slänga in nästan varsomhelst (om nån har en ball idé på till exempel ett fett krogslagsmål som leder till något som driver på äventyret eller bara en cool strid, typ), koncept på sidkonflikter eller händelsekedjor som inte har med main questen att göra så mycket.

Och, om nån nappar så pass så är en medarrangör inget jag tackar nej till.

 

[Cohen]

En dåres svar

Så hela den långa vägen mellan det att konflikten etableras till det att rollpersonerna har löst saken på vadförnusätt de väljer måste fyllas av händelser. Jag har hittat ett par grejer på Big list of RPG plots jag vill ha med, men frågan är hur långt man ska driva det och vart, tidsmässigt, jag ska plantera äventyret. Under tiden precis i början av Reign of Chaos verkar vettigt, för då har vi en fetepisk fantasyvärld med ett lurkande hot fortfarande. Efter att Arthas får fatt på Frostmourne ligger ju hela Azeroth i kaos och efter händelserna i Frozen Throne är allt chill. Typ.

Det är rätt mycket konflikter efteråt också.


Jag vet inte om det yttre hotet ska vara av den viskande typen som sakta korrumperar vad för byar gruppen nu må besöka, eller av en mer öppen karaktär där man får kämpa mot något Scourge-liknande (pesten som drog över Azeroth i Reign of Chaos och förvandlade människor till odöda). Helst ska man varva undersökande detektivarbete med hårdkokt action av episka mått.

Viskande, långsamt korrumperande. När någon får reda på något de inte borde veta, försvinner de(egentligen omvandlas de till hemska bestar för att utöka styrkorna). Makten som ligger bakom detta försöker använda befolkningen till att utplåna den sista spillran av alliansen.
Hjältarna måste stoppa detta innan det är för sent.
Källan måste spåras upp och oskadliggöras antagligen med hjälp av en magisk artefakt av något slag.
Samtidigt finns det många andra som tjänar på konflikten och gör allt för att ställa till med problem för hjältarna, vilket leder till att man inte riktigt vet vem som är fiende eller vän.
Och när hjältarna väl ska anfalla källan, har den hunnit skaffa sig så mycket makt över folket att de förutom odöda och monster blir tvungna att slå sig fram genom forna vänner och släktingar.


De är senare (eventuellt får alla rollpersoner en egen prolog av någon form, kanske bara en text på karaktärsbladet) samlade till en sämre variant av Elronds rådslag, där rollpersonen som var med i prologen spelar Boromirs roll som den pådrivande och mest engagerade. Ställer de inte frivilligt upp så blir de uppmanade av någon av sina stamäldste eller helt enkelt beordrade.

Skitbra!


Jag tänker mig ett äventyr som inleds med att en av rollpersonerna befinner sig i skogen och känner sig jagad. Något som lurar och korrumperar finns i någon av landsändarna, just där rollpersonerna råkar bo, och det är där konflikten etableras.

Hrrrmm...
"Tystnad. Fruktansvärd, stilla, död tystnad. Mörker. Min andhämtning tung, närmast öronbedövande i tystnaden. Känslan av att vara iakttagen. Springer. Springer. Förföljd. Jag kan nästan höra dem. De kommer närmare! Jag känner det. Rötter och grenar hindrar mig. Måste komma undan! Måste fly!
Ett ljus! En stuga! Byn! Räddad!
Försöker hjälpa, varna. Ingen tror mig. Måste rädda dem. Måste hämta hjälp!"


...till exempel ett fett krogslagsmål som leder till något som driver på äventyret...

I någon av prologerna befinner sig hjälten på sin stamkrog när plötsligt några av hans vänner börjar bete sig underligt. De är otrevliga och aggressiva och när hjälten försöker -alternativt ber andra- tala förstånd med dem vägrar de lyssna. Det hela beror på att han uttalat sig negativt om någon nyanländ maktperson(skurk) som annars är allmänt omtyckt. Beteendet är alldeles för extremt för att kunna vara normalt och verkar minst sagt märkligt. Det hela mynnar ut i ett ordentligt slagsmål, där de som inte deltar inte ens tittar åt hennes håll när hon ber om hjälp.
Efter att ha blivit allmänt bespottad eller ignorerad i några dagar blir hon orolig och beslutar sig för att ge sig iväg och be någon(rådet) om hjälp.

 

[entomophobiac]

Som jag ser det är det svårt att göra något seriöst av det materialet som finns, då allting är så fruktansvärt överdrivet.

Detta verkar vara en allmänt vedertagen bild av Warcraft, faktisk. Jag håller inte med. För den som läst och begrundat rollspelet med dataspelet i bakhuvudet vet att det finns en stor mängd material att ta av, och många av de ämnen som följer på krig och förstörelse är minst sagt deppiga och knappast särskilta oseriösa heller.

Överdrifterna i sig tjänar till att differentiera fiender från varandra och att göra spelet lättfattligt och tillika lättköpt för alla mellan typ 9 och 99, men med det inte sagt att överdrifterna måste betonas.

Vi spelade en kort grej där vi var några enstaka äventyrare som skulle utforska Kalimdor lite närmare på order av [MänniskoStadenSomJagInteMinnsVadDenHeter]. Det blev rätt mycket förundran för vår del, bland annat när en grupp ödleliknande, väsande små varelser började gräva i vår packning - för vad var detta för underliga djur? Kobolder, visade det sig. Nyfikna sådana.

Längre än så har jag tyvärr inte tid att dra mitt exempel, för jag måste återgå till arbetet... men:

Allt handlar om vart man lägger fokus. Precis som i så många andra världar. Blir det överdrivet så var det du som fokuserade på det överdrivna. Även Mutant Chronicles enorma axelskydd och superfascism går att använda till egentligen vad som helst. Så varför inte Warcraft?